fredag 11 maj 2012

Att ha barn på förskola...

Igår såg jag "Debatten" om förskola på SVT och kunde inte för mitt liv somna förrän sent, sent på natten. Jag var så arg! Hela dagen har jag gått och funderat på om jag ska ta upp det här på bloggen. Jag har tagit den här debatten så många gånger och fått så mycket skit, men jag bestämde mig för att jag inte kan låta bli. Kan jag hjälpa en enda förälder som står i valet och kvalet om de ska ha sina barn på förskolan eller ej så är det värt det. 

När jag fick mitt första barn hade jag en sådan otrolig ångest över att behöva lämna henne på en förskola, hur bra den än var. Eftersom det var mitt första barn lyssnade jag mycket på vad alla runt omkring tyckte och tänkte om saken och det var glasklart! Låter man inte barnen bli socialiserade genom att träffa många andra barn i grupp, helst flera timmar varje dag, är man en dålig förälder som tänker mer på sig själv än på sina barn. Att JAG vill vara med mina barn är en egoistisk känsla. Som förälder är man inte lämpad att ge barnen allt det som de behöver för att klara sig i skolan osv längre fram. Underförstått... har du inte ditt barn på förskolan kommer de att bli konstiga och mobbade när de växer upp. 

HUR har det blivit så här?

Vi lämnar bort våra barn i tron att vi som föräldrar inte duger, att vi inte är lämpade att ta hand om dem och omöjligt kan ge dem allt de behöver. Ett "hemma barn" blir konstigt, känsligt och kanske till och med lite dumt...


VAD är det då ett barn behöver?

Enligt min uppfattning behöver barn kärlek, trygghet och en möjlighet att lära sig vardagliga saker... hur man odlar, hur man tar hand om sig själv och varandra, hur man sköter ett djur, hur man tar hänsyn till andra, hur man lagar mat, diskar, klär på sig, viker tvätt, bakar, handlar mat osv... Alla dessa lärdomar får man inte genom tvång utan genom att se mamma och pappa göra sakerna, vara med och sedan härma och leka in den nya kunskapen. 

Killarna strör pärlsocker på bullarna...

Aldrig mer lämnar jag in ett gråtande barn på en förskola när de uppenbarligen inte vill vara där. Jag har slutat att ha skuldkänslor över att jag inte ger mina barn allt de behöver, det här är rätt för oss! På det halvår mina gossar har varit hemma från förskolan har de blommat upp, blivit mycket modigare och är inte alls lika blyga längre. Killarna är 3år och 4år, och så har vi lille Gunnar som inte kommer att se röken av en förskola eftersom han blott är 1,5 år. 


Det jag vill ha sagt är att barn MÅSTE inte gå på förskola! Man kan välja att leva ett annat liv och det är ok, barnen blir precis lika väl fungerande personer och blir inte "konstiga" eller onormalt blyga av att vara hemma. Vi skrotar på i godan ro här hemma, ser gräset växa och pysslar med köksträdgården när vi får en stund över. Bo hämtar in äggen varje dag och Gunnar brukar springa och jaga hönsen, bara för att det är kul. ;) 

Vi har inte mycket pengar över, nästan inga alls, men det går! Jag och Niklas köper sällan nya kläder åt oss själva, barnen får bara nya leksaker när de fyller år och till jul, vi reser extremt sparsamt, vi cyklar så mycket vi bara kan, vi köper inte en massa specialgrejer till odlingarna och har bara en bil, vi odlar nästan alla grönsaker vi behöver, jag försöker samla frön på hösten för att slippa köpa så mycket frön på våren, vi har inte mer än 18 grader varmt inne på vintern och eldar nästan hela tiden,  den mat vi köper handlar vi efter säsong men vi äter nästan bara ekologiskt, jag bakar allt vårt bröd och lagar i stort sett all mat från grunden, vi sparar på allt, MEN vi är lyckliga! 

Att känna lycka sitter inte i hur mycket pengar man har... Lycka sitter i de relationer du odlar och det gensvar du får av det du ger. 

Anna




24 kommentarer:

  1. Så bra skrivet! Åh vad jag blir inspirerad... jag vill också leva mer så här! Efter mycket ambivalens har vi just satt vår snart tvååriga dotter på förskola mån-tors, men det blir bara för två månader! :) Sedan kommer barn nr tre och jag hoppas att vi kan vara hemma längre då.
    Jättebra att du skriver om detta, för det känns ofta som om folk tror att vi inte har något val!
    Så tack för inspiration...
    Sofia

    SvaraRadera
  2. Jag tycker att du har helt rätt. Men. Det är en stor skillnad att ha fyra barn som lär sig av varandra, som leker med varandra, som har roligt tillsammans och som lär sig det sociala spelet tillsammans. Det är en gåva. Jag har bara min lille skrutt. Och visst älskar han att vara hemma med mamma och pappa och vi gör allt tillsammans av vardagssysslor, han imiterar oss och lär sig. Jag prioriterar i stort sett alltid honom och är också hemma så mycket jag kan med honom. Men. Igen. Det är också helt otroligt härligt att se honom leka med sina vänner på dagis. Att som i kväll se honom prata förtroligt med sin dagiskompis som var med på den lokala bypuben. Han har lite sitt eget liv också med kompisar och lär sig allt det som ett barn behöver lära sig när det gäller att ta hänsyn osv. Det hade han inte gjort hemma själv med bara vuxna. Det är jag helt övertygad om. Så för honom är dagis värt hur mycket som helst.
    Sen är hans dagis ett föräldrakooperativ vilket innebär att vi är där och bakar bröd och städar etc. Jobbigt ibland med oh, så värt det.
    Hade jag haft fyra barn hade jag nog också valt att vara hemma med dem och låta dem njuta av varandra. Men har man bara ett... Barn behöver barn! Så jag tycker som alltid att du har rätt, Anna, men ett bra dagis för ett barn utan syskon (vilket jag känner en sorg över för alla barn förtjänar syskon) är guld värt!
    Fortsätt din kamp för det du tror på!
    Kram
    Ellinor

    SvaraRadera
  3. Jag har läst din blogg ett tag men inte lämnat något avtryck, men nu måste jag göra det. Jag håller med dig fullständigt. Jag har varit hemma med mina barn så mycket jag bara har haft förmågan till. Jag är pedagog i de högre åldrarna och jag ser vilka barn vi får upp till gymnasiet. Barn som inte har haft en ledig stund, barn som har varit på institution hela sitt liv och blivit aktiverade hela tiden.

    Du ger dina barn en gåva så stor i livet. Jag blir så glad när jag läser om dina tankar och funderingar om hur rätt detta är för er och era barn. Många fler borde tänka om och göra som er. Kram och lycka till. Mina barn är idag 14, 19, 21 år och de är lugna och harmoniska ungdomar som har hjärtat på rätta stället.

    SvaraRadera
  4. Jag måste bara säga att jag känner inte igen det där med att det skulle vara konstigt och fördummande att ha barnen hemma, inte alls. Vet inte vilka människor du har mött men i min värld finns inte de åsikterna och jag har aldrig mött dom. Inte heller att jag känner mig tvingad som förälder att lämna F på förskolan, inte alls.

    Däremot tror jag att för F, som inte har några syskon, så är det bra för honom att träffa andra barn och få umgås. Tror han mår bra av det. Han gråter inte när vi lämnar honom och han vill gå dit på morgonen.

    Vet inte varför du går igång på några människors konstiga åsikter, kanske har du mött dom i verkliga livet och inte bara genom tv-rutan. Märkliga människor med knäppa åsikter finns det gott om i tv, debattprogram tycker jag oftast är så dåliga eftersom de handplockar tokar och låter ingen prata till punkt.

    Nej, strunta i det och njut av ert beslut.
    Kram Hélena

    SvaraRadera
  5. Du gör helt rätt !!!! Jag har facit bara så du vet :-) Prinsen och Prinsessan idag 23 och 25 år har klarat sig alldeles fantastiskt bra i livet UTAN förskola/dagis .Vi löste det med olika arbetstider och ett ständigt fixande och trixande. De är idag trygga stabila allmänbildade empatiska vuxna med bra utbildning,jobb och lyckliga i sina förhållande med att ha hittat varsin likasinnade :-)
    Go for it .
    Kram Bittan

    SvaraRadera
  6. STÅ PÅ DIG!!!!Gör det du känner är rätt! Våra barn är utflugna men jag har haft en lång diskussion med en annan mamma i kväll och vi var båda så eniga om att många av dagens småbarnföräldrar har sina barn som nån slags status pryl...tänk att det finns fler lagar och förordningar om hur våra djur ska ha det för att må så bra som möjligt men hur våra barn mår det ska man helst inte prata om och där finns det ingen som rycker in så fort det är misstankar om att det inte står rätt till.
    Jag gläds åt att våra barn kommer hem väldigt ofta trots att de alla 3 bor långt bort och det är viktig att de alltid ska känna sig välkomna och att detta är deras
    1:a hem som alltid står öppet för dem.
    Kram Lotta

    SvaraRadera
  7. Word! Argumenten överst för att ha sitt barn på förskola är inte tillräckliga! Det är konstigt att det skulle vara konstigt att vara hemma med sina barn när man vill och kan!

    Stor kram kämpen!
    A

    SvaraRadera
  8. Säger bara Mm..

    Du har såå rätt!!

    Bamse kram från mej /Marie

    SvaraRadera
  9. Oj, vad lustigt. Såg inte Debatt igår, men det brukar ju vara tvärtom tycker jag iallafall. Alltså att diskussionen är att det är så himla ont att lämna sina barn på dagis. Fast jag kanske umgås för mycket med icke-svenskar. ;-) Hursomhelst är det ju lite lustigt att just Debatt tar upp det här när de har haft precis motsatt program för ett tag sedan då en lokalpolitiker var upprörd över att folk lämnar sina barn alldeles för länge på dagis...
    Jag brukar diskutera och tjata just om att man måste ha möjlighet att få ha sina barn på dagis, men det får ju inte gå till överdrift och bli ett tvång. Det låter riktigt mysigt som ni har det. Ungefär som jag hade det när jag var liten. .. . och jag blev helt normal (om jag får säga det själv). :-D
    Ha det riktigt bra och njut av att vara hemma med dina barn! :-)
    /Kerstin

    SvaraRadera
  10. Du gör så rätt min vän...har skrivit det till dig när du tog dina barn ur förskolan ;) jag är förskollärare men hade mina fyra barn hemma när de var små och det är endast den yngste som var i förskolan från han var fyra! Det har gått jättebra för mina barn nu de är vuxna! Jag trivs med mitt jobb och det vi gör där är viktigt men föräldrarna får aldrig glömma bort att de är viktigast för sina barn! Så tro inte på att man MÅSTE lämna på förskolan från morgon till kväll utan passa på att ha barnen hemma medan de är små om man har möjlighet! Sen är vår verksamhet i förskolorna väldigt bra för de barn som måste vara där! Men man är ute på lite farlig mark om man tror att det är livsavgörande och barnen inte utvecklas rätt om de inte är där 50 timmar i veckan.
    kram susanne

    SvaraRadera
  11. Måste bara skriva ett svar till efter att ha läst kommentarerna... Nu går jag igång lite :-) Det jag blir mest trött på är nog när man generaliserar som Marie-Louise gjorde. Kanske tolkar jag henne fel men jag jobbar också i skolan och visst finns det barn som är stressade men det finns också en hel massa barn som mår fantastiskt bra. Inte tror jag stressen beror på om de har varit hemma eller på förskola när de var små.

    Jag har vänner och släktingar som har haft barnen hemma, en del mår jättebra nu när de är tonåringar och en del mår inte alls bra. Varför, ja, det är nog en väldigt komplicerad historia eftersom det även kan variera i en syskonskara. Främst tänker jag på min bror och hans fem barn som har varit hemma tills de började skolan. Att grovt generalisera det ena eller det andra gynnar ingen, framför allt inte barnen.

    Nej, jag tror på att möta varje barn där det är och fatta de beslut som man tror är rätt för barnet. Att se barnen som de egna små människor de är och inte dra alla över en kam. Att vara lyhörd. Är man inte det som förälder hjälper det inte om man har barn på förskolan eller om man inte har det.

    SvaraRadera
  12. En liten till... Blir du trött på mig nu ;-) Nu reagerar jag på kommentarer igen... Ser du, jag går också igång :-) Vi får nog ta en dejt du och jag.

    Att säga att det är rätt för att jag har gjort det och det har gått så bra för mig/oss och sen använda det som facit gör mig lite rädd. Då förutsätter man att alla har samma grund, förutsättningar. Som ett recept och om alla följer det så blir det rätt. Det är det, anser jag, som är grogrunden för fördomar.
    Bamsekram Hélena

    SvaraRadera
  13. Du gör mig glad !

    Jag tycker att du gör alldeles rätt,känn dig stolt för det du gör för dina barn.


    Fritidspedagog som jobbat med barn i 35 år.

    SvaraRadera
  14. Å här kommer min lilla reflektion :-)
    Jag är uppväxt med mina två syskon ungefär som du beskriver att du vill att dina barn ska växa upp.
    På en gård (utan djur) med utedass, till viss del självförsörjande och till stor del utan någon ekonomi att tala om. Jag gick i lekis, som väl idag kan jämföras med "6-års" och det var mitt första möte med barnomsorgen.
    Helt klart har min uppväxt och familjens sätt att leva präglat mig och mitt synsätt på hur jag vill leva mitt liv idag men jag är också övertygad om att en del (främst under mellanstadiet) tyckte att vi levde på ett konstigt och annorlunda sätt. Att en i syskonskaran hemma blev utsatt och mobbad i skolan kanske hade sett annorlunda ut om tillvaron hade sett ut på ett annat sätt, med möjlighet att etablera kompiskontakter i ett tidigare stadie? En fråga som vi inte får något svar på...
    Jag är glad över den uppväxt jag har haft men jag har å andra sidan ingenting att jämföra med.
    Att ha barn på förskolan är högst aktuellt här hemma då vi har två små killar varav den ena går på "dagis". Här har det varit gråt och tandagnissel under en period och dagligen uttrycktes det "inte dagis idag" - ibland med utropstecken, ibland med frågetecken.
    Lika stort motstånd att komma iväg till dagis har det sedan varit att åka hem igen. Nu för tiden utropas det glatt "Idag är det dagis!" då bästa vännen är funnen och med henne vill man gärna leka.
    Jag är överlycklig över de 15 h i veckan som vi får ha stora killen på dagis. Med en liten kille på 7 månader känner jag mig ganska sliten och tålamod och energi tryter. Vi har inte några mor eller farföräldrar som kan hjälpa oss med barn, hem och hushåll i någon större utsträckning. Mot alla mina principer hamnar storkillen liiite för ofta framför TV:n men jag ooorkar bara inte stimulera det lilla energiknippet. Då är jag glad att dagis finns...
    Jag tror att det kommer att bli lättare med tiden, när killarna har blivit större, och visst skulle jag också kunna tänka mig att vara hemma mycket mer MEN jag tror också, för våra killar, att förskolan fyller en viktig funktion.
    Vi är supernöjda med vår förskola där vi bor och tycker att pedagogerna och barnskötarna är toppen.
    Debatten på TV missade jag så kärnfrågan kan jag kanske inte uttala mig i.

    Du/ni gör vad som är rätt för er och andra gör vad som är rätt för dem och då får man väl hoppas att det i slutändan också blir bra för barnen. Jag vill ändå tro att de flesta föräldrar gör vad de tror är bra för deras barn.

    Något som däremot jag INTE känner mig tillfreds med är att jag har ett jobb som innebär att jag sex dagar i veckan åker iväg FRÅN mina barn för att ANDRAs barn ska få sig lite kultur till livs. Det är en annan fråga men får mig helt klart att tänka efter lite...

    Ha det gott!
    /Anna

    SvaraRadera
  15. Hej! Jag som jobbar på förskola tycker att du tänker helt rätt. Det behöver inte alls vara bättre att vara på en förskola hela dagarna tycker jag.Det finns barn som har det bättre där än hemma också. Visst har det blivit konstigt, en del föräldrar ringer och frågar om det går bra att hämta sina barn lite tidigare??? Va? hämta på så mycket ni vill. Förskolan ska ju vara ett kompliment till hemmet en lärmiljö som det hela tiden forskas om. Vi som jobbar där vill ju så klart ge barnen det bästa som går för att vistelsen ska bli så bra som möjligt.Svårt att sammanfatta det här fast jag håller med dig. Föräldrar är inte egoister som vill vara med sina barn de är mänskliga. Jag såg inte programmet men avundas dig som kan göra som du gör. Härligt inlägg och bra tankar. Jag valde att arbeta som dagmamma när min första son var liten för att få vara med honom så mycket det bara gick. Hoppas du fortsätter att vara lycklig. Kram Pia

    SvaraRadera
  16. Åh som jeg skulle ønske vi hadde vært mere hjemme med barna når de va små, men økonomien gjorde det umulig... Nå jobber vi litt mindre for å hente barna så tidlig som mulig. De er så glade for korte dager på skolen. Etter skoletid er det godt å slippe å omgås 200 andre barn i et lett kaos på SFO :-) Så godt å sitte på en trapp i hagen å kjenne solen varme og studere en maur krype rundt - lese en bok, eller klatre i et tre... Hurra for alle barn som får roen rundt seg - det er så mye stress, så alt vi kan skjerme og bare la de være barn i sitt eget tempo er utrolig verdifult - selv er jeg lærer og kjenner på stresset hver dag - jeg jobber mye med å ha en minst mulig stresset hverdag for mine elever hver eneste dag :-)
    Hilde

    SvaraRadera
  17. Hej Anna.
    Min första tanke i dag blev, va jobbigt för dig att du känner att du måste försvara dig då det gäller detta.
    Va glad och nöjd att du valt detta för dina barn med deras bästa för ögonen. Njut av tiden och bry dig inte om vad andra tycker!
    Jag tycker att vi i dagens samhälle är allt för duktiga på att ge varandra en känga och stolt visa upp den "vanligaste" mallen om någon väljer att undvika från ens eget sätt att tänka
    Istället för att fröjdas åt våra olikheter och möjligheter att leva livet till stor del som vi själva vill så sneglar vi så ofta till vad de flesta andra håller på med och ändrar vår åsikt för att passa in med dom andra.
    Vi är alla olika, har olika barn, har olika förutsättningar och kunskaper nerpackade i vår ryggsäck vi bär med oss. Jag håller verkligen med dig.. Känns beslutet du tagit inte rätt för dig och din familj, öppna ryggsäcken och packa om den. Och gå stolt vidare med vetskapen att du gjort det bästa utifrån dina barn och din kunskap!

    Va söta killarna är där dom strösslar bullarna! :-)

    Ha en toppendag.
    Kram Dessie

    SvaraRadera
  18. Hej Anna.
    Min första tanke i dag blev, va jobbigt för dig att du känner att du måste försvara dig då det gäller detta.
    Va glad och nöjd att du valt detta för dina barn med deras bästa för ögonen. Njut av tiden och bry dig inte om vad andra tycker!
    Jag tycker att vi i dagens samhälle är allt för duktiga på att ge varandra en känga och stolt visa upp den "vanligaste" mallen om någon väljer att undvika från ens eget sätt att tänka
    Istället för att fröjdas åt våra olikheter och möjligheter att leva livet till stor del som vi själva vill så sneglar vi så ofta till vad de flesta andra håller på med och ändrar vår åsikt för att passa in med dom andra.
    Vi är alla olika, har olika barn, har olika förutsättningar och kunskaper nerpackade i vår ryggsäck vi bär med oss. Jag håller verkligen med dig.. Känns beslutet du tagit inte rätt för dig och din familj, öppna ryggsäcken och packa om den. Och gå stolt vidare med vetskapen att du gjort det bästa utifrån dina barn och din kunskap!

    Va söta killarna är där dom strösslar bullarna! :-)

    Ha en toppendag.
    Kram Dessie

    SvaraRadera
  19. Jag håller helt med dig och jag önskar att jag kunde leva som du och din familj. Iofs så försöker jag göra det ändå trots att jag bor i en lägenhet i stan. Jag odlar på min kolonilott, jag cyklar jämt eftersom jag inte har någon bil. Jag försöker ta tillvara på det naturen erbjuder på allt sätt och vis. Jag försöker vara med mina barn så mycket som möjligt. Jobbar deltid för att få tid med dem trots att jag ekonomiskt skulle behöva jobba heltid för att få det drägligt ekonomiskt. Försöker leva i nuet med mina barn, vilket inte alltid är så lätt som varannan-veckas-mamma. Så jag måste hålla med Helena att alla har olika grundförutsättningar.

    Jag var själv ett dagisbarn under 70-talet. Tror inte att det har påverkat mig särskilt mycket. Gick också på lekis, vilket jag minns var riktigt roligt. Men jag bodde ute på landet och vi hade mycket fri tid att bara vara på. Mina barn (6 och 14 år) är/har varit förskolebarn och för vår lilla familj har detta funkat bra och jag har valt förskolor med omsorg. Har bytt förskola två gånger pga bristande engagemang hos personalen samt gruppsammansättningen. Har alltid försökt att engagera mig i förskola och skolan så att den institution som mina barn går på ska vara så bra som möjligt.

    Men som sagt, visst drömmer jag om att ha det som du. Men jag tror inte att det praktiskt skulle funka som ensamstående. Fast jag kan ju ha fel ;o)

    Ha det gott!
    Kram

    SvaraRadera
  20. Jag tycker att det är så himla synd att det ska ligga så många värderingar i den här frågan.... var och en gör vad som passar dem och deras familj bäst, jag är HELT övertygad! Sedan finns ju alltid de som inte ska ha barn, eller djur heller för den delen! Jag vänder mig emot när det blir för mycket svart eller vitt, rätt eller fel. Jag blir skrämd när det blir för mycket av detta, och när det tjoas halleluja och med skrämselpropaganda och skrämseltaktik ska alla omvändas si eller så...många strider i världen har rasat på detta sätt även om detta verkligen är litet i sammanhanget ;). Kämpa på med era värderingar, oavsett vad det gäller MEN var ödmjuka inför varandra och livet.

    SvaraRadera
  21. Jag vill bara svara Pilgrim, du har missförstått mig på det viset att jag tycker det är tråkigt många gånger att man måste förklara sig om man väljer att göra något annat än det som anses "det vanliga" eller "det normala" i samhället. Om man väljer att ha sina barn hemma så krävs det nästan förklaring om varför. Det är det jag inte tycker om.

    Att jag som pedagog faktiskt ser baksidan av ungdomar som kommer upp och inte ens kan ta ansvar för sin penna för att de har, som jag är övertygad om, blivit just stimulerade och aktiverade under hela sin uppväxt. Inte behövt tänka själv, använd kreativiteten och fantasin och haft tråkigt... det ska hända något hela tiden. Föräldrar har dåligt samvete att de lämnar sina barn så många timmar i arbetsveckan så då ska det vara hundra aktiviteter på helgen också, Det är en annan diskussion och jag står för min åsikt. Det är samhället som går mot detta håll vilket jag inte tror på och inte gynnar till en trygg självtänkade individ. Men som sagt det är en helt annan diskussion.

    Väljer man att vara hemma med sina barn så anser jag att man gör en god gärning och man ska inte behöva argumentera för det.

    SvaraRadera
  22. Hej,
    Ramlade in här av en slump, i sökandet efter en härlig trädgårdsblogg så jag precis blivit med växthus. Jag måste säga att du verkligen har helt rätt...Själv var jag ett barn som avskydde dagis och lekis. Var istället hos dagmamma. Det var 2 olika under åren, men båda var fantastiska. Det var på den tiden då vi bara var 3-4 sycken hos dagmamman. Båda lärde mig om bakning, blommor, älvor, odling och djur... Fantastiskt.
    Jag hade tur som hade föräldrar som lyssnade på mig på rikigt, och ändrade på dagisplanen...

    Du gör helt rätt.
    Själv bor jag just nu i Stockholm. En plats där man inte släpper ut sina barn utanför dörren utan en vuxen hand innan en viss ålder. Funderar lite kring hur det påverkar barnen...

    Linda

    SvaraRadera
  23. http://www.lyckobacken.se/2012/05/inga-barn-i-forskolan-fore-tva-ars-alder/

    Kanske kan vara intressant att läsa vad en lärare och förskollärare anser om saken?

    Må väl från en likasinnad familj i norr! :D

    SvaraRadera
  24. Jag tycker du gör helt rätt... Det låter som ett underbart liv & det är just ett sådant liv som jag skulle vilja leva! Men istället tvingas man ha 2 bilar, man bor i en dyr lägenhet som liksom måste betalas & då är man också tvungen att ha 2 jobb! Det suger helt enkelt!"

    SvaraRadera