Höstfint hos hönsen

Höns är lustiga små djur... inte helt olika oss människor. 

De har väldigt olika personlighet som framträder när man sitter och tittar på dem medan de går runt och grejar med sitt i lugn och ro. Vissa är lite försiktiga av sig, andra har favoritkompisar de håller sig till medan andra helst upptäcker saker själva. Finns det fler tuppar i en hönsgård brukar en vara ledartupp medan de andra kan få någon favorithöna de håller ihop med. Även bland hönsen är det en strikt hackordning och ofta är det gammelhönan som bestämmer. 

Det börjar vara så blött ute nu så jag har lagt ett nytt lager med halm även i utegården. På så sätt blir de inte så oootroligt smutsiga och även äggen håller sig renare. Tyvärr har vi bara två värphöns kvar men till våren borde "kycklingarna" komma igång med äggproduktionen. Ska bli härligt att inte behöva tänka på att köpa ägg längre.

Kycklingarna vi köpte i våras har vuxit till sig till fluffiga höns och tuppar, och då och då hör man en stackars tonårig tupp stämma upp i skönsång. Det låter ungefär som om man håller på att strypa dem, men vid det här laget vet jag att om någon månad kommer de att gala så det hörs över hela byn. Tänk att tuppar också hamnar i målbrottet... 

Hönsen får hönsmat, vegetabiliska matrester och så rätt mycket fallfrukt såhär års. Till vintern har jag torkat rönnbär och nässlor som jag ger dem och så brukar jag köpa något vitkålshuvud då och då som de kan hacka på som variation till helfodret de får. Även en höna uppskattar varierad kost!

På hönshuset har jag satt upp en tupp jag gjort själv. Någon gång ska jag göra en vindflöjel men till dess får den här tuppen övervaka hönsgården...

Anna