fredag 29 juli 2011

Ett barns värde...

Vad viktigt det är för barn att känna att de behövs!

Ibland kan vardagen kännas som ett stort kaos och barnen skriker och bråkar om allt, men efter någon dag brukar poletten trilla ner även på mig... hrm...


Det som oftast brukar vara problemet är att jag inte har involverat mina små i våra vardagliga sysslor. Inte att man gör saker "på lek" utan att de verkligen arbetar hemma tillsammans med mig. Vi gör något tillsammans som är viktigt för vår familjs överlevnad! Det kan handla om att plocka bär, rensa ogräs, pilla ut ärtorna ur deras baljor, sätta frön, städa eller kanske plocka upp potatisen när jag står och gräver upp den ur landet.


Även om det som mamma kan vara lite frustrerande att inte få saker och ting precis som man vill eller har tänkt, så är den lilla stund extra det tar värt det eftersom jag sedan kan få jobba ostört i timmar när barnen leker med varandra utan konflikter. De har arbetat, och när man har arbetat behöver man en lugn stund! ;0)


Tänk att det ska vara så ruskigt svårt att komma ihåg sådana elementära saker! Alla behöver känna att de behövs för att må bra. Till och med små barn! Måste försöka lägga det här på minnet nu igen men om jag börjar klaga över att barnen skriker, bråkar och hittar på en massa bus, SNÄLLA kan någon påminna mig!

Anna

14 kommentarer:

  1. Oh det är ju detta som är livet och den viktigaste starten på det hela....
    Att vara tillsammans med sina föräldrar och göra det som vi gör...
    Inte vara en superlekismamma eller pappa, det betalar vi ju för...på dagis och i skolan....
    ja dessa stunder var helt underbara mins jag...mina är nu 22 år och vi kobbar ihop på samma jobb i stället och har en kanon arbetsrelation tillsammans...så häftigt så...
    Kram och tack för ett bra inlägg...

    SvaraRadera
  2. Tack för ett klokt inlägg som en annan trött småbarnsmamma ska komma ihåg, kram Hanna

    SvaraRadera
  3. Känner igen precis. Måste påminna sig om det själv nu och då.

    Åsa

    SvaraRadera
  4. Så sant!

    När mina fyra var små och jag storhandlade själv..skickades det ut på uppdrag att hämta saker och det hela gick som en dans..Inga gnäll på dem alls!!

    Jag avundas det enorma skafferi till trädgårdsland som ni har..såå härligt!!

    Kramis Sanne

    SvaraRadera
  5. Så sant... :)
    Ett tänkvärt inlägg!

    Kram från Australien♥

    SvaraRadera
  6. Känner ofta att vi har väldigt lika tankar och dunderingar bär det gäller barn. Nu är våra stora, 15 o 17, men jag känner att mycket av det vi fostrade dem till, värderingar vi höll på, synsätt vi försökte skicka med...det har satt sig. Det visar sig nu och det känns så bra. Så klart har de utvecklats till egna individer men grundvärderingarna finns där känns det som.

    Tror att du är en mycket bra och medveten mamma!

    Kram!

    SvaraRadera
  7. Hej igen,

    Vi kan odla det mesta här i grönsaksväg.

    Tyvärr växer inga äppelträd här där jag bor för vi har aldrig frost.

    Mandelpotatis går inte att odla för jorden är så annorlunda (icke-norrländsk).

    Blåbär och hallon köper jag på affären i små plastaskar. Där har jag också sett rabarber. Röda vinbär har jag köpt frysta! Lite annorlunda när man är van att plocka i trädgården ;)

    Här kan man i och för sig ha olika citrusträd på tomten... bananplantor, avokadoträd... och mangoträd - det är ju exotiskt!

    Kram från Australien♥

    SvaraRadera
  8. Det du skriver är så sant. Min lille kille älskar att hjälpa till och det är väl bara att njuta så länge den fasen varar. Och jag har upptäckt att även om det tar längre tid att göra saker så blir det ju roligare när man får hjälp!
    Lycka till med ditt företag! Tycker du är supermodig som vågar jag ser fram emot att få läsa mer om hur det går - oavsett hur det går :) Det viktiga är ju att våga och försöka!!
    Kram
    Ellinor

    SvaraRadera
  9. har du slagit upp anna wahlgrens eminenta kapitel om "social delaktighet" månne?! det låter nästan så. eller så är du helt enkelt lika klok som den kvinnan! på den punkten att barnen behöver tas i bruk är ni på helt samma linje. om du inte har barnaboken så kan du få låna en äldre upplaga av mig. finns sååå mycket matnyttigt där som underlättar livet med barn!

    kram från doganson

    SvaraRadera
  10. Så rätt du har! Kommer i håg när mina fyra hade sommarlov och första veckan var ett sånt kaos och kiv, innan jag fattade att dom ville ha "riktiga grejor" att göra!/ Christina

    SvaraRadera
  11. Så sant så! :) Jag har en dum fråga som jag hoppas du vill svara på... vad är det för " skidor" ni resan för att få ärtor? Är det vanliga ätrskidor eller någon annan sort? Tack på förhand :)

    SvaraRadera
  12. Jag lovar, jag ska påminna dig, för jag tror inte det händer så ofta....det tror jag faktiskt inte!
    Vilka fina ärter, förresten!
    Agnetakram

    SvaraRadera
  13. Javisst är det så! Jag kommer faktiskt själv ihåg hur jag älskade att få hjälpa till att jobba med vår båt när jag var liten och sedan kände mig nöjd och lekte precis som du beskrev det :)

    Vi gör det mycket med våra söner nu också, funkar super!

    Vad härligt med ett verandaprojekt, det är himla härligt att ha det!

    Ha det fint, kram Marie-Louise

    SvaraRadera