torsdag 20 oktober 2011

Jag tänkte sticka ut näsan nu igen...

Jag funderar på en sak... 


Varför är normen att barn ska vara på förskola och fritids och inte tvärt om? Jag har träffat mer än en pedagog som berättar om hur de nästan upplever att föräldrarna hellre har barnen i någon verksamhet än hemma. Det blir ett väldigt liv om kommunen försöker dra ner på tiden som föräldralediga och arbetslösa får ha sina barn i förskolan eller fritids... Varför?

Ända sedan jag har fått barn har jag fått strida för min vilja att ha mina barn hemma så mycket som möjligt. Jag har brottats med dåligt samvete och kommentarer att jag inte gör det som är bäst för mina barn när jag inte låter dem börja före 2 års ålder på förskolan och sedan har dem så lite som bara möjligt där. Borde då inte de föräldrar som skolar in sina barn vid ett års ålder och sedan jobbar heltid (och mer därtill) för att ha råd med den där snygga BMW:n eller det svindyra huset stå till svars för sina val? 

Jag förstår att ensamstående föräldrar inte har något annat val än att arbeta heltid för att få livet att gå ihop men alla andra då?

Är pengar och status så otroligt viktigt så undrar jag varför man skaffar barn. Barn är ingen rättighet, de är en gåva som du har valts ut att förvalta så väl som möjligt tills de står på egna ben. 

-Blev vi 70- och 80-talister så bortskämda att vi nu som vuxna inte kan sätta någon annan före oss själva? 
-Är jag egoistisk som vill vara så mycket som möjligt med mina barn medan de är små?
-Har verkligen barn under 3 års ålder någon möjlighet att ta till sig den pedagogik som lärs ut på förskolorna?

Bara lite saker jag funderar över såhär på torsdagsförmiddagen efter att ha lämnat mina barn på skola och förskola och sett mer än en blankpolerad Audi och bmw... ;0)

Anna

Tillägg... titta in härhär, här och här om du är intresserad av mer info angående förskola för de minsta barnen.


24 kommentarer:

  1. Jag kan bara hålla med. Min personliga uppfattning är att sådär 95% av befolkningen verkar föredra BMW och så lite barn som möjligt medan max. 5% tänker som du (och jag).
    Jag har slagits av tanken att barn, liksom BMW förstås, är statusprylar för de flesta. Sedan har barn den obehagliga tendens att inte vilja parkeras vackert i garaget men då är det ju skönt att kunna parkera dem på förskola, inte sant?!

    SvaraRadera
  2. Ja du...jag tror att många tycker att det är bättre/smidigare om någon annan tar hand om deras barn så kan de göra det de vill...
    Många kommer senare i livet komma på hur lite tid de spenderat med sina barn, men då är det tyvärr försent att ändra på...
    Pengar och status är viktiga stenar i vårt samhälle och det är det våra barn snabbt lär sig, tyvärr!
    Trygga barn är de som har ansvarsfulla föräldrar som finns där!
    kram på en torsdag! ;)
    Emelie

    SvaraRadera
  3. Hej!

    Jag kan inte svara för någon annan än mig själv och min treåring som går 15 tim/v.
    För oss funkar förskolan alldeles utmärkt och vad jag får höra när jag kommer och hämtar honom är "Jag vill inte, det är så tråååkigt hemma". Är det då upp till mig att aktivera honom, ja kanske, men i ärlighetens namn tycker jag inte det är så skoj att leka med bilar hela dagen. Jag hade säkert agerat annorlunda om han inte trivts så bra som han gör på förskolan.

    Det finns mycket att säga om detta och det är kul att du vågat ta debatten!

    SvaraRadera
  4. Vi har varken en dyr bil eller ett stort flådigt hus. Vi jobbar båda heltid och barnen har börjat i förskola när de var 2 1/2 respektive 1 år och vi har bara positiva erfarenheter från barnens förskoletid. Fantastiskt personal och, jo, barnen lär sig mycket både av pedagogiken och av varandra innan de fyller tre år. Det betyder inte att man inte kan lära sig en hel massa saker när man är hemma också men det är hårddra det lite väl mycket att säga att det ena är bättre/sämre eller finare. Det behöver inte handla om att man är ensamstående/välbärgad osv. Och det där med vilken bil man kör.....

    Det handlar väl om vad man gör av den tiden man är tillsammans med sina barn???

    Det är fantastiskt att du är hemma så mycket med dina barn men det betyder inte att de som inte är det är sämre förälder eller tycker mindre om sina barn.

    Hälsar Åsa

    SvaraRadera
  5. Det som tar mycket energi från många är att i detta samhälle finns det bara en mall att leva i. Och vi är olika individer med olika behov och värderingar.Vi måste försvara oss för vilka val vi väljer för att det finns mycket åsikter om man går utan för ramarna.Enligt mina värderingar så har detta konsumtions/presationsamhälle blivit en vardaglig kamp för många, istället för att stanna upp och bara vara, våga lita på sig själv och bestämma att det här är bra för våran familj. Personligen tror jag att våra barn mår bäst av att föräldrarna mår bra och sen har vi olika livsstil, för mig har det varit viktigt att finnas mycket hemma med mina barn. Fast jag har stora barn nu så är det väldigt viktigt med ett lugnt tempo för mig ger det en vackrare vardag och en närvaro till mig själv och vi har alltid prioriterat tid framför saker, det blir vi lyckliga utav.

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  6. Elin: Att vara hemma mer med sina barn behöver inte betyda att man ska sitta och leka med bilar hela dagen... Jag leker aldrig med mina barn utan vill de så är de med och gör det jag och min man gör, annars leker de med varandra.

    Jag säger inte att det är dåligt att ha sina barn på förskolan men att lämna sina barn vid 7 och hämta dem vid 17 bara för att ha råd med en massa saker tycker jag inte är ok! Hur ska man hinna lära känna sina barn om man bara träffar dem 3 timmar om dagen? Jag har hela tiden fått försvara mina val så varför måste inte dessa föräldrarna stå till svars för sina? Det anses att man är lyckad när man har statusprylar som en fin bil, snygga kläder osv. men i vad mäter vi lycka? Jag kommer själv från en relativt välbärgad familj och har sett pengarnas baksida...

    Det är så tyst om det här i samhället idag men kanske blir det lättare för de föräldrar som faktiskt inte vill springa mer i ekorrhjulet att hoppa av om man ser att det finns andra som gör det. En liten tanke bara...

    SvaraRadera
  7. Här finns lika många åsikter som föräldrar tror jag, och jag känner inte att man ska skuldbelägga någons lösning över huvud taget. Man vet inte varför man väljer olika, och ytan kanske inte säger så mycket...?
    Huvudsaken är att våra barn mår bra, och det tror jag de flesta föräldrar försöker hitta sin bästa lösning på! Vi är duktiga på ifrågasätta varandra vi människor, istället för att acceptera att vi är himla olika :).

    SvaraRadera
  8. Alla gör vi förhoppningsvis det vi tycker är bäst för våra barn =)

    När mina var små så var de inte på dagis.. Amanda började på dagis när hon var 5 år då jag började jobba dagtid och min son, Johannes har aldrig varit på dagis och bara en till två timmar om dagen på Fritids i två år.. MEN jag var noga med att de skulle få träffa andra barn genom att träffa kompisar med barn och att gå på öppen förskola.. Jag tycker det är viktigt att de får träffa andra och lära sig tex att ta hänsyn osv..

    Det finns barn som behöver den dagliga träffen med andra barn och det beror ju då på hur hemmasituationen ser ut, kanske det bästa då kan vara dagis om man inte har andra möjligheter..

    Alla har vi rätt fast vi gör olika =D

    Kram Mia

    SvaraRadera
  9. Det var likadant för 20 år sedan när mina barn var små. Jag fick ständigt försvara mig - att vi som familj valt att jag och barnen var hemma. Den största frågan från omgivningen gällde barnen och deras behov av jämnåriga kamrater men de var ju inte utan lekkamrater för det. Vi gick till Öpnna förskolan, de gick på kyrkans barntimma, småbarns gympa mm.

    Många tror att när man är hemma med sina barn så sitter man på golvet och leker hela dagarna, asgarv, hur skulle ekonomin då gå ihop? Vi köpte halva grisar som jag tog rätt på, hade stort köksland, lagade storkok av tex ärtsoppa mm. Jag sydde mycket, lagade och lappade både åt barnen och åt oss vuxna. När de ville "hänga med mig" så gjorde de det och fick arbetsuppgifter som de klarade av - sedan lekte de förnöjt själva efteråt. Även barn behöver känna att de bidrar... ja till familjens överlevnad faktiskt.

    Nej, jag är glad att vi som familj valde att göra såhär och våra barn har inte blivit konstiga eller tagit skada av detta. Men det viktigaste är att var och en gör som de känner passar dem bäst - utan att döma andra familjers val.

    Kram Anna Vattenkanna

    SvaraRadera
  10. Kära du, jag är född på 50-talet och mina barn har aldrig blivit lämnade hos dagmamma mer än på halvtid och ändå tyckte jag att jag var en dålig mamma som inte tog hand om mina barn på heltid. Men det fanns ju heller inga kompisar hemma eftersom alla andra föräldrar jobbade minst 50% och gärna mer.
    Jag håller helt och fullt med dig, anser att det är föräldrarna som ska ta hand om barnen och inte samhället. Jag vill lära mina barn det jag kan och forma dem till de individer jag vill att de ska vara. Jag har klarat mig utan BMW och det har gått alldeles utmärkt men det kanske inte gör det för dagens småbarnsföräldrar??
    Stå på dig vad det gäller DINA barn, jag håller med dig!!!!
    Kram Eva

    SvaraRadera
  11. Älskar att du vågar sticka ut näsan... Det är därför jag gillar din sida;)

    Jag tror det är viktigt i en sådan här debatt att inse att vi alla är olika och så också våra barn. Min äldsta son ÄLSKAR förskolan, han har alltid varit ett väldigt aktivt barn och att bara leka med mig räcker inte (och allvarligt så orkar jag inte hålla hans tempo speciellt länge) Han går nu 15 timmar i veckan 5 timmar tisdag till torsdag, då jag är mamma-ledig. Men om jag ska vara ärlig så önskar jag att han även fick gå 5 timmar på måndag och fredagen inte för att JAG behöver det utan för att HAN behöver det och älskar det. Men alla barn är olika och alla barn behöver olika mycket stimulans. Jag tror att det viktiga är att man ser till Barnens behov och inte dömer alla barn efter en norm;)

    Tack för att du vågar sticka ut näsan och det viktigaste är alltid att du och din familj mår bra i ditt beslut. Må inte dåligt över att du valt att ha dina barn hemma för så länge ni mår bra av det så är det det viktigaste.

    Önskar dig en härlig dag/Annie

    SvaraRadera
  12. Hej! Allt blir så bakofram...bebis borta/mamma jobba...Jag har varit hemma med mina 3barn och de har vare sig svårt att vara med i grupper idag när de är större eller finna sig tillrätta i sociala sammanhang - tvärtom! Kom hem från Paris igår där min syster snart varit hemma med sin pojk i ett år. Det är 7månader mer än man får i Frankrike!!! Gaalet!
    //Pilla

    SvaraRadera
  13. Svar: Jo jag lovar, min treåring kräver KONSTANT uppmärksamhet av mig när vi är hemma. Och helst vill han leka bilbana :) Håller helt och fullt med annie här ovan, hade inte kunnat skriva det bättre själv!

    Jättekul att läsa allas åsikter!

    SvaraRadera
  14. Jag gillar Trädgården på höjden och Lyckans lilla hus. Jag gillar dina åsikter också Anna, inte skall man behöva försvara sig hur man än gör, vi människor är så duktiga på att ta åt oss. Om en person säger något dåligt och tio säger något bra, ja då är det det dåliga vi minns.
    Jag är säker på att dina barn har det helt underbart, jag är säker på att många barn på förskolor också har det underbart. Tyvärr finns det ju ibland personal på förskolor som hellre skulle vilja jobba som polis eller reseledare och det är synd. Då blir det naturligtvis inte bra för barnen heller, om personalen inte älskar sitt jobb. Själv var jag hemma utan syskon när jag var liten, när jag började skolan var jag så blyg så hälften hade räckt, kanske hade det varit annorlunda om jag tidigare träffat fler barn. Hemmet är alltid bäst men det finns en sak som inte hemmet kan ge( om man inte har många barn då förstås)det är hur man är i grupp tillsammans med många andra människor. Nog kan barn under två år ta till sig pedagogik, matematiskt tänkande börjar redan i fosterstadiet tro det eller ej men så är det. Sedan kan jag hålla med om att de som har massor av märkeskläder, två dyra bilar och klagar över hur de skall få vardagen att räcka till, de bör verkligen ta sig en funderare på vad de håller på med och sådanna människor finns det gott om. Troligen kommer de att sitta ensamma på hemmet, inga barn kommer att hälsa på där, om det nu finns något hem att sitta på. Själv har jag en Bmw, men har aldrig köpt en ny bil och nästan alltid jobbat deltid. Nu är ju mina barn 19 och 14 år men jag tycker fortfarande att det är viktigt att vara hemma.

    Barn är viktigast, de är sagolika och delar ut så mycket kärlek så jag är tacksam att jag får ta hand om andras barn . Jag är lyckligt lottad.
    Kram Berit

    SvaraRadera
  15. Visst finns det personer som inte passar i den yrkesroll de har valt men just de pedagoger jag har träffat som har tagit upp det här är de som verkligen brinner för sitt jobb och älskar att jobba med barn.

    Jag förtydligar igen... jag ifrågasätter inte om dagis och fritids är bra eller om barn mår bra av att gå där över huvud taget, jag ifrågasätter om det är bra för barnen att vara där i 9-10 timmar om dagen därför att föräldrarna jagar statussymboler...

    Och JA, dessa föräldrar skuldbelägger jag utan att blinka... på grund av egna erfarenheter...

    SvaraRadera
  16. Aha jag tyckte precis att du undrade om barn under tre år kan ta till sig pedagogiken? men då fattade jag fel då. Hur som helst om en förälder väljer att vara hemma en dag i veckan så blir det ju lätt 9h de andra dagarna i veckan. Det är väl självklart att barn inte skall vara på förskola 9/10 h för att vuxna jagar statussymboler, men nu lever vi ju i ett samhälle där vi ibland säger en sak och sedan gör något helt annat. Sedan kan man ju tänka så här att ja, om vuxna endast jagar statussymboler , hur tänker man då? Hur är man då som människa? Framför allt hur mår man då som människa? Troligen inte så bra, självkänslan är nog inget att hurra för, ja då kan det nog hända att barnen har det bättre hos pedagoger som bryr sig om dem, läser sagor för dem, tröstar dem när de är ledsna ,kramar dem o.s.v

    SvaraRadera
  17. Ja du...det är en bra fråga. Jag tycker att förskolan ger bra stimulans och träning i socalt samspel med andra barn (som visserligen skulle kunna ersättas av tex öppen förskola eller en stor syskonskara). Men det är ju knappast så att barnen blir mer och mer stimulerade ju mer de är där. Snarare är det ett ganska hårt arbete för barnen att vara i förskola - precis lika ansträngande som våra arbetsdagar är för oss. Men tyvärr har många föräldrar en exttremt naiv bild av hur vardagen på en förskola ser ut. Säger barnen att de gillar att vara på dagis och leka med kompisar väljer föräldrarna att tolka det som att barnen älskar dagis blir gladare ju mer de är där. Men ur barnens perspektiv kan det lika gärna betyda "jag älskar att leka med andra barn...förskolemiljön är visserligen bullrig och tuff men jag vet inte i vilka andra sammanhang man skulle kunna leka med andra barn på dagarna så jag föredrar dagis framför inget". Herregud jag älskar ju mitt jobb och tycker att det är stimulerande för mig att ha det. Men det innebär inte att jag blir gladare och mer stimulerad av att jobba 8 timmar än 4 timmar. Jag jobbar hellre mindre och har energi över till annat och jag tror faktiskt att detsamma gäller mina barn.

    SvaraRadera
  18. Kan tillägga att jag (tyvärr) jobbar i förskola just nu eftersom jag arbetar med autism och därför rör mig mellan olika pedagogiska miljöer där barn med autism finns. Trots att vi bara är en del av dagen på förskolan tycker JAG att det är en väldigt påfrestande arbetsmiljö att vara i. Mitt jobb är inte stressigt i sig, men förskolemiljön är bullrig, rörig, mycket barn och aldeles för lite personal som försökeer räcka till. Så himla mycket pedagogisk verksamhet är det knappast heller, det finns inte tid till mycket mer än att få vardagen att gå ihop för de stackarna som jobbar där. Lösa konflikter och byta blöjor och torka näsor och klä på ungar... och sen kommer föräldrarna och säger saker som "min lilla Ulla har med sin mjukisfisk idag, ni kan väl se till att hon itne tapapr bort den" eller "Orvar har ett specialplåster mot sitt exem som ska bytas varannan timma" eller "Tina var lite hängig imorse men nu har jag gett henne alvedon så det ska nog gå bra..hon kan ju spva en stund om hon blir trött" eller något annat som gör att man inser hur himla lite koll föräldrarna har på hur lite koll perosnalen faktiskt har på deras enskilda barn under dagen. Föräldrarna tror att personalen hinner se deras barn lika mycket som de själva gör, att de kan ge barnen samma tid som de själva gör. De tror det är som att vara hemma med en förälder fast det finns fler barn att leka med. Jag tror inte föräldrarna vill illa men deras utgångspunkt är så otroligt långt från verkligheten.

    SvaraRadera
  19. (förskolan jag jobbar på är en helt vanlig förskola alltså, + en resursplats för autism som jag har hand om)

    SvaraRadera
  20. Det var det bästa jag läst på länge,när mina grabbar var små så va jag hemma med dom över 5 år och jag hade varit hemma längre om inte det blev en skilsmässa då...Jag skaffade barn för att själv ta hand om dom ,varför sätta barn till världen å sen lämna bort dom,nä prioritera bort alla dessa prylar istället...Sen säger jag som dig att är man ensamstående då har man inget val...Kram på re,bra kämpat...;))

    SvaraRadera
  21. ja, den texten är värd att kommentera, brukar endast skriva om positiva saker i min förskoleblogg, men tror jag gör ett undantag.
    Hälsn/ M.L som F

    SvaraRadera
  22. Vad vet man om den familj som har den blankaste BMW:n???
    Kanske ett arv som gjort det möjligt att ÄNTLIGEN få möjlighet till fina bilen?
    Företagsbil?

    Tyvärr går vi på yta och tyvärr är jag en av dom som ständigt är dömda p g a det ni andra ser av oss...

    I vår familj har vi den nyaste blankaste bilen, barnen har "dyrare" kläder och det finns pengar till det som är "lyx" i livet men allt detta är möjligt
    p g a ett stort arv då min far gick bort allt för tidigt. Och skulle vi välja så skulle vi ju självklart välja min far än alla pengar men tyvärr inget val vi kan göra...

    Att sedan vi är företagsägare på liten ort och maken arbetar massor med det och jag har valt att gå ner i tid för att faktiskt ha TID att vara med barn och sedan också sköta hem gör inte saken bättre.

    För svenska avundsjukan och just som du säger det man SER om andra familjer gör inte saken bättre.

    Hur kan hon med fina bilen stå här varje em när skolan slutar och hämta sina barn??
    Det måste vara mycket pengar i det företaget...

    Jävla lyxhustru!!!

    --
    Visst är det trist när barn går 6-18 på förskola/fritids för att föräldrar skall arbeta sig till lyx o status med allt vad det innebär men som sagts det är YTAN vi ser och den vi dömmer efter.

    Tur vi bor på liten ort (utanför Västerås)och dom som känner oss vet vår situation´. Dom som inte känner oss dömmer oss efter yta.

    Så tyvärr i landet lagom ska man inte sticka ut och allt bedöms efter vad man ser.

    Skulle vi kunna skulle vi gärna skaffa fler barn men nu kan vi inte det så då ger vi det vi kan till dom barn vi har nämligen TID och KÄRLEK!

    För tyvärr är det så att i detta land finns det 2 läger, dom som liksom du o jag vill vara hemma med barnen och dom som jobbar sig till status!

    Spretigt ja vet men SÅ jävla trött på att bli bedömd på det man ser och inte på det man vet om familjen bakom ytan!!

    Nästa gång jag ser dig på MAXI ska jag säga hej så får du se att en BWM mamma även är vanlig...tack tack

    SvaraRadera
  23. Hej My!

    Vore väldigt trevligt om du sa hej om du ser mig på Maxi! :0)

    Jag tror att du missförstod mig lite... Jag tycker inte att det är fel att köra vare sig BMW eller Audi... Jag tycker det är fel att ha sina barn på förskola och fritids från ett års ålder och 9-10 timmar/dag BARA för att ha råd med den där BMW:n eller Audin och annat som ger status... Mina syskon har alla välbetalda jobb och kör just både BMW, Porsche och Audi men de har alla valt att gå ner i tid för att kunna vara mer med sina barn...

    Hoppas vi ses!

    Kram/ Anna

    SvaraRadera
  24. Själv är jag ensamstående med två barn och har valt att jobba deltid pga att jag inte kan förstå hur man annars har nån tid för sina barn. Har en usel lön och en hög hyra, men valet att jobba heltid istället för att vara med mina barn går helt enkelt bort. De växer upp så himla snabbt och de där åren när de är små känns så viktiga. Därför har jag valt att ha det mindre lyxigt - har tex ingen bil, cyklar istället överallt eller använder mig av kommunala medel. I detta övermaterialistiska samhälle - där jag också är delaktig - så känns det för mig viktigt att bidra med min tid istället för prylar. De har prylar så de räcker ändå. Min förhoppning är att de nån gång ska ändå kunna säga och förstå att jag gav dem min tid istället för saker, vilket inte deras pappor gör.

    Jag är absolut för förskolan och dess pedagogiska verksamhet. Min son älskar sin förskola och jag förstår honom, det är en helt fantastisk förskola där man ser alla barn och strävar efter att ha en så mångsidig och kunskapsgivande verksamhet som möjligt. En eloge till alla dessa engagerade förskolelärare som brinner för att lära ut så mycket som möjligt till våra barn. Jag tror också att det är viktigt att barn får olika vuxnas syn på saker och ting. Och att man tidigt lär sig att det finns olika sorters människor, kulturer och språk. Något som jag kanske inte kan delge mina barn på samma sätt som man kan på en förskola.
    Eftersom jag är ensamstående har jag tyvärr inte tid att vara lekmamma hela tiden. Det finns andra - dock mer trista saker - som måste göras. Tvätta, diska, städa, plocka undan efter typ alla... sånt som man i familjer med två föräldrar kan turas om att göra. Jag gör allt själv! Men som sagt, det här är mitt val... så även mitt singelmammaskap - så jag står ut och suger lite på ramarna ibland. Ibland orkar jag inte och då får jag hämta kraft nån annanstans - men jag ruckar inte på min deltid. Kan aldrig i livet tänka mig att jobba heltdi - trots att jag har ett roligt jobb.

    Hur som helst - jag har gjort mitt val och det står jag för. Och det som nog alla är överens om är att det i slutändan ändå är barnen som är viktigast - det är bara vägen till målet som är lite olika.

    Kram på er alla föräldrar som faktiskt bryr sig - för det tycker jag är en viktig egenskap.

    SvaraRadera