Ett djupt inlägg...

Det är en sådan frihetskänsla som är sammankopplad med att inte behöva vänta på att någon annan ska få tid och lust att genomföra de ideér man har. Det har aldrig suttit fast för min man, men bara det att vara beroende av någon annan har dämpat min skaparlusta. Det är den här frihetskänslan jag vill förmedla till er genom mina nyhetsbrev. Ni kan också snickra vad ni vill! Bara man har grunderna så är det förvånansvärt enkelt att tillverka möbler och annat man behöver till sin trädgård.

Den här gången var det en bänk till barn som snickrades ihop, efter lite huvudbry från min sida kan tilläggas...



För mig handlar jämställdhet om just det här. Att inte vara beroende av den andra partnern utan att man tillsammans jobbar mot samma mål. Ibland hjälps vi åt men numera kan vi knåpa med var sitt projekt samtidigt... Ofta sitter vi och spånar på ideér tillsammans och i efterhand kan vi sällan säga vem som kom med ideén från första början.



Eftersom jag har börjat snickra mer och mer här hemma har min man helt plötsligt börjat intressera sig för sådant som låg på min lott förr. Matlagning och bakning är numera ett delat intresse och ansvarsområde i vårt hus. Jag tror att hemligheten med att få ett jämställt förhållande är att släppa greppet. För ett år sedan kunde jag inte vara i närheten när Niklas lagade mat för jag kunde inte låta bli att lägga mig i. Hur kul är det att stå i köket med en hök över ena axeln?

Näe, släpp greppet och låt nyfikenheten göra att du provar på nya saker hemma. Vem vet, du kanske är en fena på att meka med bilen ;0)



Jag tror inte att många skulle säga att jag och Niklas på ytan lever i ett jämställt förhållande. Jag är hemma med barnen och han arbetar... Men! och det här är ett stort MEN!!! Vi delar lika på arbetet här hemma. Jag gör inte mer hemma trots att jag är hemma med barnen. Det är ju ett heltidsjobb bara att vara hemma och fixa mat, blöjbyten, sovstunder och reda ut syskonbråk. När Niklas kommer hem går jag ut och pysslar, syr, snickrar eller fixar i trädgården och han tar köket, städar upp, badar barnen och nattar dem. Visst står middagen på bordet när han stiger in genom dörren men det är mest för att jag inte vill förlora en sekund av min egentid.

Jag har hela tiden behövt försvara mitt beslut att stanna hemma med barnen. Varför? Säg det?! Det var inte förrän jag började blogga som jag förstod att det fanns fler som tänkte såhär.



Jag vill bara berätta att det finns ett annat sätt att leva. Vi har inte så mycket pengar över men nöden är uppfinningarnas moder! Var tror ni att all min inspiration och skaparlusta kommer ifrån ;0). Gör det ni tycker om och brinner för! Jag har en treårig utbildning på högskola bakom mig men jag tänker inte slösa bort mitt liv med att göra något som inte känns rätt. Det ska inte behöva vara tråkigt att gå till arbetet varje dag... Mitt mantra är -man kan inte mer än misslyckas.

Ta hand om er tjejer (och killar med för den delen) och våga släppa greppet. Det har i alla fall förändrat mitt liv!