lördag 4 februari 2012

Det här med att leva sitt liv fullt ut...

Ikväll fick jag ett telefonsamtal från en person som nyligen blivit, tja en vän! Han ligger på sjukhus efter att ha varit med om en olycka som lika gärna kunde ha tagit hans liv. Mitt i allt detta ringer han till mig och ber att få flytta fram ett åtagande han gjort. Skakad försöker jag förstå det han berättar och kan inte förstå hur jag helt ovetande levde mitt liv som om inget hade hänt igår, medan han låg på akuten... 


Det är så viktigt att leva sitt liv precis så som man själv vill. Tiden går och ingen tackar dig för att du "offrade" dig för andra. Ingen som bryr sig om dig mår riktigt bra om inte du gör det! 
Allt börjar och slutar med dig... 

Tidigare "offrade" jag allt för mina barn. Det gör jag inte längre. Jag lever mitt liv precis som jag vill leva det, och när jag är glad och nöjd är mina barn också det. Igår tog jag och mannen beslutet att inte ha våra killar på dagis mer. De trivs inte där och jag känner mig inte glad när jag hela tiden får höra att de inte vill gå dit. Är det rätt att göra så här? -Ingen aning, men att inte göra någonting utan bara fortsätta i samma hjulspår bara för att man alltid gjort så gör inte saker och ting bättre. Man måste våga ta nya vägar. 

Det jag vill säga med de här orden är: Vänta inte, gör något nu! Imorgon kan det vara för sent...

Krya på dig Hasse!

Anna





21 kommentarer:

  1. Om man inte provar, så vet man inte om det är rätt, så helt rätt av er att "ta hem" pojkarna ifrån dagis.
    Vem vet, om en månad eller två, så kanske de vill tillbaka, då får man utvärdera vad man ska göra då!
    Ha det bra!
    Monzan

    SvaraRadera
  2. Usch, vad otäckt med din vän! Skönt att det inte "blev värre".

    Oh, vad rätt du har i att man ska göra det man vill men oj, vad det kan vara svårt. Det är ju ofta en hel del andra hinder (förutom sina egna tankar) i vägen. Jag har dock tagit några såna beslut och det har visat sig vara toppen så visst borde man våga mer!

    Kramar

    SvaraRadera
  3. Jag tycker ni gör helt rätt! Självklart måste man lyssna på signaler och göra ett val som känns rätt för sig och sin familj. Klokt av er att våga bryta mönster och gå er egen väg. Fint inlägg, tack!
    Ha en härlig lördagkväll!
    Kram Hélena

    SvaraRadera
  4. Ibland påminns man drastiskt om hur kort livet kan vara.Skönt att det gick bra. Jag "offrade" mycket för mina barn när det begav sig, men skulle aldrig ångra det vad som än hade inträffat. Det är så kort tid att det aldrig kan bli ett offer. Jag har ju valt dem, inte tvärtom. Lycka till med och det så bra med dina dagisfria barn. Njut av tiden!

    SvaraRadera
  5. Tack för ännu ett klokt inlägg från dig. När någon i ens närhet drabbas av sjukdom, olycka eller sorg påminns man om hur snabbt livet kan förändras. Jag står själv i begrepp att göra ett slags vägval och fick en liten extra skjuts av mod när jag läser vad du skriver. Tack Anna för att du skriver så ärligt om de viktigaste sakerna. Kram!

    SvaraRadera
  6. Kloka ord! Tanken slår mig ofta att jag skulle vilja göra andra saker än jag gör, för andra.. jag är ju ändå centret i mitt liv! Vissa drömmar är ju "för höga" Men man ska absolut leva för sin egen skull! KRAM!

    SvaraRadera
  7. Jag skulle vilja förändra mitt liv och jobba mindre. Har "alltid" jobbat 75% och trivts bra med det, men nu kräver jobbet 100%. Jag tycker det är för mycket, men så är det just nu. Jag funderar mycket på andra lösningar och starta eget osv, men enkelt är det inte. Mer mod krävs:). Känns bra att läsa om hur ni gjort.
    Hoppas din vän kryar på sig.
    Kram Maria

    SvaraRadera
  8. Hej Vännen!
    Vad hemskt med din vän på sjukhus, hoppas att han snart blir bättre!

    Du har så rätt i det du säger om att man ska leva här och nu, jag är glad för de annorlunda livsvalen som jag gjorde, att sluta mitt tidigare jobb för att det inte kändes rätt att komma hem k1830 varje kväll är verkligen ett beslut som jag inte ångrar! Många faktorer vägde in så klart, många ifrågasätter mitt väl, men för mig känns det såååå rätt!
    Mitt val var och är fortfarande "sätter man barn till världen så vill jag se dem i dagsljus", jag tror du förstår hur jag menar.
    Kram Anna

    SvaraRadera
  9. ..ja, du har så rätt Anna..

    Idag går mina tankar till en familj som mist sin son, en son som inte orkade mer..
    Finns inga ord..

    Va rädda om varann,
    kram Marie

    SvaraRadera
  10. Tack för ett väldigt bra o viktigt inlägg!
    Det där med att offra sig för andra... Ingen annan kommer klappa dig påaxeln o säga att du är duktig för att du gått in i väggen exempelvis. Finns så många ggr jag försökt pressa in o stressat för andras skull. Och själv är jag helt slut.

    SvaraRadera
  11. Hann ju inte skriva klart innan jag kom åt knappen=)
    Det finns ju bara en jag, ja.
    "Allt börjar och slutar med dig" som du säger =)

    SvaraRadera
  12. Du har så kloka inlägg! Helt klart att man ska forma sitt liv som man själv vill. Det är så synd att så många har fastnat i skuldfällan, det är det stora problemet. Vad underbart för dina barn att få vara hemma och slippa dagis. Själv har jag sagt upp mig från jobbet för att leva mitt liv och det är underbart./Regina

    SvaraRadera
  13. Så sant. Tack för att du alltid gör så tänkvärda inlägg hoppas din vän piggnar till snart och att erat beslut angående barnen blir det bästa för er alla.

    Önskar dig en härlig njutningsfull söndag

    SvaraRadera
  14. Helt riktigt Anna, man ska leva sitt liv för sig själv och inte för andra! Det har tagit mig ända tills för några år sedan att våga göra det, innan gjorde jag mest vad som förväntades av mig, en stor anledning till att jag skaffade mig en trygg utbildning och ett tryggt yrke. Men det är ju inte jag! Så skönt att bli klokare med åren.....
    Sänder en krya på dig tanke till er kompis....
    Eija

    SvaraRadera
  15. Du är klok du. Trevlig söndag på er!

    SvaraRadera
  16. Under hela veckan har jag om och om igen läst eller pratat om just detta. Jag har länge offrat mig och satt mig själv längst bak. Nu försöker jag att tänka lite mer på mig själv - att det faktiskt är vikigt att JAG mår bra. För utan mig rasar allt.
    Det är inte lätt, men jag försöker.
    Hoppas att din vän snart mår bra!
    Tack för dina kloka ord.
    Kram Elle

    SvaraRadera
  17. Ja, det är så kloka och sanna ord. Har mer och mer börjat tänka så. Det gäller bara att våga släppa taget och tro att det ordnar sig. Det kan vara svårt.
    Krya på dig hälsningar till din vän.
    Hälsningar Marita i Björkhagen

    SvaraRadera
  18. Ni fattade säkert rätt beslut, att vara tvungen att gå nånstans dit man inte vill är aldrig roligt, varken nu eller när man var barn. Jag protesterar fortfarande högljutt när jag "måste" göra något jag inte vill.....
    Men att ingen tackar en för att man offrar sig vet jag inte om jag förstått rätt. Jag tycker att i vissa lägen, när man offrar sig, så blir man nöjd själv och det är en stor belöning. Men jag tror det är så du menar, eller hur!
    Att gå sin egen väg kan vara tufft. Man har ALLTID ett val, det är bara det att dom är olika bekväma och ibland får man ta den obekväma vägen för att inte kväva sig och det är en stor konst. Men det är ju det ni gjort nu!
    Bra. Jättebra!
    Kramar

    SvaraRadera
  19. Det är rätt. På måndagar jobbar jag hemma med mitt Caro-lines.com. Jag är alltid så glad när jag gör det. Och samtidigt så tacksam för att jag tog steget och för att det är möjligt. Det är värt det. Snart kommer fler steg!

    Hoppas fler gör det!

    SvaraRadera