En ny passion...

Förra hösten besökte jag och min familj Rosendahls trädgårdar i Stockholm. Där såg jag för första gången ett hav med dahlior. Vilken syn! En färgprakt utan dess like när man nästan har tappat hoppet om sommaren.

Så klart var jag tvungen att själv prova att dra upp lite plantor från frö och jag måste säga att det gick över förväntan. När jag i juni satte ut de små ynkliga plantorna kunde jag aldrig i min vildaste fantasi tro att de kunde bli så stora.




Tyvärr verkar det vara fler än jag som uppskattar dahliorna (troligen sniglarna) men vad gör några hål här och var! De lyser med sin färg så man ser dem på långt håll.



Till nästa år tror jag att jag ska försöka fixa till ett eget litet hav av dahlior. Nu är de mest utspridda lite här och där i trädgården...

För mig är det nästan det bästa med trädgård. Man blir aldrig klar och såhär till hösten kan man tydligt se vad man vill förändra och göra annorlunda till nästa år. Det finns nog inga mer optimistiska människor än trädgårdsfantasterna. Man ger aldrig upp! Nästa år då ska jag minsann lyckas överlista kållarverna, sniglarna och morotsflugorna. Jag ska gödsla och vattna efter konstens alla regler och jag SKA få lön för min möda.



På dagarna när jag springer mellan torpet och huset har jag en ständig skock efter mig. Hönsen får gå fritt ute igen eftersom kycklingarna nu vet var de hör hemma. Så fort de ser mig kommer de springande och förföljer mig som små hundar, ibland ända in i huset.



Det blir så mycket liv i trädgården när man har höns. Att man sedan får ägg av dem är rätt otroligt. Tänk att det finns djur som ger oss mat i utbyte mot lite frön och rester. Nu håller vi tummarna att inte alla är tuppar...





Hoppas helgen blir full av mys för er allihopa!

Kram

Anna