tisdag 17 augusti 2010

Ett djupt inlägg...

Det är en sådan frihetskänsla som är sammankopplad med att inte behöva vänta på att någon annan ska få tid och lust att genomföra de ideér man har. Det har aldrig suttit fast för min man, men bara det att vara beroende av någon annan har dämpat min skaparlusta. Det är den här frihetskänslan jag vill förmedla till er genom mina nyhetsbrev. Ni kan också snickra vad ni vill! Bara man har grunderna så är det förvånansvärt enkelt att tillverka möbler och annat man behöver till sin trädgård.

Den här gången var det en bänk till barn som snickrades ihop, efter lite huvudbry från min sida kan tilläggas...



För mig handlar jämställdhet om just det här. Att inte vara beroende av den andra partnern utan att man tillsammans jobbar mot samma mål. Ibland hjälps vi åt men numera kan vi knåpa med var sitt projekt samtidigt... Ofta sitter vi och spånar på ideér tillsammans och i efterhand kan vi sällan säga vem som kom med ideén från första början.



Eftersom jag har börjat snickra mer och mer här hemma har min man helt plötsligt börjat intressera sig för sådant som låg på min lott förr. Matlagning och bakning är numera ett delat intresse och ansvarsområde i vårt hus. Jag tror att hemligheten med att få ett jämställt förhållande är att släppa greppet. För ett år sedan kunde jag inte vara i närheten när Niklas lagade mat för jag kunde inte låta bli att lägga mig i. Hur kul är det att stå i köket med en hök över ena axeln?

Näe, släpp greppet och låt nyfikenheten göra att du provar på nya saker hemma. Vem vet, du kanske är en fena på att meka med bilen ;0)



Jag tror inte att många skulle säga att jag och Niklas på ytan lever i ett jämställt förhållande. Jag är hemma med barnen och han arbetar... Men! och det här är ett stort MEN!!! Vi delar lika på arbetet här hemma. Jag gör inte mer hemma trots att jag är hemma med barnen. Det är ju ett heltidsjobb bara att vara hemma och fixa mat, blöjbyten, sovstunder och reda ut syskonbråk. När Niklas kommer hem går jag ut och pysslar, syr, snickrar eller fixar i trädgården och han tar köket, städar upp, badar barnen och nattar dem. Visst står middagen på bordet när han stiger in genom dörren men det är mest för att jag inte vill förlora en sekund av min egentid.

Jag har hela tiden behövt försvara mitt beslut att stanna hemma med barnen. Varför? Säg det?! Det var inte förrän jag började blogga som jag förstod att det fanns fler som tänkte såhär.



Jag vill bara berätta att det finns ett annat sätt att leva. Vi har inte så mycket pengar över men nöden är uppfinningarnas moder! Var tror ni att all min inspiration och skaparlusta kommer ifrån ;0). Gör det ni tycker om och brinner för! Jag har en treårig utbildning på högskola bakom mig men jag tänker inte slösa bort mitt liv med att göra något som inte känns rätt. Det ska inte behöva vara tråkigt att gå till arbetet varje dag... Mitt mantra är -man kan inte mer än misslyckas.

Ta hand om er tjejer (och killar med för den delen) och våga släppa greppet. Det har i alla fall förändrat mitt liv!

17 kommentarer:

  1. Absolut viktigt att följa sitt hjärta och syssla med det som ger ny energi!
    Jag tycker att det viktigaste är att man delar lika på arbetet hemma, sen spelar det ingen roll vem som gör vad, bara man är ense:-)

    Kram Emma

    SvaraRadera
  2. Oerhört bra skrivet!
    Som du skriver, man kan inte mer än misslyckas.
    Och vad gör det om hundra år?
    Det viktigaste är att man törs prova och att man trivs i det man själv väljer.

    Kram Hannis

    SvaraRadera
  3. Oj oj oj! Jag har gråten i halsen... Själv sitter jag och har stor ångest inför att gå tillbaka till mitt jobb på fredagen. Jag vet att man inte ska klaga, jag har ju ett jobb. Men jag varken trivs med jobbet, arbetskamrater eller stämmningen. Jag är en positiv person som blir less på allt det negativa pratet och att alla motarbetar varandra. Det är ju svårt att ta med sig 15 andra, som bara ser det negativa och vill skvallra.
    Det är därför det är underbart med mitt hem, min gård, min man (blivande :), barn, djur och natur. Då är jag lugn och harmonisk.

    SvaraRadera
  4. Så fina ord! Och det viktigaste är ju att var och en gör vad som känns bäst för en själv. Inte tänka så mycket på vad "andra tycker" om ens beslut och val i livet.

    Det där med att släppa taget har jag märkt mer och mer allteftersom barnen kommit. Då finns liksom inte tid och ork att vara prestigefull.

    Livet är bra härligt bara man tar vara på det!

    Stor kram till dig!

    SvaraRadera
  5. Kloka och tänkvärda ord!!
    Själv har jag varit hemma med alla mina barn och försökt hanka mig fram som dagmamma först, och sedan som egenföretagare Dekormålning/antikt, man är verkligen inte rik på pengar ,men på tid med sina barn:)
    Fast jag önskar att det hade funnits ett vårdnadsbidrag att få, som det utlovats, då hade livet varit enklare, vi är ju trots allt många som vill leva med sina barn vad än politikerna tycks tro!
    kraam

    SvaraRadera
  6. Så bra skrivet och tänkbart. Här hemma har vi delar vi också på vardagssysslorna så mkt det går, för att man ska få en egentid att göra det man gillar att göra. Det enda som bromsar i skaparlusten är tiden och jag har lärt mig att njuta av det jag har istället för att göra måsten-ha-listor. Min Darling jobbar oftast borta i veckorna och visst kan det vara kämpigt imellanåt men jag försöker att tänka positivt men önskar att han kom hem varje kväll.

    Kramar till dig/Christina

    SvaraRadera
  7. Fint inlägg, klart man ska följa sitt hjärta. Jag har ju turen att trivas med mitt jobb men har väl dock andra planer för framtiden....
    Förstår att du går ut och pysslar när mannen din kommer hem. Jag var nästan tvungen att få vara själv lite när jag var hemma med barnen. Nu känns det tvärtom när jag kommer hem, vill liksom ha kvalitétstid med barnen efter jobbet.
    Ha så bra!
    Kram Anna

    SvaraRadera
  8. Hej vännen!
    Såå underbart du skriver, man får lite gråten i halsen. Klart du ska följa ditt hjärta och göra det som känns rätt för dig! Härligt att ni delar på allt i hushållet. Önskar att vi gjorde det mera så att jag kunde få loss lite tid för egna projekt. Beundrar dig verkligen!
    Kram Lotta

    SvaraRadera
  9. Toppenbra inlägg och härligt att vi är flera som vågar stå upp och säga motsatsen till vad som är politiskt korrekt i dagens Sverige. För 10 år sedan hade jag inte varit en glad och nöjd hemmamamma. Jag valde att skaffa barn senare i livet efter att jag kommit på mina egna "riktiga" värderingar. Nu gör familjen det som passar oss istället för att bara "passar in" i mallen som samhället skapar för småbarnsfamiljer - barnomsorg och sönderstressade föräldrar. Jag vill inte vakna upp en dag och komma på att det var någon annan som fick se min son äta med gaffel första gången, höra honom bygga sin första mening eller se honom rita sin första streckgubbe - medan jag satt på en kontorsstol och låtsades jag gjorde något som stimulerar mig mer. Vi är hemma med vår 20-månaders son och turas om att jobba, mest för att tjäna tillräckligt för att betala räkningarna. Det är underbart och vi har aldrig haft det så bra fast att vi drar in betydligt mindre än förr, har skippat våra långresor och numera trivs bäst hemma. Tänk vad man kan förändras när det händer riktigt viktiga saker i livet!

    SvaraRadera
  10. Rätt tänkt! Det är bara synd om människor som är enkelspåriga i sina tankemönster o livsvärderingar. Här råder samma filosofi hos oss som hos er. Dock av olika anledningar. Eftersom jag tycker om att ta hand om hemmet så gör jag det - med glädje. Men jag hjälper till i skogen, grejar i trädgården, bistår vid slakt av våra lamm, jagar tillsammans med min man. Men jag målar akvareller, driver en gårdsbutik, har eget företag inom lokalvården, och vi driver tillsammans planerna på att starta upp ett eget gårdsslakteri. Livet är kul när idéerna sprudlar och man kan förverkliga dem utan att lyssna på fördomar. Har faktiskt aldrig varit för det inrutade livet o gjort det mesta av tillvaron - trots en liten ekonomi.
    KRAM o lycka till med ditt roliga liv.
    Ulrika

    SvaraRadera
  11. En eloge till dig. Hos mig är det också lika vanligt att jag håller i hammaren och penseln som min man. Ha en fin kväll/Gela

    SvaraRadera
  12. Jag tror också på att man ska följa sitt hjärta. KÄNNS något inte bra, så ÄR det inte bra och vice versa...
    Barnen är ju dessutom bara små när de är små, och den tiden kommer aldrig tillbaka.
    Jämställdhet... Jag gör nog de flesta "tjejiga" sakerna och min man de "grabbiga", men vi ser oss som ett team som tillsammans vill uppnå vissa saker, och spelar det då så stor roll vem som gör vad? Jag tycker inte det.
    Kram Pernilla

    SvaraRadera
  13. Så tänkvärt och bra du skriver, blir nästan lite rörd, tänk vad man kan må bra av att följa sitt hjärta, tänk så mycket bättre många skulle må om de också gjorde det, vågade göra det... Överflöd av pengar och prylar gör verkligen inte någon lycklig förutom för stunden.

    Ha det allra bäst

    Kramar Bella

    SvaraRadera
  14. Hej,
    Vilket helt fantastiskt inlägg, jag har oxå behövt förklara varför jag inte har min äldsta som är 3 år på dagis, han var 1 1/2 när minstingen föddes och skulle aldrig fallit mig in att ha honom på dagis då. Han ska börja nu och det känns bra..
    Underbart att det fungerar så härligt för er..
    ha en härlig kväll
    kram
    sandra

    SvaraRadera
  15. Jag fäller en tår... för mig själv :( Jag är där... Fyra års högskola bakom mig och nu... NU vill jag göra annat!!! Men det är ett stort steg att göra det... Men kanske, kanske En dag så får jag också göra det som jag vill :) Jag är så impad av er som VÅGAR!!! Stort beröm och lycka till med dina planer! Åse

    SvaraRadera
  16. Ja vad att säga.. där slog du huvudet på spiken tjejen! Det är så härligt att vara hemma med barnen!
    Kram Dessie

    SvaraRadera