Vad svårt det är att förmedla sina tankar i skrift.
Det finns nog lika många tolkningar som det finns läsare...
Jag fick en kommentar på gårdagens inlägg från en anonym läsare. Hon skriver såhär: "Jag tror alla i alla fall försöker vara den de är, men håller nog med The Secret Garden. Det är lättare att vara klok om man har kontakter eller präktiga bananskal. Därmed inte sagt att det är fullständigt omöjligt. Alla kämpar vi på och ingen ska ha dåligt samvete för att de inte orkar eller kan. Fortsätt leva och må bra allihpa hur ni än gör." /Anonym
Var ska jag börja...
Hmmm, jo så här! Jag tror inte alls att alla vet vilka de är i sin innersta kärna. Jag är uppvuxen med en psykiskt sjuk förälder vilket innebar att jag redan från yngre tonåren fick lov att "vårda" den som egentligen skulle vårda mig. Min far lämnade familjen och blev en "varannanhelgpappa" och i allt detta stod jag, ett barn som inte längre visste vad som var verklighet och vad som var dikt. På något sätt lyckades jag tillslut ta mig loss från allt men har mått dåligt i många år, fram till nu! Efter en depression jag dragit på i några år släppte plötsligt allt.
Jag tror på att se framåt, att ta hand om sig själv och sina barn, att göra det man brinner för och framför allt... försöka se det goda i alla du möter. Inte förrän motsatsen är bevisad tror jag gott om människor... Jag är inte rädd för att bli utnyttjad eftersom jag vet att jag besitter något som aldrig kan tas ifrån mig. Min kreativitet!
Världen är god om du väljer att se det goda i den!
Anna
PS. Om mina erfarenheter väcker tankar och frågor går det bra att mejla mig...
anna_forslund@live.se
Bästaste Anna, du ger mig en sån energi och lust att förändra. TACK!
SvaraRaderaVarma kramar
Fina Anna, nu gråter Lotta, jag har känt hela tiden att det är något speciellt med dig att du är formad av något som gör att du är som du är. Du har gått en hård skola, men gud vad gullig du blivit genom att få ta livet som det blev för dig. Inget barn bör uppleva det du fick uppleva..men du är fin Anna. En sådan person som jag ler åt när jag läser rader på fb m.m. Du har ett stort hjärta, utan att vi träffats.
SvaraRaderaDu är värd all glädje och kärlek i världen och du kan uppnå alla drömmar och mål med den kraft du har inom dig. Klok som förlikar dig med din bakgrund och vågar berätta om den.
Kram Lotta
Hej Anna!
SvaraRaderaHar mejlat dig med en halv uppsats. Vi har en del likheter du och jag :-) Jättefint inlägg som jag helt och fullt skriver under på. Man har ett val, alltid, och jag väljer som du att se det positiva och goda hos människor och i livet. Jag dömer aldrig en människa på vad andra säger om en person även om den andra är en nära vän till mig. Eftersom jag är fullt medveten om att min väns egna erfarenheter påverkar hennes/hans relation och syn till andra.
Ha en underbar dag fylld med positiva möten och erfarenheter.
Kram Hélena
Du berör verkligen med dina ord. Att våga dela med sig är starkt.
SvaraRaderaKram
AC
fina anna, modiga anna vilken tjej du är, fantastisk mor till 4 små och full med kreativitet som få, du har efter törnar rest dig och blivit stark så stark att du också kommer bli föredömen för dom som är mitt där i, dom som tror att dom dragit livets nitlott. det behöver inte alltid bli så att livet tuffar på i negativa spår, härligt anna att vi två kanske ska jobba lite tillsammans, känner i kropp och själ att det inte bara blir bra utan själajobb, bilder som tar tag! vi hörs snart igen, varmkram lotten
SvaraRaderaTack söta Anna för att du delar med dig av ditt liv!
SvaraRaderaJag tycker också att du är en helt underbar person som verkligen skriver rakt in i ens hjärta.
Jag har ju haft förmånen att träffa dig också på min bloggträff, vilket ju var jättekul!
Mycket sorgligt att höra om din tunga barndom.
Inget barn ska behöva stå ut med tunga bördor.
Men härligt att du känner att du har tagit dig igenom detta och blivit starkare av det.
Vad beträffar dina pojkar och dagis...
Frågar du mig som varit hemmamamma i 7 år,
tycker att ni gör helt rätt.
Varför jag var hemma berodde på att vi ville att de skulle börja på dagis den dagen de självmant skulle skutta in dit för att de var mogna för det.
Min stora flicka började när hon var 3 år och 8 månader och lilltjejen när hon var 3 år och 4 månader.
Det är viktigt att lyssna på sina barn när de uttrycker känslor för något.
Det är vårt ansvar som föräldrar.
Så ni gör helt rätt.
Och vad är det som säger att de inte kan börja igen om ett tag igen, om DE vill...
Heja, heja, fina du! ;-)
Kramar Fröken Vit.
Tack för att du vågar dela med dig, det betyder nog mer för oss läsare än du kan ana. Jag gillar att du vågar stå för vad du tycker men ändå är ödmjuk mot andras åsikter, jag gillar att du vågar lyfta det som är svårt och framför allt gillar jag din syn på livet. Fortsätt skriva och dela med dig för dina ord har betydelse.
SvaraRaderaBrukar inte krama i bloggar om jag inte känner eller har någon annan relation till skribenten i fråga men nu känns på något sätt en kram legitimt så du får helt enkelt en att tas emot eller ej
Kram
Annie
Även utan kontakter och präktiga bananskal är man ju någon ändå...där inuti är man någon ändå tänker jag.
SvaraRaderaAnn-Louise
Fina Anna!! Jag förstår precis vad du pratar om, själv är jag uppväxt med missbruksproblem i familjen. Jag känner att det finns en kraft hos dig och jag dras gärna till din blogg och din kreativitet som du förmedlar. Jag tycker du är modig som går din egen väg. Och jag instämmer helt i att se det goda i livet och det som finns omkring mig.
SvaraRaderaKram Lotta
Att läsa det du skriver är att ta på sig glasögonen och se klart igen! ;)
SvaraRaderaDet kan ofta vara mycket svårt att förmedla text på bloggen när läsaren inte har en aning om vad som egentligen ligger bakom. När man läser det du skriver idag får allt annat du skrivit en mycket djupare mening. Det är verkligen mycket starkt och tufft att berätta detta på internet och jag förstår verkligen att du haft mycket "att släpa omkring" på.
All heder åt dig som tillslut "ruskat på dig" och hittat dig själv. Och att du nu i den här fasen av livet tillåts göra det också av omgivningen, det är Guld värt!.
Heja!! :)
//Boije
Tack för att du delar med dig vännen! Att prata om att "välja sitt liv" väcker alltid känslor hos folk, även hos mig förstås;-) Jag tror att det finns en rädsla för att man inte gör "tillräckligt" eller en trygghet i att man "slipper" välja för att det finns så många hinder...
SvaraRaderaDin bakgrund är speciell och du är ju ett lysande, vackert och inspirerande exempel på ett maskrosbarn. Vissa får styrkan att välja sina liv, andra orkar inte...det senare gör dem inte sämre men det betyder inte att det det inte finns möjligheter även för dem.
Att "alla dörrar öppnar sig" behöver ju inte betyda mer än att individen känner att världen med alla möjligheter ligger öppen när personen orkar och är redo, eller hur?
I vår kultur finns en rädsla för besvikelser, alla får vara Lucia, ingen förlorar... Jag menar att vi ofta gör våra barn en björntjänst i våra försök att skydda dem från besvikelser. Att "misslyckas" (tycker det är ett knepigt ord) är ok! Låt det vara lärorikt!
Nu tar jag upp hela ditt kommentarsfält, haha men en sak till... det där med kontakter...hur tror någon att de uppstår?;-) Man hittar dem inte i flingpaketet en dag i alla fall! Så nu har jag kanske retat upp några fler av dina läsare:-)
Stor kram min kloka och inspirerande vän!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaÄven jag har mailat dig... ;). Vad intressant det är med tolkningar.
SvaraRaderaKanske det är så att i olika faser i livet tolkar man olika. Det blir liksom skillnad på vad man är mottaglig för,eller?
Just därför kan det nog ibland vara lite "ömma tår" där ute i tillvaron, något som vi alla också behöver vara öppna för.
Vi är så himla olika i hur vi bär våra ryggsäckar och vad vi gör med den, men någonstans vill jag gärna tro att det blir rätt för oss alla, hur vi än väljer att göra våra vägval.
Det känns viktigt att stötta var och en i de beslut som måste tas, även om jag inte alltid håller med en person i fråga så försöker jag sätta mig in i hur hon/han tänker (det är ju inte alltid en HON...).
Jag delar gärna ut en bloggkram till alla tänkande kännande människor, oavsett om jag "känner" er eller känner er :-)! Vi behöver lite omtanke och värme i tillvaron till mans.
Kloka, fina du, Anna! Jag blir både glad och varm när jag läser dina fina inlägg. Så fint att dela med sig så! Vårsprudlande kram!
SvaraRaderaP.S. Hann inte kommentera dina fina sådder men oj, vad mycket du sår!!! Och härliga bilder, njutning i kubik:)
Oj wow! vad modig och stark du är! Jag tror också "What doesn't kill you makes you stronger". jag tror också att allt bara kan bli bättre. Go Anna!
SvaraRaderaKramar Emelie
Åh, vad du verkar vara en klok och härlig människa! Ville bara skriva det. Önskar dig allt gott!
SvaraRaderaKram,
Jenny
Hej Gumman!
SvaraRaderaDU är Helt fantastisk! Du har ju berättat lite om det här för mig innan så jag vet att du är STARK!! Men så här stark visste jag inte att du var.
Det jag tycker är så fantastiskt med dig och hela din familj är att ni allihop är med på tåget liksom, har man en familj som stöttar och backar upp en så är allt verkligen möjligt och då blir det ju ännu bättre om man har lite samma mål och värderingar och så. I de familjer som de inte har det tror jag livet blir tuffare om du förstår hur jag menar.
Ses på lördag!
Kraaaam Anna
Hej!
SvaraRaderaOj vilken bakgrund, men visst är de häftigt när man inser att ens bakgrund behöver faktiskt inte styra ens NUTID. som sagts så har vi ju alla ett val.
Jag har ett grymt energipåslag just nu å är alldeles säker på att de är för att jag gnetat å tjatat in ett nytt tänk, å banne mig att de håller på att gå in. De Öppnar sig en helt ny värld med helt andra tolkningar av ALLT, en mycket positivare å sundare syn på tillvaron som gör att man blir piggare å gladare, krävs liksom mindre energi.
Som du säger så har jag också upptäckt att jag har en grym kreativitet, ett kreativt tänk som går att använda i alla slags sammanhang.
Å de var en härlig mening du skrev som jag ska ta med mig i hjärteroten.
"Min kreativitet kan ingen ta ifrån mig"
Känner också att jag brinner för sånt här(positivt tänkande) å skulle kunna skriva hur mycket som helst på min blogg.
Men då dyker lilla "jante"-spöket upp.
Därför blir jag så lycklig när jag ser att andra minsann också vågar öppna sig på ett djupare plan.
Kram Kram!!
Kanske är det så att om man haft det riktigt svårt så tvingas man att leta efter "sitt sanna jag" och vad som är ens mening med livet eftersom alternativet är att blunda för problemen och gå under. Kanske är det svårigheterna som gör att man lär sig att tänka "utanför boxen" och göra val som är lite halvgalna (men rätt i hjärtat). Till exempel köpa fallfärdig ödehus utan tak. ;-p Kanske lite kryptiskt skrivet och jag hoppas att du förstår vad jag menar...
SvaraRaderaSen tror jag att hela livet är en resa i att hitta sitt sanna jag och att letandet aldrig riktigt tar slut...
Linda
Det är nog sant, men jag vill mena att vissa är världen godare mot än andra. Vissa får nog anstränga sig bra mycket för att se godheten och meningen. Men när man träffar sådan människor, som ser lycka och glädje i ett liv som vi andra [lyckligt lottade] ser som ett ganska miserabelt liv, då får man ta av sig hatten och buga djupt. På resor till fattiga länder har jag sett människor som jag beundrar för att de kan stiga upp på morgonen. Det är bra att se sådant, för man får sitt eget "lidande" satt i perspektiv.
SvaraRaderaHej Anna.
SvaraRaderaJag har följt din blogg ett tag och blir så inspirerad och glad av dina ord. Det är skönt med en fin kvinna som vågar lyfta på stenar med frågor som man vanligtvis inte brukar prata om. Du gör mig glad!
Visst är det som du skriver. Det är bara så lätt att tappa bort sitt sanna jag ibland. Det gäller att fortsätta påminna sig själv och fråga sig själv vad man blir lycklig av och vad som gör att man känner sig fri!
SvaraRaderaÄven jag har haft tuffa motgångar i livet och jag brukar tänka på ordspråket som säger; Erfarenhet är inte vad som händer oss, utan vad vi gör av det som händer oss.
Tack för att du vågar sätta ord på dina tankar!
Kram
Ellinor
Åh Anna
SvaraRadera..vilka ord! Va härligt att höra att du hittat din väg, trots kämpiga år.. Du ska veta, att fast man inte känner dej, så strålar det godhet o kreativitet o energi om dej!
Kram Marie
..jag igen,
SvaraRaderaglömde ju att säga att vi "skörda" de första ärtskotten idag!! Dom var sååå goda!!
:) Marie m fam
Alla har vi våra ryggsäckar att bära på, sedan kan vi bara välja själva vad vi skall göra med dem. Inte alltid helt lätt kanske eftersom vi alla ( tror jag åtminstone någon gång i livet) ibland har en viss förmåga att tycka synd om oss själva eller känna avund eller andra negativa tankar vilket påverkar oss själva på ett negativt sätt. Det är svårt men viktigt att jobba med sina egna tankar och jag är helt säker på att om man känner kärlek till saker( menar nu inte materiella) utan vad som helst om man älskar något tillräckligt mycket så kommer det närmare en. Det är meningen att vi skall ha det bra,livet skall vara roligt.Ge kärlek så får du. Använda kärlek som den främsta kraften i vårt liv. Vi kan välja vad vi vill känna .
SvaraRaderaHärligt att du mår bra.
Ha det gott.
Kram
Vilket fint inlägg, det berör mig verkligen!
SvaraRaderaTycker att det är så fint av dig att berätta din historia. Tack!
Att vara den du är kan vara svårt... Men det vet nog du redan. Det jag har grubblat på i flera års tid är jobbet... Jag jobbar inom vården som USKA och har ingen yrkesstolthet whatsoever! Tyyvärr. Jag vill ta vara på min mark och mina djur. Skaffa mer djur. Men för att det ska lönas så måste du ha sådana mängder. Jag kan tyvärr bara se svart på mina framtidsdrömmar. Och det blir inte bättre när man tänker på att man kanske ska gå på samma ställe till drygt 65 års ålder. Fy fasiken! Ursäkta för mitt nattsvarta inlägg, men allt nuförtiden handlar om pengar, pengar och ännu mer pengar. Dessutom har jag inga trådar och nätverk. MEn det var mina drömmar det... Ha en härlig dag! Det ska jag ha med barn och ladugård :) Kram!
SvaraRaderaFina vännen! Du är så stark, klok och modig! Tror att det är många (om ens någon?) som är den hon är hela vägen. Speciellt hos oss "duktiga flickor" (där bloggare antagligen är överrepresenterade...) har vi nog svårt att landa. Ständigt detta sökande extra bekräftelse och att vara andra till lags. Nu pratar jag såklart bara från egna erfarenheter men jag tycker mig ana samma tendenser hos många av bloggvännerna.
SvaraRaderaFör mig slutade hela bekräftelsekarusellen i ett litet dregglande paket på hallgolvet. Efter låååhåång tid, många terapitimmar och ännu fler piller börjar jag nu iaf ana vem jag verkligen är. Men från att veta det till att alltid vara Jag. Det är stor skillnad.
Jag blir otroligt rörd och känner för dig sååå mycket när du nu går ut och krossar många av de murar som vi så flitigt bygger upp omkring oss. Skyhöga murar för att få alla runt omkring oss att tro att JAG är den DE tror att jag är...
Tusen varma kramar till dig, käraste Anna!
Du är en så givande person. Man känner hur det bara strålar ut i det du skriver och visar i bilder här på bloggen. Jag är så glad för din skull att du nu kan se framåt och hittar vad du vill göra och vågar göra det också.Du är en sån inspirationskälla.
SvaraRaderaVarma kramar Marita i Björkhagen