onsdag 14 december 2011

Vi har fostrat... ett monster!

Jag börjar se att vi har fått en tonåring i huset! 

Helt plötsligt har Freja glömt bort allt jag lärt henne och bråkar med allt som rör sig. Det här är en rätt dominant tjej som gärna testar gränser, vilket tär en del på både mattes och husses tålamod. Det är tur att vi har haft hund tidigare för jag skulle nog inte rekommendera något att börja med en Berner Sennen om alla är som Freja. 

Puh! ;)


Men någon stans bakom allt det där buset finns min drömhund, det vet jag för jag ser glimtar av henne hela tiden. I några månader var hon heeelt underbar, lydig, snäll och framför allt lugn!

Över en natt vaknade hon upp och bestämde sig för att nu, nu ska jag se vad de går för! 

Hon tuggar ta mig tusan på allt just nu! Vantar, mössor, skor, leksaker av alla de slag, husgeråd... you name it! Hon kan inte längre de elementära sitt, ligg och stanna utan ser ut som ett frågetecken när jag ber henne att göra något. Min duktiga fina Freja har blivit inget mindre än... ett monster! 


Till och med Tor börjar bli rätt trött på att hon retas och grejar med honom heeeela tiden. Han ignorerar henne bäst han kan och fungerar inte det så säger han till, men det är ju inte så lätt när man är tre äpplen hög och dessutom har slitit ner sina tänder på att hänga i träd (du läste rätt), gräva (med munnen) och äta tennisbollar. ;) Ett litet nyp kan han på sin höjd åstadkomma...


Jag älskar när gräset är såhär silverfärgat. Allt ser så mjukt ut på något vis.


Jaaaa, vad ska det bli av dig... Du din stora besvärliga nallebjörn! 


Anna

12 kommentarer:

  1. Hihi låter som en riktig slyngelålder det där :) Jag tränar och tävlar hundar på fritiden. Mitt råd är: Håll ut! Och var konsekventa (vilket ni säkert vet om att ni ska vara och verkar klara bra). Ett annat tips är att verkligen lära hunden vad ordet NEJ betyder. Förenklar vardagen ENORMT om hon vet skillnaden mellan "svart" och "vitt". Hur du tränar in det hjälper jag gärna till med om du vill, men du kan i annat fall säkerligen läsa dig till det på Internet ...

    Hursomhelst, Tack för en UNDERBAR blogg & du har en väldigt vacker hund :)

    Kram Anna

    SvaraRadera
  2. Trots "påhitten" - så vacker så! Bara ni håller ut så lugnar hon sig nog igen.
    Det finns verkligen många märkliga hundar. Jag menar hänga i träd, hur normalt låter det? I förrgår hittade Erica vår Ronja vid ena husknuten. DÅ hade hon bitit av en bit på träpanelen på huset. Det kan knappast räknas som normalt! I morgon ska hon till veterinären för att ta en titt i munnen. Ta bort tandsten om där är någon, kolla tandköttet...Hon luktar illa i munnen, är 7,5 år och har inte gjort vid munnen någon gång så det är kanske dags.

    Lycka till med vackra Freja!

    SvaraRadera
  3. Åh ja - vi har också en sådan ---- slyngel. Hoppas det gå över snabbare än hos barn. Vår har ätit upp väggarna i hallen. Lagom kul. Man skall väl vara tacksam att det inte var Dali-tavlan (haha!).

    SvaraRadera
  4. Slyngel eller inte, hon är verkligen vacker! :-) Hoppas du vinner tävlingen. Ska gå in och rösta.
    Ha det bäst!
    Kram Hélena

    SvaraRadera
  5. Men hon ÄR ju underbar "lilla" Freja! Och du, se det som att du får träna på tonårsfasonerna på henne... ;). Hon ser onekligen rätt uppkäftig ut på bilderna, men lyckan, vänligheten & det där underbaraste underbara skiiiner igenom! Hon blir nog fantastisk så småningom, men det kan ta sin lilla tid och tär på tålamodet... Jag lånar gärna och boostar lite energi och dämpar min längtan ;). Kram Marie

    SvaraRadera
  6. Men å så söt hon är. Tack för receptet skall pröva att göra marmelad i helgen.

    SvaraRadera
  7. Trotsålder är det ju säkert hon kommit in i.. Snart är hon säkert ute ur den skall du se och är den där gosiga hunden som Berner Sennen är..
    En av mina favoritraser är det med, de är så otroligt vackra..

    Kram Mia

    SvaraRadera
  8. Men hon är ju SÅ SÖÖÖÖT!!

    Kram

    SvaraRadera
  9. Underbart vackra foton, som alltid!
    Och jag känner igen nästan allt du berättar om Freja.
    Nelly är ung. 8 månader nu, och efter första löpet, har hon tidvis varit döv och nästan blind. Det kan man åtminstone tro, när man försöker få henne att lyda.
    Fast än har hon inte återgått till valp-buset att tugga på saker. Det hoppas jag vi slipper! Tur dom ör sp underbart söta! Det väger ju upp för en hel del = )

    Ha en fin dag! /Ingrid

    SvaraRadera
  10. Men söt så det förslår i alla fall:) Föreställ dig, som jag gör ibland med mina tonåringar, att det sitter en lapp i pannan på henne "Stängt pga ombyggnad" :)
    Kram och Bon courage!

    SvaraRadera
  11. Sötnosen, haha, hon kommer över det så småningom. Visst blir man galen när de kommer i denna perioden. Min westie var helt galen ett tag. Man höll på att bli tokig. Speciellt den gången hon smet och rullade sig i bajs och sen rullade sig i trädgårdslandet bland alla grönsaker och kom ut kolsvart istället för vit... haha. Trevlig helg. Kram Johanna

    SvaraRadera