Ibland brukar jag tänka på hur mitt liv egentligen såg ut som barn...
Jag minns inte jättemycket ifrån min barndom men sviterna av det jag upplevde lever jag med än idag. Jag växte upp med en psykiskt sjuk mamma som på många sätt var underbar men det fattades bitar som gjorde mig osäker, rädd och blyg. Jag växte upp i en värld som inte såg ut som alla andras. Min verklighet var oändligt långt ifrån den mina klasskamrater levde i och ändå vågade jag inte yppa ett ord. Jag har levt med skammen av att ha en psykiskt sjuk mamma ända upp i vuxen ålder men förra julen hände något som fick mig att tänka om. Det är inte min skam, det är inte mammas skam, det är samhällets skam som inte lyfter frågan! Varken barn till alkoholiserade föräldrar, missbrukare eller psykiskt sjuka föräldrar ska behöva känna skam över de dåliga förhållanden de växer upp i.
Det enda sättet att få bort känslan av skam är att prata om det!!!
Lyfter man upp saker i dagsljuset blir de plötsligt inte så skrämmande för de som är inne i det becksvarta mörkret. Hade bara en enda vuxen frågat mig hur jag mådde under min uppväxt eller berättat om sin egen svåra barndom kanske mitt liv inte hade sett ut som det gjorde. Kanske hade jag då vågat öppna mig och berätta om hur mammas sjukdom påverkade mig, men jag var ett av alla dessa maskrosbarn som höll god min och gjorde så gott jag kunde...
Med detta sagt vill jag bara säga till de från mitt förflutna som jag vet läser min blogg att jag med själ och hjärta hoppas att jag skänker er glädje och tidsfördriv när ni pratar med varandra bakom min rygg. ;)
Det finns ingen blomsterströdd väg som leder till framgång. (Jean de La Fontaine)
Ha en mysig Jul!
SvaraRaderaKram Agnetha
Otroligt viktigt ämne, och otroligt viktigt att tänka på att man kanske bör lägga sig i om man misstänker att något inte är som det ska vara, inte bara sköta sitt alla gånger. Alla har inte en fantastiskt fin juloch ett skönt jullov, för många är det också en fristad att få vara i skolan, gör så ont att tänka på.
SvaraRaderaKram,
Jenny
Så bra att du tar upp detta, och att du kan prata öppet om det, jag minns min barndom som nåt liknande,och man fick hålla allt inom sej, och det har så klart satt sina spår.
SvaraRaderaStarkt gjort av dej att ta upp detta,
Önskar dej och dina barn en riktigt God Jul!
Kramar Kathrine
Tack!
SvaraRaderaTack för att du tar upp ämnet!Du är inte ensam jag känner igen mig i det du skriver. I mitt liv har jag valt och väljer fortfarande mina barn framför allt annat. De som skulle vara mina förebilder när jag var barn kan jag inte rädda, tyvärr. Sortera för att behålla styrka och ge till de som är framtiden. Du är beundransvärt klok och stark.
SvaraRaderaKramar Maria
Så viktigt det du tar upp och skriver om! Modigt och starkt. Fint att du delar med dig!
SvaraRaderaKram
Skam! Det är ett hemskt ord! En hemsk känsla att växa upp i..
SvaraRaderaÖnskar dig en God Jul
Kram Lily
Växte själv upp med föräldrar som hade alkoholproblem och det snackades på bygden men en fråga, inte en hjälpande hand sträcktes ut och det hade behövts. Ensam är stark, maskrosblomma, tapetblomma och pajas - det var flera roller som användes. När pappa gick bort bara 60 år gammal fick jag inte frågor om hur jag mådde utan bekanta till far ville höra detaljer, vad han exakt dog av. Kanske skulle jag ha berättat allt, kanske hade jag fått empati men då kändes det som att det fiskades efter mera skandaler att skvallra om och då ville jag inte "bjuda" på.
SvaraRaderaNumer är jag öppen med det, eftersom att jag inte har något att skämmas över men omgivningen har det lite tufft ibland att bemöta det ibland. Då är det bara att plocka den tråden, att flera kan tycka det är jobbigt och då blir det plötsligt lätt att prata om det.