lördag 12 maj 2012

Mer tankar om barn och förskola...

Oj, vilken respons jag fick på gårdagens inlägg. Kommentarerna haglar... ;)

Jag började skriva ett svar till vissa av kommentarerna men kände ganska snart att det skulle bli på tok för långt. Så jag gör ytterligare ett inlägg i stället...

Att vi äntligen tog beslutet att barnen ska vara hemma har vuxit fram under lång tid. Det största hindret för oss var inte ekonomin, det var det faktum att det anses att barn måste ha många vänner att leka med (helst utan föräldrars närvaro) varje dag, för att kunna utvecklas normalt. Det här blev en sanning för oss och eftersom vi, precis som de flesta andra, vill det som är bäst för våra barn, lämnade vi bort dem på förskolan 15h i veckan. Detta kändes inte rätt i hjärtat! Jag såg på mina små att de inte mådde bra, och det här var inte det liv jag hade drömt om! Jag är inte lastgammal, men en sak har jag lärt mig med min brokiga bakgrund och det är att man ska följa sitt hjärta... Gör man det så blir det bra!


Nu kommer jag att säga något som är en aning kontroversiellt... Jag tror inte alls att barn behöver leka med många andra varje dag för att utvecklas! 

Behöver barn vänner, då hittar de vänner. 

Handlar inte hela den här grejen lite om att vi curlar våra barn så mycket att de tillslut inte klarar av någonting själva? Vi fixar allt runt omkring dem så de tillslut inte vet hur man gör för att få vänner eller för den delen ens klarar av att leka själva? 

Hos oss springer det ungar nästan varje dag. Det är inte sällan vi sitter med 7 barn vid köksbordet. Jag går aldrig på öppna förskolan eller kyrkans barntimme. De två äldsta barnen går själva ut i byn och ser om de kan hitta någon att leka med. Oftast kommer de hem med ett koppel av ungar och alla är alltid välkomna här hos oss. Jag har tid att låta dem vara med oss och odla, baka osv. Barn som är dubbelt så gamla som våra är här och leker och hjälper till att passa Gunnar. Våra barn går inte på en enda aktivitet och ändå har jag aldrig hört dem säga att de är uttråkade! När de gick på dagis hände det att jag var tvungen att sätta på TV:n på eftermiddagen eftersom de baaara bråkade med varandra hela tiden. Det är väldigt sällan det sker nu för tiden...

Jag säger inte att förskolan är dålig! 

Jag säger att man KAN välja att ha sina barn hemma utan att det behöver betyda att de inte får en lika god start i livet som de barn som går på förskola!

Anna

16 kommentarer:

  1. Jag var hemma utan förskola och dagis fram till jag 6 år. Det var fantastiskt bra. Och jag fick en jättefin start i livet och mycket vänner ändå. Följ ditt hjärta och gör det som känns rätt!

    Kram Sofia

    SvaraRadera
  2. Hej! Jag tycker att det låter helt sunt dina tankar kring detta! Men att var och en gör det dom tycker och tror är bäst för sina barn.....som sagt..alla barn är ju olika....det som funkar bra för en kanske inte alls passar någon annan! Det låter väl underbart att få vara hemma några år med mamma, pappa och syskon innan "allvaret" så att säga börjar för sen är det mist 12-13 år i skola ofta mer om man går högskoleutbildning också....det blir ju otroligt många år som barnen har möjlighet att få MÅNGA vänner....om dom nu vill det.
    Du gör rätt som följer ditt hjärta Anna!Har själv försökt att ha mitt barn hemma så mycket jag kunnat men man märker att vissa tycker att barnen SKA vara på dagis/förskola...
    Kramar/Nettan

    SvaraRadera
  3. Varför skulle barn må bäst av att ha många vänner att leka med varje dag? Vuxna fungerar ju inte så så varför skulle barnen göra det... Nä, er lösning/variant låter som den ljuvaste musik i mina öron. Och bor man som ni så behövs nog varken öppna förskolan el. kyrkans barntimmar Där vi bor är det inte lika enkelt att "gå ut på byn" när man är liten för att hitta någon att leka med och därför utnyttjade vi dessa ofta.
    Trevlig helg önskar gittan

    SvaraRadera
  4. Håller som vanligt med dig Anna!:-)
    Kram Marita i Björkhagen

    SvaraRadera
  5. Du sätter mina tankar i ord. Jag håller med dig fullständigt. kram

    SvaraRadera
  6. Håller med! Önskar jag kunde ge detsamma till mina töser. Ha en fin dag!//Elin

    SvaraRadera
  7. Och jag kan ju inte låta bli att kommentera. Du får inte ta det som att jag dissar det du säger för det gör jag inte. Jag vill bara ge lite andra tankebanor och infallsvinklar.

    Jag känner inte igen "det faktum att det anses att barn måste ha många vänner att leka med (helst utan föräldrars närvaro) varje dag, för att kunna utvecklas normalt." Jag har aldrig hört det och jag känner ingen som säger sig tycka så. Speciellt inte det att föräldrar inte ska närvara.

    Du skriver om att om barn vill ha vänner så hittar det vänner. Att ni har massor av barn i byn och att de kan gå till varandra. Alla bor inte i en by där man kan gå till varandra. Vi har en trafikerad väg hos oss och jag skulle aldrig låta ett barn som är 2,5 år gå över till grannen själv. I min värld och i mitt samhälle finns inte det. Igen, alla har inte äldre syskon. Hur skulle F kunna hitta vänner om jag inte mötte andra vuxna med barn eller om han inte gick på förskola?

    En del människor bor långt till närmsta granne, då är det också svårt för ett barn under 6 år att ta sig till andra barn även om de vill ha vänner.

    Min poäng! Man kan inte säga att det som är rätt för mig är rätt för dig. Livet och förutsättningarna ser så olika ut. Tänk på barn som har föräldrar som missbrukar, för dom är ofta förskola och skola ett andningshål. Varför kommenterar jag då! Ja, det är inte för att jag inte illa om det du skriver. Jag är glad att ni har hittat det som är rätt för er.

    Jag tror det är för att när jag läser dina inlägg om just det här ämnet känns det som du går in en försvarsställning till varför ni gör som ni gör och jag tycker det är synd. Du har inget att försvara. Om någon tycker något så är det deras problem och inte ert.

    Massor av kramar!
    Hélena

    SvaraRadera
  8. Klart man KAN välja att ha sina barn hemma om man vill och man KAN ha dem på förskola om man vill det. Generaliseringar däremot skall man akta sig för, finns allt för många som sysslar med det. Vad vi mer kan vara säkra på är att alla mammor och pappor älskar sina barn oavsett vad de väljer och om alla människor slutade att tala om vad som är bra och inte bra så skulle nog alla må lite bättre än vad många verkar göra idag. Livet är inte svart eller vitt , livet är fullt av massor av vackra skimmrande färger med skrattande barn och om de inte är sorglösa barn vi möter oavsett var de befinner sig så är det , vårt( vi vuxnas) ansvar att se till så de mår bra. Barn skall vara bekymmerslösa när de är små, har rätt att känna sig trygga, älskade och önskade, då blir de trygga vuxna som kan fatta rätt beslut för sina barn.
    Njut nu av er sommar och ha det ljuvligt för det tror jag ni har.
    Kram

    SvaraRadera
  9. Jag tror på att följa sitt hjärta och göra det man tror är bäst för sina egna barn. Det som är bra för ett barn är mindre bra för ett annat och tvärs om. Vi bor på olika platser, stora o små städer, lägenhet o hus, och vi har olika ekonmiska möjligheter.

    Jag tycker du är en förebild som vågar göra det som är bäst för just din familj och jag är övertyga om att dina barn inte kunde ha det bättre än vad de har det nu när ni tagit beslutet att låta dem var hemma :)

    All lycka och styrka till dig som vågar "gå din egen väg"!!

    Kramar Bella

    SvaraRadera
  10. Hej.
    Håller med om att den bästa lösningen inte är den samma för alla, men det finns en viktig poäng i Annas inlägg. Alla barn passar verkligen inte i de stora grupper som är på förskolorna idag, och ingen ettåring kan må bättre av att lämna sina föräldrar (om det inte finns uppenbar misskötsel i hemmet förstås). Vi har för att få jämlikhet "offrat" barnen. Kan inte tycka nåt annat. Jag tror att svaret på den stökiga skolmiljön idag finns i det faktum att barnen sen de var mycket små hela tiden fått höja rösten och kämpa för att få uppmärksamhet och bli sedda. Inte bra. Tror att treårsåldern är en bättre ålder för att börja förskola, och då max halv dag.
    Mer orkar ett litet barn inte.
    Det är dags för en debatt om den tidiga förskolestarten och en politik som gör det möjligt för föräldrar att vara hemma med sina barn under minst tre år. Och jag är inte kristdemokrat ;)
    Just my two pennies worth!
    Anette

    SvaraRadera
  11. Helena: Anledningen till att jag skriver om det här, är på grund av att detta är det jag har mött i verkliga livet. Hade jag aldrig hört någon säga att barn måste leka i barngrupper utan sina föräldrars närvaro skulle jag inte skriva det... Det är inte bara en person som har sagt så till mig utan många (vissa av dem har varit pedagoger på förskolan). Att du aldrig har hört detta förvånar mig! Men det kanske har sin naturliga förklaring i att mina barn ÄR hemmabarn...

    Vidare så har jag fått (och får fortfarande) försvara mitt val att ha barnen hemma. Det är inte normen så mitt mål med att skriva om det här på min blogg är att lyfta fram att det är ok! Om man inte känner att man vill ha sina små på förskolan så KAN man ha dem hemma. När jag tog beslutet så var det med mycket ångest och vånda eftersom jag kände mig väldigt ensam i detta. Genom att skriva om det på min blogg vill jag visa andra i samma situation att det finns fler, och att det går! I media är det sällan eller aldrig man får höra om detta så jag försöker dra mitt strå till stacken för att synliggöra ett annat sätt att leva.

    Självklart bor inte alla i en by som vi gör (jag är inte dum...) men en och annan bor i villakvarter ;) och många stressar mellan aktiviteter, förskola och vänner, allt för att barnen inte ska behöva känna sig utanför eller annorlunda. Man MÅSTE inte leva så! Allt jag vill är att lyfta fram att man kan välja att leva ett annat liv och barnen tar inte skada av det.

    Det du försvarar är normen, så jag förstår inte varför du går igång så mycket på det jag skriver... Sanningen ligger redan där!

    Anna

    SvaraRadera
  12. Oh vilken mysig blogg, här kommer jag att titta in ofta! Jag undrar hur gamla är era barn och hur gammal är du? Vad goda bröden ser ut som du har bakat! Vilket är ditt favoritrecept? Jag har länge letat efter ett bra Brödrecept men inte hittat det ännu, du kanske kan tipsa om ett bra?
    Hälsningar Anna i Småland

    SvaraRadera
  13. Håller med dej helt och fullt.
    Men nu har jag hemma min pojke som snart blir fem (och vår tvååring) och han är så uttråkad. På riktigt! Fast jag tänker som du och verkligen vill ha honom hemma så funkar det inte... Men vi bor ganska enskillt och inga grannar är hemma på dagen och jag är dålig på att pyssla o.s.v. Men, men... Han vill verkligen börja i höst ett par dar på dagis och det ska han få. Väl... Svårt det här.
    Han har tre syskon i skolan också.
    Jättejobbigt det här tycker jag, tänker också att det kan vara bra att ha det tråkigt ibland men var går gränsen?
    Fint att du tar opp sånt här.
    Och ni har säkert tur och får den fina gården till slut
    Kram

    SvaraRadera
  14. Hej!
    Jag kikar ofta in på jättefina din blogg som ger mig mycket inspiration.
    Lämnar också då och då kommentarer.

    Jag tycker att du gör helt rätt som följer ditt hjärta angående dina barn. För det har också jag gjort!

    Jag har själv tio barn.Mitt äldsta är nu 28, mitt yngsta fyller snart 6år. Jag har varit hemma med mina barn från och med det att jag väntade mitt tredje. Har aldrig ångrat det en dag. Visst har plånboken varit tunn.Visst har man fått trolla ibland.
    Men barnen har uppskattat att jag har varit hemma.Och det är lön nog för mig.

    Visst har jag också fått försvara mig i valet, att vara hemma med barnen.
    Och jag håller fullständigt med dig om att tycka att man kan välja att ha sina barn hemma utan att det behöver betyda att de inte får en lika god start i livet som de barn som går på förskola.


    Ha en fin dag

    Kram
    Heléne

    SvaraRadera
  15. Du gör helt rätt.Själv hade jag förmånen att jobba var 4:e natt.Våra 3 barn har aldrig varit på dagis el daghem Var maken ledig kunde jag sova, annars var jag vaken. Alla grannbarn var välkomna hos oss.Jag följde mitt Hjärta och det kändes bra.

    SvaraRadera
  16. Åh, så bra at du skriver dette!!!! Dersom du er interessert anbefaler jeg å lese noen artikler av den norske forskeren Christian Bech. Google ham, så finner du sikkert noe! Han mener barn trenger hverdagsliv mer enn organisert hverdag. :)

    Ellen

    SvaraRadera