torsdag 8 november 2012

Att vandra själv...



Just idag känns det extra mycket som om jag vandrar på just den vägen...

Anna

10 kommentarer:

  1. Så fina och tänkvärda kort du gör! Hoppas att du kommer ut på en bredare väg så småningom... ;-)

    Kram
    Elisabet

    SvaraRadera
  2. Åhh..ja jag kan tänka mig att det känns så också..En kram och en önskan om bredare väg till dig.

    Ann-Louise

    SvaraRadera
  3. Där finns kunskaper att hämta....Kramen Lisbeth

    SvaraRadera
  4. Tänker på dig. Läser alla dina inlägg, och förstår att du har en tuff period i ditt liv nu.
    Stor kram Maria

    SvaraRadera
  5. Vilken fin blogg! Tittade precis in..
    Jag förstår att det känns som det gör just nu...en känsla av frihet och styrka men även att du känner dig liten ensam och sörjer. Många vackra bilder och jag förstår at du har barn och då blir man aldrig helt ensam mer. Kram

    SvaraRadera
  6. Men..du Är ju inte ensam...du har ju också dina Barn!

    SvaraRadera
  7. Hej Anna!

    Du är en så stor inspiration för mig, på många olika sätt. Du har styrkan att vara den person du vill vara, även om inte allting runt omkring dig i ditt liv är precis som du vill att det ska vara.Tack för allt du delar med dig av på bloggen.

    Kram Pernilla

    SvaraRadera
  8. För att komma ut på bredare vägar behöver man ibland gå den smala ensamma vägen... Snart är du på den bredare igen =)

    Kram Mia

    SvaraRadera
  9. För att citera Tranströmer:
    "Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som har gått vilse."
    Jag vet vad du går igenom; jag har vandrat samma väg. Citatet ovan hjälpte mig mycket. Vi hittade dock tillbaka till varandra men det tog sin tid. Kramar till dig!

    SvaraRadera