måndag 20 juni 2011

Ett skådespel värt att beundra...

Den lysande jättevallmon skiner som en röd sol i min trädgård. Man ser dem på låååångt håll och de står som soldater i den något oordnade rabatten.


Förra året visste jag inte vad jag skulle göra med dessa rödorange blommorna men i år känns de heeelt rätt! De blommar inte särskilt länge men när de väl sker är det ett skådespel väl värt att beundra! Tillsammans med lite skira vilda blommor så som hundkex gör sig jättevallmon som bäst. Den behöver en motpol som mjukar upp runt de färgglada, högresta blommorna.



När skådespelet är över får man njuta av de vackra silvergröna frökapslarna som ackompanjeras av myskmalvans kallt rosa blommor.

Anna

4 kommentarer:

  1. Sådana orangeröda vallmoblommor hade jag i förra trädgården och dom var verkligen som stoppljus och jag ser dom fortfarande när jag åker förbi gamla huset, det är fantastiska blommor det är det!
    Agneta kram

    SvaraRadera
  2. De är så himla vackra! Det gäller att njuta så länge det går. Det är i alla fall en sak som är positivt med att sommarvädret stannat upp och inte bjuder på så höga temperaturer - att blommorna håller längre :)

    Jag önskar dig en fortsatt fin dag!
    Kram Sofia

    SvaraRadera
  3. Ja, men tack, jag skulle bli jätteglad om du skickar frön från vallmon när det blir dags! Du är så snäll och rar!
    Jag mailar dig min adress!
    Tusen tack på förhand!
    Agneta kramar

    SvaraRadera