tisdag 15 november 2011

Något man föds med?

Mina småtjejer!


Jag undrar vilken relation mina barn får till djur när de blir större... 


Redan från det att jag var liten har jag älskat djur! Jag trodde nog att det skulle växa bort men så verkar inte vara fallet. Jag har tre syskon men det är bara jag som är såhär tokig i djur. Är inte det lite konstigt? Är kärleken till djur något man föds med eller beror det på något annat? Jag har ju samma uppväxt som mina syskon...

Bland mina barn kan jag klart se en skillnad mellan hur de förhåller sig till djuren vi har. Respekt för djur kan man lära ut men det där andra... den där längtan efter att ha något litet att ta hand om som behöver en, det tror jag sitter i ens personlighet.


Mitt hjärta blir i alla fall varmt när jag ser den här bilden. 
Kärlek och ömsesidig respekt! :)

Anna

10 kommentarer:

  1. Kan verkligen inte tänka mig ett liv utan djur. Alla dessa skratt...varje dag. Djuren tillför såååå mycket och gör liksom uppfostran av barnen mycket enklare... Liv, död, respekt, godhet, empati och mycket sunt förnuft...
    Fin Bernesenner vovva ni har!

    SvaraRadera
  2. Smält...det är en underbar bild!

    SvaraRadera
  3. Vilken underbar bild:) Våran familj väntar ivrigt på våran lilla goldenvalp som vi får hämta på Mån. har svårt att vara utan hund, det blir våran tredje..

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  4. Fullkomligt ljuvlig bild på tjejorna, och jag ääälskar Frejas busiga, nyfikna blick - så livfull!
    Här har jag en liten fröken som nästan varje dag tycker att vi ska köpa en bondgård... kan inte säga att jag inte drömmer om det jag med, modell mindre :). Ha det gott! //Kramis "neighbour"

    SvaraRadera
  5. Helt underbar den där sista bilden!

    Här gillar alla djur men sonen är nog ändå den som är mest ömmande och intresserad. Han har planer på att jobba med djur, kanske driva ett hunddagis eller liknande.

    Kram!

    SvaraRadera
  6. God kväll !

    Håller med dig. en jätte fin bild.
    Och öven där hur olika det blir mellan alla
    barnen... Jag ringde dig igen.
    Så lustigt

    vilken fin mössa. Det har vi med...

    Ha en fin dag imorrn och sov så gott !

    Kramar Sirpa

    SvaraRadera
  7. Fantastiska bilder, den sista var helt underbar.

    kram

    SvaraRadera
  8. Vilken underbar bild, den sista! Dina söta små flickor.
    När jag var barn var jag livrädd för alla djur, hönor och katter och vi ska inte tala om kor och hästar osv. Men så fick jag två ökenråttor i present 1996 och sedan dess har det bara rullat på så det är nog något som kan utvecklas, i alla fall i mitt fall.
    Agneta kram

    SvaraRadera
  9. Den sista bilden är ju helt underbar!
    Har också alltid älskat djur och kan inte se ett liv utan dem!
    De fyller ju livet med så mycket glädje! Eller hur?!
    Kram Elin

    SvaraRadera
  10. Ja det är inte lätt att veta vad det beror på. Det enda jag vet är att jag äääälskar djur och tycker att det är ytterst orättvist att jag inte ens tål dom. Var tvungen att ge bort min älskade vovve då hela jag till slut förvandlades till en stor eksem-skorpa och astmasprayen aldrig lämnade mina läppar.
    Undertiden så finns det människor som inte alls tycker om djur, men nog tål dom dem alltid.. Var är rättvisan i det, jag bara undrar?!?

    Kram Dessie

    SvaraRadera