Hon skriver vidare: "Det finns få saker som är så hotfulla som kvinnor som skapar egna världar med egna regler. Där man skiter i bekräftelsen från resten av samhället - och istället bekräftar varandra. Det hotar hela maktstrukturen. En struktur som byggts på myten att tjejer inte kan samarbeta, inte kan leka tre. Att tjejer alltid konkurrerar. Men när bloggar är som bäst är de en fet knytnäve i magen på just dessa fördomar. En fet knytnäve i den här skeva samhällsstrukturen. En frizon där tjejer får synas, höras och bekräfta varandra."
Aldrig har jag hört en så träffsäker beskrivning på bloggandets väsen. Sedan jag började blogga för 1,5 år sedan har en helt ny värld öppnats. Möjligheter jag aldrig trodde skulle kunna inträffa som hemmamamma till 4 barn har visat sig. Tidigare kände jag ångest inför att bli tvingad att återgå till ett arbete där jag måste lämna bort mina barn hela dagarna till någon annan. Idag kan jag se möjligheter och skapar det liv jag själv vill leva. Mina barn går på förskolan 3 timmar varje dag men det gör de för att de ska få komma ifrån och lära sig saker. Jag är förstummad över det arbete fröknar och pedagoger utför på förskolor och uppskattar hur de tar hand om mina barn de där timmarna. En tanke som har slagit mig när det kommer till jämställdhet är -Vem är det som har fått betala för att kvinnor ska få samma möjligheter att yrkesarbeta som män? Inte är det männen i alla fall! Barnen går ibland mer än 8 timmar på förskolan och det ligger ofta på kvinnan att få ihop det så att livet ska fungera. Mår både barn och föräldrar bra av det så är det inget att tala om, men alltför många kvinnor jag möter är stressade och har en ständig klump i magen därför att de har dåligt samvete för sina barn. Mår man dåligt ska man göra något åt det! Förändra din livssituation! Ryt till åt din man så ni delar på ansvaret!
Jag har blivit stärkt av att blogga, av er(!) och era uppmuntrande kommentarer! Jag kan se möjligheter och värden i det jag har som intressen. Att även andra uppskattar att jag lagar mat, bakar, tar hand om barn, syr, snickrar, fotar och skapar är smått fantastiskt. Hade det varit möjligt för 50 år sedan? Jag tror inte det... Jag är inte en hemmafru som "offrar" mig för man och barn. Som jag har berättat tidigare så lever jag och min man ett synnerligen jämnställt förhållande där båda har samma ansvar för hem och barn. Jag har fått höra att jag är "dominant" och att han är en "toffel" fler än en gång men är då inte det ett uttryck för att vårt sätt att leva hotar den manligt uppbyggda strukturen där hemarbete inte värderas lika högt som det arbete som utförs utanför hemmet?
Hur som helst...
Snart ska jag ta tag i projektet att mura upp grindstolpar till de vackra rostiga grindarna vi fick för några år sedan. Jag tro inte jag kommer att blästra om dem utan låter de vara precis såhär rostiga och skabbiga som de är!
Anna
mycket intressant inlägg...håller med till fullo! Vi har med ett jämnställt förhållande och jag ses med som dominant, vilket gör mig ledsen ibland, men nu ska jag ta fasta på att det nog är som du säger i ditt inlägg...mansdominansen är hotad! Ha en underbar dag och lycka till med stolparna...kramis semlan
SvaraRaderaJa den här bloggvärlden är i sanning en fantastisk plats. Jag är också innerligt glad att jag satte igång med bloggandet för ett drygt år sedan. Bekräfta och bekräftas, fota och dokumentera små och stora saker. Hur kul som helst!
SvaraRaderaDu har en jättefin blogg och er valp är nog bland det sötaste jag någonsin har sett! :)
Kram Linda
Ja, det är märkligt hur det blir att den här bloggvärlden vi har ses av många, inte alla, som gulligt, kul att du har ngt att göra osv. Men jag ser också möjligheterna i det likväl som att det öppnat för vänner och bekantskaper jag aldrig skulle fått annars och det är viktigt!
SvaraRaderaJa, jag har ofta fått höra att -Ja vi vet nog vem som har byxor i ert förhållande :o. Herregud säger jag bara!
Fram för rätten till alla föräldrar, man eller kvinna att få ta hand om sina egna barn om de vill det!
Jag tror grindarna kommer bli urtjusiga precis som de är!
Ha en fin helg, kram Marie-Louise
Clara är en klok tjej, men det är DU också Anna! Tycker det är härligt att du lever det liv du själv väljer att leva och att du förmedlar så mycket positiv energi och inspiration till andra.
SvaraRaderaStor kram!
/Anna-Karin (som för övrigt är jätteavundsjuk på den vackra grinden...)
Du är så cool Anna.. :)
SvaraRaderaKram
Vilket bra inlägg, ja, både ditt och Claras! Jag stör mig också på att bloggandet och trädgårdsintresset ses som ett hemtrevligt och myspysigt kvinnligt tidsfördriv. För mig är det mycket mer än så. Det är ett sätt att få utlopp för kreativitet, att lära nytt och att få nya vänner. I mötet med er andra kan jag testa mina idéer och få nya, utmana mina egna föreställningar och få uppslag jag aldrig hade fått annars. I dagens stressade samhälle finns lite utrymme för sånt, och för mig är detta därför en mycket viktig del av det som är jag. Bara jag, inte jag i rollen som chef eller mamma. Ja, jag behöver min blogg, den berikar mig så att jag får mer energi till jobb och familj. Så det så! Tänk att det kan vara så provocerande för vissa...
SvaraRaderaTack för att du formulerar dig så väl kring detta, jag håller med om varje ord! Och grindarna kommer att bli så fina, precis som de är!
Stor kram från Hanna
Tack för ditt inlägg, sååå bra!!
SvaraRaderaKram Pernilla
Jag håller med i allt.
SvaraRaderaFast jag har å andra sidan aldrig känt mig det minsta i underläge eller hotad av patriarkatet, inte det minsta. Det har nog med arv och miljö osv att göra. Det har funnits starka och självständiga kvinnor långt, långt tillbaka i båda de släkter jag kommer ifrån.
Men jag har ju sett, jag som var med när den verkliga kvinnokampen och frigörelsen rasade som mest och bäst, fick se kvinnor som stakrt förordade jämlikhet men ändå gick in i den traditionella s k kvinnofällan......inte blev det någon jämlikhet inte och inga kvinnliga nätverk för dem heller. Ville de skapa sig något eget väcktes misstankarna genast hos de män som varit med kvinnorna och stöttat dem i deras talan tidigare, men sedan gällde det liksom inte längre, inte när det gällde deras egna lilla rike.....
Men bloggandet är förträffligt, det hade man inte kunnat förutspå ens för 25 - 30 år sedan, tor jag. Det är en helt fenomenalt bra kanal att förverkliga visioner och drömmar och att skapa sina egna segment i tillvaron. Som männen kan delta i om dom vill och läsa och titta.
Och tänk så mycket kunskap, så många bra infallsvinklar osv det finns här i vår värld och vi umgås mycket över åldersgränserna också, vilket jag tycker är underbart.
Och det där med att man sagt att du dominerar din man, det har jag också varit med om. För jag är gift med en man som är kvinnosaksMAN och det har han alltid varit och han är så trygg i sig själv att han aldrig känt sig hotad av mig.....jag tror det är samma med din käre man. Och för oss är det självklart, eller hur?
Oj, så mycket det blev.
Ja, du vet ju att jag har dig som exempel på hur man verkligen kan välja att leva sitt liv om man bara törs! Jag beundrar dig och din man och hela familjen, det vet du!
Go for it!
Kramar