lördag 2 juli 2011

Ett nytt projekt har tagit sin början...

Jag har sökt med ljus och lykta efter ett gammalt bord med patina som ska vara stort nog att rymma vår familj. Vad gör man då när man har ledsnat på att vänta? Jo man tar tag i problemet!

En klok kvinna sa till mig - om det börjar bli kaos så kan det vara idé att bygga på det och röra till det ännu mer. Det är ofta då det blir riktigt bra!

Så rätt hon har! Barnen har hackat med skedar och annat på vårt vitmålade Norden bord från Ikea, men vis av andras erfarenhet har jag börjat göra ännu mer kaos! Jag borstar med en stålborste och slipar med ett slippapper för att få till den där riktigt slitna känslan.


Mina dahlior blommar för övrigt för fullt nu. Jag tappade nästan modet i början av sommaren eftersom de såg så långa och gängliga ut men nu har de piggat på sig och är frodiga växter fulla med knoppar. :0)

Anna

8 kommentarer:

  1. Så är det, det är bara att "kaosa" på så blir det fint! Och ser ut som om det är meningen. Jag tror det kommer att bli jättebra.

    Formklippning, jaaa, en evighetssyssla, men säkert väldigt roligt när man komer igång. Du får importera en engelsk trädgårdsmästare som visar lite grand!

    Agneta kram

    SvaraRadera
  2. Hallojsan Anna!!

    Ja du ser..ditt dröbord kommer starx..ur kaoset skall du se ;)

    ha det gött i grönskan!! Kram Sanne

    SvaraRadera
  3. Vilken bra idé med bordet !!
    Det är skoj att kunna fixa till saker som man tröttnat på så att dom blir snygga igen !
    Ha en underbar sommar !
    Kram , Helen :0)

    SvaraRadera
  4. Ja tänk vilket kaos det kan bli ibland! Jag brukar sätta mig ner och studera kaoset när det blir för mycke! Liksom ingen idé att försöka ta sig ur det...

    SvaraRadera
  5. Härligt att ta till sig råd på sitt sätt!
    Ha det bra, kram Jenny

    SvaraRadera
  6. Va spännande! Ska bli kul att se hur det slutar.Ja,med bordet alltså..
    Jag har ett gammalt köksbord det är en bra bit över hundra år nu. Vid det bordet har mina morföräldrar, min mamma,jag, mina syskon och många många andra genom tiderna ätit, fikat och lekt. Det bär spår av tusentals olika händelser. Det är gropigt och repigt, men det är såå vackert.
    Man ska vara rädd om sina minnen. Även dom som sitter som märken i en gammal bordsskiva.
    Lycka till med dina höns! Hur går det med valpen?
    Ha en fin dag! Kram till Dig från mig! Åsa.

    SvaraRadera