Varför är det så svårt egentligen?
Vi är just nu inne i en riktigt jobbig period då alla barn förutom Gunnar vägrar att äta det som ställs på bordet. De får såklart inget annat i stället, men ibland kan jag blir så trött på att det bara är korv, fiskpinnar, pannkakor, köttbullar och annan skräpmat som går hem. Varför blir det så? Jag har alltid försökt att laga näringsriktig mat från grunden men ändå fastnar vi i samma träsk som alla andra.
I vanliga fall brukar jag inte bry mig nämnvärt när jag ser små rynkade näsor när jag ställer fram mat på bordet, men efter ytterligare en dunderförkylning så tar det på orken en aning... ;)
Jag är såååå trött!
Har faktiskt sovit hur mycket som helst de senaste dagarna men ändå blir jag inte piggare. Trots det släpade jag mig ut i skogen i helgen för en fotosession. Min man sa att om du tar dig iväg trots att du mår såhär så måste du verkligen ha hittat rätt yrke. Han har nog en poäng i det han säger... :)
Lille Gunnar äter i varje fall det mesta som serveras, så länge han får plocka i sig maten själv. Här sitter han och pillar i sig en paella med hjärtans lust. Vi får se hur länge det dröjer innan även han hamnar i korvträsket. ;)
Anna
Inte är det kul att höra gnäll kring vad som serveras i matväg. Här har vi gjort som du, ingen annan mat serveras än den tänka rätten. Sonen äter inte svamp och då får han pilla bort svampen. Dottern äter inte ärtsoppa och då får hon laga sig annan soppa själv. Ingen gillar ju allt!
SvaraRaderaJag gjorde en köttfärssoppa häromdagen med grovrivna rotsaker. Kanske kan gå ner i små barnmagar? Tog receptet från recept.nu.
Kämpa på!
Kram!
Oj, så lik dig han ser ut att vara :) Hoppas det var riktigt bra och givande i skogen i går - vore roligt att få höra mer om det!
SvaraRaderaHa det så gott!!!
//Linda
Jag arbetade som kommunal dagmamma under ett antal år och då sattes tålamodet på prov många gånger...åtta - tio små barnnäsor rynkades ibland...och de var ju inte sena att ta efter om någon sa "jag tycker inte om". Barnen och jag kom tillsammans överens om att vi lägger på lite av var sak som ingick i måltiden och så får de ta mer av det som de tyckte om. Ja hur det var så petade de i sig. Någon gång var det någon som bara åt av en sak, men det jämnade ut sig och jag slapp gnället.
SvaraRaderaKrya på dig nu!
Kram,
Regina
Jaa, det där har jag också funderat på. Då stora pojken (4 år) var bebis fick han nog minsann broccoli och annat sånt. Men nu duger det inte.. Han äter nog det mesta men inget som är grönt förutom gurka..
SvaraRaderaMinstingen däremot slukar broccoli med god aptit och ska nog försöka fortsätta med att ge broccoli och andra grönsaker så han inte fastnar i "korvträsket.."
Visst är det märkligt det där med barns matsmak. Saga brukar säga att skolans köttbullar är mycket godare än mina. Mina är hemmagjorda, det är väl det som är felet. Hrmpf. Annars tycker jag att det går i perioder så jag har slutat bry mig. Försöker göra mat som alla tycker om men det går ju inte alltid. Tror de kommer att uppskatta vår mat mer om några år... :o)
SvaraRaderaKram
God kväll!
SvaraRaderaJag tror att vi alla hamnar där men kan lova att det är ändå värt det att kämpa mot ;)
Men man kanske kan välja tillfällen om a´tt strida om det.
Vi har en av dom som har haft mer viljor men är så glad att vi har kämpat och nu smakas det nya sorter fast allt går inte hem.
Vilken liten Goding lilla Gunnar är :)
Vår lilla Noel har redan börjat protestera ;)
Ha en fin vecka och hoppas att du kryarv på dig !
Kramar Sirpa
Känner igen mig alltför väl... Storasyster som är fem åt allt tills hon var ungefär tre, men nu kan det vara desto kinkigare. Försöker att välja mina strider, men håller hårt på att de ska äta grönsaker till all mat. Är det då någon mat jag misstänker att de kommer att vara skeptiska mot försöker jag kompensera med några grönsaker jag vet att de gillar så att de ändå ska bli mätta. Det blir mycket ärter här, det älskar båda två... Förhoppningsvis lyckas man ändå grundlägga en nyfikenhet på nya smaker någonstans, om inte förr så när de själv blir vuxna.
SvaraRaderaKram Hanna
Hej Anna!
SvaraRaderaTack för din hjälp, jag har dock inte hittat var jag ändrar...är lite otekninsk ibland. Ska jag ändra storlek när jag laddar ner från kameran till datorn eller kan jag gå in och ändra sedan? Går det i Picasa? Vore kul någon gång att "brassa" på med en stooor bild.
Ja du välkommen till gänget! Här har vi tre kräsna barn, vår 13 åriga tjej har börjat mer och mer att tycka om "vuxenkost" medans Julia och Jacob gillar det du nämde!
Jag brukar för det mesta laga "barnmat" men ibland lagar jag det jag och S gillar så får de sucka så bäst de vill. Men då har man igen senare när de springe i skåpen!
Kram Anna
Glömde säga, vad stor han har blivit och han är så söt!
SvaraRaderaKram
Gokväll Anna
SvaraRaderaJa, jag minns när våra va små..
Ena veckan åt den ene allt o den andra inget, sen kunde det vända huxflux.. Konstigt.. Men nu är dom 10 o 13 o de har gått bra ändå..
Våra fick va med o bestämma veckomatsedlen då o då(då utan de där vanliga rätterna)o sen hjälpa till. Då var det roligare o smaka..
Du ska se att bara din energi(som du har massor av..) kommer tillbaks, så tar du detta som en dans..
Krya på dej o gud va söt Gunnar är..
Kram Marie
Det blir bättre! =0)
SvaraRaderaJag har en av varje sort, ett barn som äter allt somjag ställer fram och en som ofta har en ganska sned fördelning på sin tallrik då det finns mycket han "inte älskar" i matväg. Men trägen vinner, han äter nu både morot, gurka och majs. I somras åt han tom. äpple från trädet. Det ger sig, man får ha tålamod och försöka laga sådant som man vet att de kan bli mätta på om de inte äter allt som serveras. Idag åt sonen mest potatisgratäng och gurka då lammet inte föll honom i smaken tex. Men blir de inte mätta är det lätt att de skåpäter när de blir hungriga efter en liten stund och är stora nog för att komma på det och det är ju inge bättre. Hoppas du kryar på dig snart. Mår man inte bra har man inte ork till sådan här saker. Det blir bättre!
Kram Linda
Stå på dig och börja inte laga andra rätter än de du bestämt, jag lovar att det vinner både du och barnen på i längden! Hoppas du blir piggelin fort.
SvaraRaderaKram lotta
Vilken sötnos du har! F äter väldigt lite och är skeptisk mot det mesta vid två. Fast så har han alltid varit. Vet inte varför det blir så och tycker det är konstigt speciellt om barn gillar maten när de är små. Ja, barn är verkligen ett mysterium, underbara men omöjliga att räkna ut. Krya på dig nu så att du kan samla energi. Tänkte på dig idag när jag köpte mina första tomatfröer, Black Russian ;-)
SvaraRaderaHa det bäst!
Hélena
Han är ju för söt Gunnar!
SvaraRaderaVi har ju vår guddotter vars son är lika gammal som Gunnar, men den killen får inte röra sin mat med sina egna händer, han kan söla......stackarn. Och det får inte förekomma.....Undrar hur länge dom ska mata honom???
Kram
Men vilken söt liten Gunnar! Matträsket är ju underbart..... Not ;) hihi ha en go vecka! Kram kram
SvaraRaderaUsch så trist vännen! Önskar jag hade några råd att ge dig, men icke (trots 4 barn...). Mina har varit precis tvärtom, åt ALLT som små och började gnälla när de "tog efter" de andra i skolan...suck. Men, de får peta i sig de som bjuds, de svälter ju inte direkt ;). KRAM
SvaraRaderaOch nu är vi minst hundra stycken som känner igen oss... Varför varför..?! OCh jag tycker att det är så tråkigt att äta samma mat jämt. Tänk att det bara är viss mat som funkar. Blä så tråkigt! Men så minns jag, jag var ju likadan själv när jag var liten. Här hemma tar vi inga matfighter i all fall, det är ett som är bestämt. Aldrig bråka om mat! Matfighter kan inte vinnas, men de kan sätta spår för resten av livet. Så ät och vad glad! :) Hhihi...som att det alltid skulle funka.
SvaraRaderakram
Mina ungar är också sådär i perioder. Plötsligt gnälls det om både det ena och det andra. "Jag gillar inte broccoli?". Men vaddå...du har ju ALLTID ätit Broccoli? "Jo men...jag gillar inte KOKT broccoli!" Men förbövelse´unge...vad är det då för Broccoli du ätit hela livet. ..vi har väl ändå aldrig serverat RÅ broccoli här hemma?
SvaraRaderaNäää...jag kör på mixervarianten när de blir för gnälliga och jag inte orkar ta striden. Alla grönsaker går i om man finriver dem och låtsas som det regnar. De skulle bara veta vad min "köttfärssås" innehåller.
Känner igen det där precis! Min Ludvig som snart fyller två matvägrar allt utom yoghurt, smörgås, pannkakor, korv och välling. Många gånger så kanske de matvägrande barnen äter på förskolan i alla fall men inte han inte. De börjar bli lite oroliga även där nu för att han inte äter och bara blir smalare och smalare... Suck! Men vad gör man? Man kan ju inte annat än erbjuda, nån gång borde han väl bli så hungrig att han äter eller?
SvaraRaderaTrevlig måndagskväll!
Min lille Wille 5 år äter inte mycket han heller. Vi har tom varit på utredning hos en barnpsykolog. Fast när vi plötsligt började räkna upp vad det var sonen åt så insåg vi ju att han faktiskt äter rätt mycket och vi fokuserar på det han inte äter (som tex potatis och allt som är såsigt). Så vi har helt enkelt taggat ner hela matsekvensen. Han får äta det han vill, men jag serverar inget extra. Fast jag håller med... det är urtråkigt! Tack och lov så kan 13-åringen äta samma mat som jag - och hon klagar inte! Så det går väl över med den andra lilla pysen också... snart får man hoppas.
SvaraRadera