Ska vi försöka?

Ibland träffar man på människor man inte riktigt trodde fanns. Personer som ger utan en tanke på egen vinning, bara för att göra någon annan glad. Hur många sådana människor stöter man på under sitt liv egentligen. Jag tror att de kan räknas på en hand.

Dessa personer inspirerar mig och inger en önskan att själv försöka bli en lite bättre människa. Att inte dömma någon på förhand, att ge alla en chans, att försöka se det goda i varje människa man möter och trots deras misstag fösöka förlåta och inse att man själv har fel och brister, men att man är värdefull trots (eller just på grund av) dem...

Det låter smått religöst, men kanske kan religonerna lära oss något värdefullt. Det spelar ingen roll om man tror på buddism, kristendom, taoism eller islam. Det viktigaste är nog att vi tror. Tror att vi kan bli bättre människor och att man kan vara snäll utan att vara rädd för att bli utnyttjad.



Här om veckan visade jag upp en liten pillerburk jag hittat på loppis och då AnnaMaria med bloggen Ett rött monogram läste om det skrev hon till mig att hon skulle leta i sin stuga eftersom hon ville minnas att hon hade några burkar där. Hon hittade dem aldrig men efter att ha frågat någon på sitt jobb så fick hon tag i en burk som hon skickade till mig.



Jag fick inte bara en burk... jag fick en tankeställare! Tänk om man kunde inspirera människor att vilja bli liiiite snällare med varandra. Det enda sättet är att börja med sig själv... Det kommer att spridas som ringar på vattnet. Kan vi inte försöka göra en snäll sak varje dag utan att själva behöva tjäna något på det? Vi skulle glädja 366 personer om året!!! Man blir ju nämligen själv glad varje gång man gör någon annan glad ;0).



Ingen liten uppgift jag skickar ut här, men jag lovar! Jag ska börja med mig själv... Tack AnnaMaria för att du inspirerar mig och får mig att vilja försöka!

Kram

Anna