tisdag 27 december 2011

Busarnas buse!

Om man ändå kunde förstå vad det är för tankar som snurrar runt i små huvuden.

Det här är en av de första bilderna jag tog på Freja när hon kommit hem till oss. I slutet på juni blev vi äntligen med valp igen, men föga anade vi vad som väntade... ;)


Jag har haft hundar förr. Närmare bestämt 3 stycken har jag hunnit med om man inte ska räkna med Laban som tog hand om mig som spädbarn... Han tog verkligen sin uppgift på allvar och morrade åt alla som inte tillhörde familjen om de försökte komma nära mig. Jag har en bild där vi ligger på rygg båda två och fäktar med benen i vädret. Han gjorde tydligen ofta så, vår Laban, härmade mig när jag låg på golvet och pysslade med sådant som bebisar gör mest. Men trots denna bakgrund med hundar har jag aldrig stött på maken till hund tidigare...

Det var ingen hundvalp som flyttade in hos oss! Det var en dunig nallebjörn med sylvassa tänder som gjorde det!!!

In kom Freja och ut åkte alla mattor, leksaker, skor och kläder. Barnen var livrädda för monstret vi fått in i huset och det tog bra många veckor innan de slutade skrika i panik när hon kom farande med tänderna i högsta hugg.


På fyra månader hade hon vuxit såhär mycket och nu hade vi helt plötsligt en mönsterhund! Barnen behövde inte städa undan varenda pinal av rädsla för att Freja skulle äta upp dem. Tja, kanske en och annan bit lego slank ner, men inte mycket mer än så.


Denna lilla gourmand har satt i sig både det ena och det andra. Jag höll på att tappa hakan när hon av allt hon har ätit i sina dagar ratade rå lever?! Va? Hönsskit kan hon gladeligen glufsa i sig men lever - icke! Man äter väll inte vilken slags skit som helst? ;)


Idag är mönsterhunden long gone! Busarnas buse har återigen intagit vårt hem och våra hjärtan. Aldrig kunde jag tro att en hund kunde vara så besvärlig och på samma gång alldeles, alldeles underbar. 


Fast jag är inte helt säker på att Tor känner på samma sätt... ;)


Tack för alla gulliga krya på mig hälsningar! 
Blir så varm i hjärtat när jag läser vad ni skriver! :)

Kram/ Anna

14 kommentarer:

  1. Ja, det vete sjutton om inte jag oxå valde det andra framför lever..Ha ha ha.
    Söta är dom då i alla fall, båda dina monster.
    Kram från Åsa.

    SvaraRadera
  2. Vilka underbara bilder på barnen och "lilla monstervovven" !!! Förstår att man inte kan bli arg på en sån nalle.Hoppas du piggat på dej så det blir nyårsfirande även detta året.
    Kram Bittan

    SvaraRadera
  3. Lustigt att det där betéendet kan finnas i mer än en hund. Vår slyngel är också så himla gulligt ena sekunden för att i nästa sekund vara den övermodiga och helt ignoranta storhunden. :-)

    SvaraRadera
  4. Jag förstår Freja vad det gäller levern ;)

    Hon är så otroligt fin, hoppas hon snart lugnar sig..

    Kram Mia

    SvaraRadera
  5. Åh, hon är så fin, er lilla/stora buse! Och dina bilder som alltid ljuvliga. Hoppas du mår bättre nu!
    Jag njuter av mitt jullov och försöker tillbringa så mycket som möjligt av det liggande i soffan med din härliga quilt och en bra bok. Hittills i julhelgen har vi klarat av Zlatan-boken, quilten och jag. Vilken kille!

    Kramar från Hanna
    Ps Tage välte granen idag, tänk att den fick stå i tre hela dagar! Hur går det för er som har både Bo och Freja i samma hus? ;)Funderar på att hänga den i taket nästa år. Granen alltså... :)

    SvaraRadera
  6. Jag har lite svårt att tro att den vackra hunden kan vara ett sådant monster:)). Skenet bedrar:)). Hoppas hon lugnar ner sig och blir er mönsterhund igen.
    Kram

    SvaraRadera
  7. Hon kan ju verkligen konsten att se helt oskyldig och alldeles ljuvlig ut.
    Kram och god fortsättning

    SvaraRadera
  8. God morgon Anna!

    Hoppas att du har blivit bättre ...
    Verkligen allt på en och samma gång:(
    Villen fin wowwe.
    Vi hade också en men fick lämna bort den
    pga våra allergier och astma.
    Det var det värsta som jag har varit med om..
    Fick du mms från mig?;)
    Den åkte nog fel. ni ligger under samma namn.

    Just nu ligger jag i sängen moch drar för mig att gå upp.
    Jobbade i förgår natt och kunde ej sova så lätt igår pga alla maskiner...
    Men på nått konstigt sätt får man styrka att orka när man ser resultat.
    Jobbar inatt med ;)
    Gissa om man har att planera och drömma bort nu.
    Så många beslut vi måste ta. Hoppas att allting blir bra;)

    Ya en bra vecka och även Gott Nytt År !

    Krya på dig !

    Kramar Sirpa

    SvaraRadera
  9. Hihi, vilket härligt inlägg om er busa, hon ser verkligen både rar och totalt busig ut i en och samma vovve :)

    Hoppas du mår bättre nu, kram Marie-Louise

    SvaraRadera
  10. God fortsättning! Eran Freja är så himla fin. Det blir kanske en Berner Sennen nån gång i framtiden för oss också. De är ju lite mindre än newfoundland, men de smutsar väl ner lika mycket kan jag tänka. En bekant till mig har uppfödning (www.akestorp.se) och en av hennes hundar ska ha valpar nu i januari, men det får dröja några år till innan jag skaffar en hund till. Ha det bra! Ing-Mari och Chapman

    SvaraRadera
  11. Vilka bilder! Blicken och kontakten mellan dottern och Freja säger allt, vilken familjemedlem.
    /Cia

    SvaraRadera
  12. Åh, så fina bilder! Jag brukar också fundera på vad min katt Riva funderar på - i synnerhet de senaste dagarna når hon följt oss i hasorna och jamat högre än vanligt. Kanske håller hon extra koll på oss när vi är mer hemma än vi brukar och vardagen inte riktigt är den hon är van vid.

    Valpar är underbara. Gjorde en gång ett personporträtt sittade på golvet bland åtta berner sennenvalpar - då smälte hjärtat!!! De var ju inte större än dubbla, eller kanske trippla, skogaholmslimpor ;)

    Ha det så gott!
    //Linda

    SvaraRadera
  13. Jag känner igen det monster hunden i dom kommer och går. Hoppas det går över med tiden, jag har hört att dom lugnar sig efter två årsdagen...

    Kram ANna

    SvaraRadera