Älskade barn

När jag väntade mitt första barn önskade jag hett och innerligt att det skulle vara en flicka. När det visade sig att det faktiskt var en liten tjej kunde jag knappt tro mina ögon! Idag har jag svårt att förstå varför det var så ooootroligt viktigt. Ett barn är ett barn... man föder inte ett kön, man föder en person. Med tre söner efter denna lilla flicka vet jag det!

Förresten kan jag idag även se att det inte hade gjort någon skillnad om jag hade adopterat mina barn. (Lätt för mig att säga som har fött fyra...) men jag känner i hjärtat att för mig hade det inte gjort någon skillnad. Barn är barn och man älskar dem för den person de är och blir! Hade jag inte kunnat få barn hade jag såklart alltid undrat om det skulle kännas likadant, men nu vet jag att för mig hade det inte spelat någon roll! Arvet man ger till sina barn är inte gener utan deras barndom! 

Hela livet påverkas av hur barndomen såg ut... så låt oss ge våra barn en fin barndom! 

Älska dem mycket och se till att de vet att du alltid finns där, oavsett vad som händer!

Älskade barn blir kärleksfulla vuxna

Anna

Tillägg: Jag ber om ursäkt om uttrycket egna barn sårade någon. Det är nu borttaget... Hela poängen med inlägget är ju just att det inte spelar någon roll varifrån barnen kommer. De är att de är barn som älskas precis som de är som spelar någon roll!