tisdag 3 januari 2012

Älskade barn

När jag väntade mitt första barn önskade jag hett och innerligt att det skulle vara en flicka. När det visade sig att det faktiskt var en liten tjej kunde jag knappt tro mina ögon! Idag har jag svårt att förstå varför det var så ooootroligt viktigt. Ett barn är ett barn... man föder inte ett kön, man föder en person. Med tre söner efter denna lilla flicka vet jag det!

Förresten kan jag idag även se att det inte hade gjort någon skillnad om jag hade adopterat mina barn. (Lätt för mig att säga som har fött fyra...) men jag känner i hjärtat att för mig hade det inte gjort någon skillnad. Barn är barn och man älskar dem för den person de är och blir! Hade jag inte kunnat få barn hade jag såklart alltid undrat om det skulle kännas likadant, men nu vet jag att för mig hade det inte spelat någon roll! Arvet man ger till sina barn är inte gener utan deras barndom! 

Hela livet påverkas av hur barndomen såg ut... så låt oss ge våra barn en fin barndom! 

Älska dem mycket och se till att de vet att du alltid finns där, oavsett vad som händer!


Älskade barn blir kärleksfulla vuxna

Anna

Tillägg: Jag ber om ursäkt om uttrycket egna barn sårade någon. Det är nu borttaget... Hela poängen med inlägget är ju just att det inte spelar någon roll varifrån barnen kommer. De är att de är barn som älskas precis som de är som spelar någon roll! 

20 kommentarer:

  1. Så fint skrivet vännen! och så sant så sant!!!!

    Finaste bilden på finaste tjejen!

    kram

    SvaraRadera
  2. Jätteskönt att höra en flickmamma säga det! Ibland blir det alldeles för mycket prat om vilket kön man önskar på sitt barn, inte kul att höra. Jag känner mig välsignad att jag får ha barn överhuvudtaget, de är en gåva oavsett vilka de är :)
    Ha en fin dag, kram Marie-Louise

    SvaraRadera
  3. Kloka ord från en klok kvinna, och vilken bild på finaste tjejen!

    SvaraRadera
  4. Hej Anna, jag är adoptivmamma och vill kommentera att adopterade barn är lika "egna" barn som biologiska trots att man inte har födat dom själv och de har biologiska föräldrar nån annanstans. Det känns sårande om omgivningen inte upplever adopterade barn som ens "egna" barn. Såna kommentarer hör man rätt ofta, och lika ofta får man höra att man inte är en "riktig" mamma eftersom man inte har upplevt den biologiska graviditeten. För alla föräldrar som har känslorna i balans älskar ju sina barn över allt annat - trots att det hela för en adoptivfamilj ofta är mångdimensionellt eftersom barnets bakgrund alltid finns där...

    SvaraRadera
  5. Så sant som det är sagt! Superfin bild på lilla M som är så lik sin mamma.

    SvaraRadera
  6. Hejsan du fina!!
    Tack för de kloka orden.
    Håller absolut med dig vad gäller barnen å att könen på dem är helt oviktigt men de som satte min tankeverksamhet på snurr var din kloka mening om barnens arv.
    Hur viktig barndomen är, de är ju absolut deras fasta trygga grund som de ska stå resten av sitt liv.
    Verkligen en tankeställare.
    Ha de bra!!
    Ser framemot vårens sådd, att få följa dig i detta.
    Jennie

    SvaraRadera
  7. Hej! Mitt i prick! Du skriver så fina och tänkvärda inlägg, det här måste jag kommentera!
    Jag önskade också att mitt första barn skulle vara en flicka. Det blev tre pojkar efter varandra! Varav de två första lurade döden med en hårsmån. Utan fantastiska insatser av läkare hade vi haft EN pojke.
    Älskade,älskade barn! Alla med olika personligheter och förmågor!
    Sedan något år har vi även ett fadderbarn, (en flicka!!!) som vi stöttar varje månad. Jag är så fascinerad av att man kan ta till sig ett barn på andra sidan jordklotet och bara älska och längta efter och bli så glad över livstecken (brev)! Älskade ungar!

    SvaraRadera
  8. Hej Anna.
    Ohh vilket underbart inlägg.
    Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag läser det. Finns verkligen inget annat som är viktigt egentligen, barnen kommer först och sist och mittimellan :)
    Vilken vacker bild på din fina tjej.
    Ha en underbar dag.
    Kram
    Jessica

    SvaraRadera
  9. Precis som du önskade jag också så innerligt att mitt första barn skulle vara en flicka. Konstigt, men jag trodde att samhörigheten mellan oss två skulle vara mer symbios om hon var av samma kön som jag. Men nu så här i efterhand och en liten pojke senare så handlar det mer om personen än om könet. Och jag älskar båda lika mycket!

    Kram och tack för fint inlägg!

    SvaraRadera
  10. Jag känner som du att kärleken till ett adopterat barn hade varit lika stor som den är till mina biologiska, men säkert hade man ändå undrat om det varit så.

    Håller fullständigt med vad gäller barndomen, ibland så tänker jag på det mitt i ngt att just nu skapar vi ju faktiskt deras barndomsminnen, kan tänka mig att julgodistillverkningen här hemma kommer bli ett starkt sådant...
    Kram Anna

    SvaraRadera
  11. Jag blir alldeles rörd! Jag känner precis likadant och för oss var inte Fabian en självklarhet. Vi trodde att det var kört, men se, när vi minst anade det. Jag blev gravid första året jag började med fröer och jag kommer ihåg, innan jag blev gravid, att jag såg de små groddarna som små liv när de tittade upp. Man brukar tala om trädgårdens läkande kraft :-) Barn är det vackraste vi har och att ge dem en härlig barndom är det bästa vi kan ge.
    Massor av kramar Hélena

    SvaraRadera
  12. Kloka ord..
    Visst skulle jag med älska ett adopterat barn lika mycket som de biologiska jag har.. men jag sticker inte under stol med att ett biologiskt är ju ändå det jag önskade allra mest då jag började tänka på att skaffa barn.. Men om jag inte kunnat bli gravid så hade jag absolut kunnat tänka mig att adoptera ett barn och älska det som om det vore biologiskt =)
    Och så en tanke till.. I mina tankar finns ingen som har egna barn, inte biologiska föräldrar eller adoptivföräldrar, alla barn "lånas" i livet..

    Kram Mia

    SvaraRadera
  13. Kloka ord! Kärlek till alla barn! Kram Helena

    SvaraRadera
  14. Jag hittade precis till din blogg och tycker redan mycket om den. Jag kommer definitivt att följa den efter ett så gott första intryck. /Malin

    SvaraRadera
  15. Ja, barn är verkligen det finaste den här världen har!

    SvaraRadera
  16. Härlig bild på din fina dotter och så sant; älskade barn blir kärleks...
    /Cia

    SvaraRadera
  17. Som vanligt kloka ord från en klok kvinna! Bilden på din dotter är helt underbar!

    Kramar

    SvaraRadera
  18. Så fint du skriver! Och så sant! Jag får ofta höra ( som tre-grabbs-mamma) att vore det inte roligt med en liten tjejja??? Och VEM garanterar att det blir det OM vi väljer att skaffa fler barn. Och varför skulle det vara värdefullare att få en dotter? Att jag ville ha tre har ingenting att göra med att nr:2 också var en son när vi hade en innan. Att jag önskade mig tre barn har jag alltid vetat.
    Ha ett fortsatt fint nytt år. Snart är det ju ny för-sådds-vår också ;)
    Kramar

    SvaraRadera
  19. Åh vilket fint inlägg! Så vackert verkligen. Jag pluggar till danslärare och har till nyligen suttit o skrivit min slutrapport om barn och dans och håller verkligen med dig om att ett barn är ett barn, så sant. Barn är underbara. Tack för ett bra inlägg och inspirerande inlägg!

    SvaraRadera