lördag 21 december 2013

Ett privilegium...

Jag kan ju se det tydligt själv... 
Varför det är så oerhört viktigt för mig att man ser till barnens bästa och ser till att de får en trygg och varm uppväxt där de känner att de är de viktigaste personerna i ens liv. 

Att växa upp i ett dysfunktionellt hem där otryggheten och rädslan hela tiden låg som ett tjockt täcke över oss barn gjorde att jag som vuxen kan se tillbaka och förstå hur det faktiskt var. Idag har jag sett till att ha ett liv där jag själv styr över min tid och jobbar därför att det är roligt, inte därför att jag måste. Lugnet jag känner inombords är såååå skönt! Jag är inte rädd längre!

Jag blir så arg så det bubblar i mig när jag hör om föräldrar som låter sina ettåringar börja på förskolan. För mig är det obegripligt! Varför skaffar man barn när inte ens kan se till att de får en lugn och trygg uppväxt? De första åren behöver ett barn inte mer än sina föräldrar. Personer som säger att ettåringen behöver träffa andra har ingen aning om hur barn fungerar... Kanske DU som vuxen behöver träffa andra för att må bra, men lägg för guds skull inte över det på ditt barn. 

Vad sägs om att se barn som ett privilegium och inte som en rättighet? 

De flesta skulle inte skaffa hund om de var tvungna att lämna bort den 9-10 timmar om dagen eftersom man knappt hinner träffa den i veckorna, men tydligen går det bra med barn? 

Skaffa inte hund om du inte hinner med den... skaffa inte BARN om du inte hinner med dem!


Anna

11 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Kanske är det så att leva med en svår barndom bakom sig ger gåvor i form av att se val som inte andra kan se. Jag håller med Anna till punkt och pricka även om jag själv inte alltid gjort dom rätta valen!
    Kram Maria

    SvaraRadera
  3. Alla gör vi våra val Erika... Känner du dig provocerad kanske det finns ett korn av sanning i detta som du inte vill kännas vid?

    Jag tänker inte låta mig provoceras av personangrepp utan önskar hålla en hög nivå på min blogg.

    Angående min övertygelse om att barn fram till två års ålder inte har behov av förskola och troligen inte mår bra av att gå där (mer än några timmar per dag) så finns det en och annan artikel som stöder detta...

    http://sjunne.com/2012/09/12/franvaro-av-forskning-om-sma-barns-socio-emotionella-utveckling-och-halsa-i-svensk-forskola/

    http://www.bt.se/debatt/trygga-relationer-grunden-for-allt-larande(4078245).gm

    http://debatt.svt.se/2012/05/10/barn-fol-eller-apunge-alla-behover-narhet-till-mamman/

    http://www.lararnasnyheter.se/forskolan/2004/02/23/stora-grupper-skapar-hierarki

    Jag är allt annat än privilegierad! Jag bor i ett hus på ca 80 kvm (med fyra barn varannan vecka), som jag hyr långt ut på landet för att få ner hyran så mycket som möjligt. Jag har knappt köpt nya kläder till mig själv i år. Jag har inte handlat saker till hemmet och jag bakar och lagar mat från grunden för att få en så låg matkostnad som möjligt. Jag odlar mina egna grönsaker och är i princip självförsörjande under sommarhalvåret. Ja, jag köpte en ny bil efter mycket funderande eftersom jag måste köra så långt till barnens skola och måste kunna ta mig ut på fotojobb som ligger långt bort. Jag gjorde det för att få ner bensinkostnaderna och slippa betala för reparationer... Jag har ingen att falla tillbaka på om jag inte fixar det ekonomiskt, inga föräldrar som ställer upp som barnvakt eller kan rycka in om jag behöver extra stöd. Jag driver eget företag och sliter både dag och natt för att få det att gå ihop! Vem av oss är privilegierad? Jag säger inte att det är kvinnan som ska gå ner i tid... vad sägs om att männen för en gångs skull tog sitt ansvar?

    Ta hand om dig Erika!

    SvaraRadera
  4. Mycket handlar om vad man prioriterar. För många är det viktigt att klä sig i senaste modet, åka på utlandssemester och ha ett fint boende. Dessutom skall man hinna med att ha barn med alla de saker som barn bara "måste" ha, ipad, iphone och allt vad det heter. Detta kräver att man jobbar mycket och lämnar bort barnen tidigt.
    När vår äldsta son började i förskolan 3,5 år gammal erbjöds vi samtidigt plats för lillebror 1,5 år. Vi tackade nej, eftersom pappa arbetade hemifrån, mamma arbetade deltid och mormor bodde nära. Vi tyckte att vi inte behövde barnpassning utan det var storebror som behövde lekkamrater eftersom han var stor nog för det då! Hmmm....förskolepersonalen tittade på oss som om vi kom från en annan planet....och det kanske vi gör...!?
    God Jul i stugan!

    SvaraRadera
  5. Håller med dig Anna. Det är hemskt tråkigt att så många föräldrar släpper ansvaret för sina barn alltför tidigt.

    Övertron på förskolan är enorm och många är nog osäkra på sin egen förmåga att kunna "stimulera och utveckla" barnet. (Vilket ju är otroligt enkelt egentligen. Åtminstone mina barn kunde absolut ingenting från början så vad jag än gjorde så lärde de sig något nytt.)

    Sen finns det självklart en och annan förälder som faktiskt inte klarar av sina barn/ekonomin och där förskolan är ett bra alternativ till att vara hemma, men de fallen utgör några få undantag.

    Just de undantagen borde få större del av resurserna medan vi andra, med gott samvete, tar hand om våra barn själva.

    SvaraRadera
  6. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  7. För våran William var dagis en räddning. Han gick bara några timmar i veckan men dom var guld värd.

    Jag tycker inte att alla kan göra ett val och låta barnen vara hemma från förskola.
    Jag anser/hoppas att man gör det bästa av det man har.

    Blev/blir jag provocerad? JA
    Jag har dåligt samvete när jag lämnar barnen varje dag!
    Många dagar skär det i hjärtat.
    Jag lovade mig själv att ALDRIG låta barnen gå på förskola hela dagar men nu gör dom det.
    Och varför då? Många privata faktorer som spelar in. Inte bara ekonomiskt.
    Berättar gärna någon gång.

    Jag kan känna och tycka som du Anna men jag skulle aldrig säga/påstå att alla har den valmöjligheten.
    Det är personangrepp för mig.

    Jag ber om ursäkt för hårda ord!
    Skulle ha hållit min käft den här gången också.
    När du lägger upp det som du gör i svaret ovan låter det som helt vanliga åsikter som även jag håller med om.
    Mitt dåliga samvete kanske tog det hårdare än vad jag borde......

    Blir ledsen och arg för hade jag fått välja, hade jag inte jobbat heltid! Jag tog åt mig och lät det gå ut över dig. Förlåt*

    SvaraRadera
  8. ALLA kan inte men de allra flesta kan prioritera....

    Förskolan ska vara ett komplement till hemmet men idag går många barn 40-50 timmar i veckan på förskolan. Det skulle jag säga i stort sätt är att ersätta hemmet... När ska man utöva sitt föräldraskap? På helgen bara? För barnen kommer ju bara hem, äter middag genomtrötta sen är det tid att sova... Jag håller med om att barn under 2 år inte mår bra på förskola... Och alldeles extra mycket nu när vi har stora barngrupper, lite personal och lite kontinuitet med anknytningspersoner. I tillägg till att inte barnen mår bra som det är nu är jag lite egoistisk också för jag vill gärna vara med och påverka/uppfostra/vägleda mina egna barn...

    Det är synd att många tar illa vid sig av att man förespråkar att barnen ska har rätt till tid med sina föräldrar. Det hade varit mycket bättre att kunna prata öppet om det men allt ska ju vara så otroligt politiskt korrekt i det här landet. Nämner man att det finns ett föräldraansvar blir man nästan lynschad liksom ... Men nu är det ju ca 5000 förskolepersonal som själv går ut med ( förskoleupproret på fb) vilka tragiska omständigheter som råder så det finns kanske någon ljusning långt därborta i mörkret...

    Mvh Anne-Li

    PS. Erika, snyggt och stongt att be om ursäkt för hårda ord, ibland blir det tokigt och det är klart att det finns känslor.. Barnen är ju det finaste vi har... Ds.

    SvaraRadera
  9. Jag håller fullständigt med er. Det är alldeles åt helvete att förskolan ska behöva uppfostra våra barn.
    Men dagens sammhälle ser så ut för de allra flesta idag. Och jag kan tycka att det är ignorant att gå ut med att alla ska ha sina barn hemma så länge bara genom att prioritera. För många handlar prioriteringen bara om att få dagarna att räcka längre än 9 månader.Det kostar att leva.
    Mina barn har varit privilegiade att fått haft mig hemma så pass mycket/länge.

    Vi förespråkar nog alla att barnen ska ha rätt till tid med sina föräldrar och föräldrar med sina barn.Känner ingen som tycker det är speciellt tillfredsställande att behöva lämna sina barn på förskola tidigt eller många timmar.
    Det är meningen:

    "Jag blir så arg så det bubblar i mig när jag hör om föräldrar som låter sina ettåringar börja på förskolan. För mig är det obegripligt! Varför skaffar man barn när inte ens kan se till att de får en lugn och trygg uppväxt? "

    som retar gallfebern ur mig!

    Låter?
    Trygg uppväxt? VAD ÄR trygg uppväxt?
    Visst finns det dom som vill tillbaka till jobbet så fort som möjligt men många HAR INGET VAL.
    Så de som inte har andra valmöjligheter än att lämna barnen på förskola innan 2 års ålder ska inte ha rätten att skaffa barn?

    Kommer deras barn att växa upp otrygga?

    Det är där mina hårda ord kommer in. Jag är av den åsikten att barn inte behöver må dåligt bara för att....
    Jag tror vikten ligger i uppfostran i hemmet. Där har dom sin trygghet och det är hur vi agerar mot våra barn i hemmet som präglar barnens välmående.

    Det är inte många som har ekonomisk valmöjlighet att ha barnen hemma så länge och inte heller av andra skäl kan stanna hemma en längre tid.

    För hur vi är vänder och vrider på det här är det inte ett val, utan ett ont måste. Arbetstillfällen är inget som växer på träd. Man får hålla hårt i det jobb man har idag.
    Så ordet LÅTER sina barn är ett påhopp för mig.

    (Min yngsta är idag 4 och vi går sedan ett halvår heltid båda två. Jag skiter i pengarna, det är andra aspekter som gör att vi inte kan gå ner i tid just nu.)

    Alla ska ha rätt till att skaffa barn,oavsett.
    För mig handlar det om hur man behandlar sina barn.Lyssnar, respekterar, hör, SER....

    Trevlig 4:e dvent!

    Jag tror de flesta av oss agerar av kärlek till våra skrutt ungar :)



    SvaraRadera
  10. Den poäng jag försökte få fram med mitt inlägg var att man ska se barn som ett privilegium och inte en rättighet... De är inte till för sina föräldrar, föräldrarna är till för dem. Lite samma tanke som man har när man säger de bevingade orden "Vi ärver inte jorden av våra förfäder, vi lånar den av våra barn".

    Jag är faktiskt inte övertygad om att alla verkligen vill vara så mycket som möjligt med sina barn. Jag har har hört för mycket för att se det som en självklarhet.

    Eftersom jag själv egentligen inte borde fixa det ekonomiskt att ha mina barn hemma de veckor jag har dem tycker jag mig kunna svänga mig med relativt skarp definition på var smärtgränsen går... Jag har hittills träffat en handfull människor som enligt min syn inte skulle klara ekonomin om de gick ner i tid. Sedan finns det ju såklart tusen orsaker till varför man inte kan göra det ändå men jag skriver allmänt och inte till en specifik person. Känner man sig träffad kanske det finns en poäng i min text. Om inte så läser man och går vidare med sitt liv som om inget hade hänt.

    Jag tycker så här och det är möjligt att jag har fel och resten av Sverige har rätt som ser förskolan som det enda alternativet. Men JAG gör inte det och jag kan inte hjälpa att tycka synd om små ettåringar som ska börja på förskolan. JAG lider och kan inte förstå varför man inte gör allt som står i ens makt för att förhindra det. Jag utgår såklart ifrån personer jag har träffat som har gjort det här valet av (enligt mig) felaktiga orsaker och det är inte personer som sitter tight till ekonomiskt om vi säger så... Läs på om anknytningsprocessen och kom sedan och säg att det är helt i sin ordning att lämna bort en ettåring till en förskola med på tok för stora barngrupper och lite personal...

    SvaraRadera
  11. Hej Anna,

    Starkt av dig att uttrycka din åsikt och övertygelse i denna inte helt okontroversiella fråga.

    Jag är helt enig med dig! Sen är det ju såklart att det finns undang det gör det alltid.

    God Ju!
    Maria

    SvaraRadera