tisdag 23 november 2010

En kålfjäril har fått flytta in...



Jag vågar påstå att jag är djurvän. I sena tonåren var jag vegan, har länge varit vegetarian och nu äter vi väldigt mycket vegetarisk mat (kanske framför allt på somrarna). När vi äter kött vill jag helst veta att djuret i fråga har haft ett bra liv där de har fått utlopp för sina naturliga beteenden.

Men!

Det finns framför allt två djurarter som får mig att se rött!

Den första är rådjuren. År efter år har de kommit på besök precis innan rosorna slagit ut, (du vet när knopparna är sådär svällda att man nästan kan sitta bredvid dem och hålla andan för att inte missa skådespelet) och smugit sig in i trädgården när alla sover för att glufsat i sig varenda knopp! Här har man gått och väntat i snålblåst, kyla, snö, is och grått regn på att årets största skådespel ska ta sin början och så vips... borta!

Den andra djurarten är av mindre karaktär men ack så hatad ändå... Kålfjärilen...

Varför finns de? Jaaaa, jag vet... Mat för fåglar och bla, bla, bla men! Det är ju inga fåglar som verkar vilja äta upp de vidriga små djuren! Inte ens mina älskade hönor vill veta av dem!
Varje dag gick jag omkring i mitt kålland och plockade kållarver, krossade ägg och sprayade med såpa, men inte hjälpte det. Trots all ansträngning kunde vi inte skörda en enda kålplanta.



Vet i tusan vad hönsen pysslade med i kållandet i somras men inte var det för att jaga kållarver de var där i alla fall... ;0)



När jag i höstas städade ur växthuset hittade jag den här torkade fjärilen liggandes i en fönsterkarm. Nåväl... Vackra är de i alla fall så nu får den pryda den lilla glaskupan som står i badrummet.



Trots att en hel skörd gick upp i... hmmm... tja, inte var det rök i alla fall... så kommer jag att med en dåres envishet försöka odla kål tills jag lyckas. Sådana är nog vi hobbyodlare. Envisa som synden och ska alltid ge oss på det som egentligen inte fungerar...

Anna

8 kommentarer:

  1. Jag är tvungen att le lite instämmande när jag läser ditt inlägg.
    Förra våren köpte jag en vacker vit ros (enligt bilden...). Den hade massor av sprickfärdiga knoppar och förglädjen var enorm. Min första ros i nya trädgården!!

    En tidig morgon, två dagar efter att jag hade planterat rosen, drar jag upp persiennerna och ser två rådjur skutta över ängen utanför.
    "Vad vackert..." tänkte jag lite drömmande, men i samma ögonblick fick jag en konstig förkänsla.
    Vred huvudet mot rabatten och kollade på rosorna...de såg konstiga ut...sprang ut i morgonrocken och kollade närmare..
    tamejfan hade de där j-a söta rådjuren ätit frukost i min trädgård!!! Varenda knopp hade de tuggat i sig.
    Inga rosor den sommaren.

    Nu ska jag skydda rosorna, tänkte jag denna vår. En bur, ett nät eller vadsomhelst.
    Men innan jag hann fixa detta skydd var de och åt frukost hos mig IGEN!!!!

    Två somrar på raken utan vita rosor!!!
    Nästa sommar...vänta bara...

    SvaraRadera
  2. Jag är tvungen att le lite instämmande när jag läser ditt inlägg.
    Förra våren köpte jag en vacker vit ros (enligt bilden...). Den hade massor av sprickfärdiga knoppar och förglädjen var enorm. Min första ros i nya trädgården!!

    En tidig morgon, två dagar efter att jag hade planterat rosen, drar jag upp persiennerna och ser två rådjur skutta över ängen utanför.
    "Vad vackert..." tänkte jag lite drömmande, men i samma ögonblick fick jag en konstig förkänsla.
    Vred huvudet mot rabatten och kollade på rosorna...de såg konstiga ut...sprang ut i morgonrocken och kollade närmare..
    tamejfan hade de där j-a söta rådjuren ätit frukost i min trädgård!!! Varenda knopp hade de tuggat i sig.
    Inga rosor den sommaren.

    Nu ska jag skydda rosorna, tänkte jag denna vår. En bur, ett nät eller vadsomhelst.
    Men innan jag hann fixa detta skydd var de och åt frukost hos mig IGEN!!!!

    Två somrar på raken utan vita rosor!!!
    Nästa sommar...vänta bara...

    SvaraRadera
  3. Hihi, jag kan se framför mig hur du springer runt i kållandet och jagar! Jag tänkte ge mig på att odla lite grönsaker i trädgården för första gången nästa sommar, men då tror jag att jag hoppar över kålen.
    Mitt nemesis och hatobjekt under sensommar och höst har annars varit bananflugor. (What are they good for?? Absolutely nothing!)
    Glad tisdag, önskar jag dig!
    /Anna-Karin

    SvaraRadera
  4. Ohyra på grönsakerna är inte kul, det är det inte och det är lurigt med dom här kållarverna. Men när dom sen blir till så vackra fjärilar som den du har i kupan då går det ju an. Den är väldigt fin!
    KRam

    SvaraRadera
  5. Jag har åxå en hatkärlek till rådjuren, i sommar ska vi bygga staket så vi slipper dem....
    Varenda rosenknopp tar de till frukost.
    Fjärilar har vi inte många, bara någon enstaka citronfjäril...
    de är vackra .
    Men dina hönor är ett mycket fint inslag i naturen , går det inte att kålfjärilsträna dem ;)
    kram ullamaria

    SvaraRadera
  6. Usch ja, vad trist det är att det är så svårt att odla den goda kålen. Men jag ger inte heller upp och fick värdefulla tips av Anette som har bloggen Daylily-potager. Hon gjorde (på min önskan) ett inlägg om hur hon klarar sin kål mot angrepp!
    Ha det gott,
    Charlotta

    SvaraRadera
  7. hahahah du är ju bara för skön. Trodde aldrig du skulle säga kålfjäril som andra djuret. Du får spara denna fjäril och sätta upp som skräckexempel nästa sommar :D

    Kram Malin

    SvaraRadera