I två veckor kommer min man att bli tvungen att jobba till 20.00 tre dagar i veckan. Eventuellt blir det så ända till december men två veckor är i alla fall klart. Jag har nu gjort EN av dessa dagar tillsammans med mina barn från morgon till kväll och fått lite av en aha upplevelse...
Redan innan jag fick känna på verkligheten ;) har jag känt mig så otroligt imponerad av hur ensamstående mammor och pappor klarar av livet, dag ut och dag in.
Ni är mina hjältar!
När man har lyxen att kunna ta sig en kvällspromenad ifall man känner för det, åka och fika med en vän eller helt enkelt åka iväg och träna tänker man inte på hur det skulle vara om allt det här inte var självklart! Man vet inte vad man har förrän man blivit av med det...
Jag hoppas innerligt att ni på något sätt får uppskattning för det ni gör. Barn är ju barn och de älskar en såklart över allt annat, men de kan inte (ska inte) förstå hur otroligt bunden man blir som förälder när man får sina guldklimpar. Helt plötsligt är det inte längre självklart att få sitta ner och äta i lugn och ro utan man får slänga i sig maten för att hinna få i sig något alls... Min man brukar förundrat titta på mig när jag sveper mitt kaffe på helgerna, men då berättar jag ödmjukt för honom att det är därför att jag aldrig skulle hinna dricka upp det annars när jag är själv med barnen! Hrm, såvärst ödmjukt tror jag inte att jag påpekar detta men, ja ändå...
Så till dig som tar hand om små pumpor helt själv!
Jag är ditt största fan! (Med engelskt uttal då såklart!) ;0)
Anna
Ja det är inte lätt att förstå förrän man hamnat i det själv.
SvaraRaderaKram fina du :)
Carina
Det var fint sagt och jag har tänkt på det många gånger.
SvaraRaderaKram Eva
Så fint du beskriver det. Jag känner igen det för jag slänger fortfarande i mig maten:D
SvaraRaderaMan tackar :o)
SvaraRaderaHar tänkt samma tankar när jag varit ensam med F. Hur orkar man! Guldklimparna är det bästa som finns men visst är det mycket och man hinner inte med något annat.
SvaraRaderaHa det bäst!
Kram Hélena
Ja man orkar o klarar det man måste...have been there.... och samtidigt flyttat och utbildat mig till blabla och tagit flygcert med barn på 2 år....nu då man ser tillbaka fattar man inte men då var det bara att bita ihop! Tack för dina fina tankar.
SvaraRaderaKram
Ja man orkar o klarar det man måste...have been there.... och samtidigt flyttat och utbildat mig till blabla och tagit flygcert med barn på 2 år....nu då man ser tillbaka fattar man inte men då var det bara att bita ihop! Tack för dina fina tankar.
SvaraRaderaKram
Hej Anna! Ja visst är det tufft att bli förälder ibland när man innan kunde göra precis vad som föll en in och nu måste man göra helt andra prioriteringar. Det är helt klart värt det, men visst måste man ändå få tycka att det är jobbigt ibland. En kopp kaffe i lugn och ro är guld värt. Kanske t.o.m mer värt nu än innan man fick barn :) Jag får inte ens hem min kära på kvällarna och är nu ensam i två veckor med vår lilla knoddis. Nu har jag ju "bara" en men jag kan ju ändå inte göra någonting utan att ta med honom. Och mina föräldrar bor över 100 mil bort så jag är verkligen helt själv. Men det går bra. När man är inställd på det så går det bra. Men det beror ju helt och hållet på vilket barn man har också. Alla är ju individuella och en del barn kräver mer än andra.
SvaraRaderaKram Josefin