onsdag 8 september 2010

Sorg har drabbat oss (eller mest mig)!

Poppo är död...

Det värker i mitt ömmande hjärta men barnen verkar ha blivit härdade under åren. Hönsen dör ju lite då och då men just Poppo var det något speciellt med. Hon var en så liten och snäll höna som verkligen värnade om kycklingarna när de kom till oss...



Jag hittade henne död i hönsgården utan en skråma på kroppen så troligen var hon sjuk eller gammal... Vi köpte henne förra året men då var hon redan vuxen så jag har ingen aning om hur gammal hon egentligen var.

Jaaaa, jag vet att det bara var en usslig höna men jag är gravid OK! ;0)

Vi har ju tänkt att äta upp eventuella tuppar bland kycklingarna men det är lixom en annan sak. Jag vet ju om det så jag har ingen relation till dem! Sååå ologiskt men sådan är min hjärna...



Kan det bli mer ljust och lantligt än såhär?



De rackarns tomaterna verkar aldrig vilja bli röda (gula eller svarta). Hur länge ska man behöva vänta på något gott egentligen? Plantorna är bra hängiga i växthuset men jag fortsätter att vattna och hoppas. Snart får jag plocka in dem och lägga dem i fönstret i en skål. Blir ju dock inte riktigt samma känsla som att plocka in röda tomater direkt från grenen...



En som verkligen trivs är mitt olivträd. Tror den har växt någon dm sedan i våras... Tänkte ta in den i torpet efter den första frostnatten. Oliver blir tydligen mer benägna att ge frukt om de har fått frysa lite innan vintervilan. Vet inte om det stämmer men nog vore det kul med egna oliver.



Ha nu en mysig onsdagskväll!

20 kommentarer:

  1. Vad tråkigt att höra om hönan. Det är klart man blir ledsen trots att det "bara" är en höna som du säger. Men djuren är mitt liv så jag förstår dig. En höna är en höna och ett liv det med

    Hoppas de andra får vara med ett tag till. De har det så fint i sin lantliga hösngård

    Kram

    SvaraRadera
  2. Hej vännen!
    Tråkigt med hönan, men hon har ju haft ett härligt liv hos er.
    Väntar och väntar också på våra tomater som trots solen mognar långsamt.
    Här blir det föräldrarmötes kväll.
    Sköt om dig och dina kära!
    Kram Lotta

    SvaraRadera
  3. Åh sorgligt med hönan! Vi förlorade en anka till räven nyligen, men det var inte en sådan som jag har en lite mer anonym relation til. Skulle vara värre om Anna Anka strök med, hon är en stor personlighet! Man har ju liksom lite mer känsla för vissa.

    I mitt växthus är det högsommar ännu men jag bor ju lite längre söderut (zon 3 tror jag).

    SvaraRadera
  4. Vad trist med er lilla höna - det är väl inte så konstigt att man blir ledsen! Hoppas att det snart känns bättre! Kram Helena

    SvaraRadera
  5. Finns inga "uschliga" hönor... ja det skulle vara jag då ;-)... nämen faktiskt, husdjur knyter man an till och klart man får vara ledsen, gravid el ej...

    Har samma tomatproblem iår, de verkar aldrig bli röda :-( skittrist!!

    SvaraRadera
  6. Hej, visst kan man ha en relation till en höna vare sig man är gravid eller inte. De är ju också personligheter.
    Grattis till graviditeten.
    Mina tomater på friland har en stund tills de hinner ändra färg. Hoppas det håller varmt en stund till. Ha en fin kväll/Gela

    SvaraRadera
  7. Va jobbigt att förlora ett husdjur, för det är ju trots allt vad dom är.. Mitt olivträd mår inte bra. Har just gett det en dust med snusvatten för att försöka få bort ullöss... Vi får se hur det går. Plamterar du om dina olivträd i vanlig jord eller medelhavsjord?
    Kram Dessie

    SvaraRadera
  8. Stackars liten Poppo. Hoppas hon inte hade ont, utan kanske bara somnade. Är sån djurvän jag. Du ger oss vackra foton. Hoppas tomaterna mognar till.
    Ha en skön kväll du oxå.

    SvaraRadera
  9. Beklagar sorgen....

    Men du... tomaterna ska väl ligga i mörkret för att mogna till eller? Minns så från min farmor...

    Inte räcker det sol och värme i Sverige till de... rackarna...

    kram

    SvaraRadera
  10. Man sörjer även husdjur de har ju en förmåga att bli en del av familjen!

    Ja mina tomater är lika tjuriga de. Inte det minsta röda och snart ågr det väl inte ha dem kvar ute i rummet. Jag som sett fram så att hämta mina egna tomater från uterummet.

    Kram Cia

    SvaraRadera
  11. Åh, vad tråkigt med din Poppo! Typiskt att just hon som du var extra fäst vid skulle gå bort redan. Förstår om det känns i hjärtat!
    Vad fint de bor era hönor! Fina foton visar du för övrigt också. Hoppas att tomaterna mognar snart!
    Kram på dig!

    SvaraRadera
  12. Hm, tråkigt:-(
    Kanske därför som jag inte "jobbar hårdare" med att övertala mannen ang. mina hönsdrömmar. Har så otroligt svårt att acceptera att djuren faktkiskt dör. Över ett år sen vår 17 år gamla katt dog, och först på fredag flyttar en ny kisse in! Måste liksom "glömma" hur jobbigt det är!
    Tröstekramar till dig! Emma

    SvaraRadera
  13. Hej
    Så tråkigt att höra om hönan.
    Så härligt att få plocka in tomater särskilt för en som är helt tokig i tomater.
    mina olivträd har oxå växt mycket över sommaren:)
    kram
    sansdra

    SvaraRadera
  14. HejHej!

    Man skapar alltid sig en relation till de djur man tar åt sig. Inte konstigt man blir ledsen oavsett om det är en höna eller något annat gulligt djur. Man fäster sig vid de små liven.
    Ljuvliga bilder för mina ögon.

    Ha en fortsatt fin vecka
    KramKram
    Lotta

    SvaraRadera
  15. Hej
    Har precis hittat till dig. Vad fint ni har i hönshuset (vitt) vi ska precis bygga nytt inomhus till våra. Bra idé fick jag där. Växthuset är fantastiskt!

    Ha det bra!

    /J

    SvaraRadera
  16. vad sorgligt. Det spelar ingen roll att det var en höna och jag är INTE gravid*ler. sköt om dig! kramis semlan

    SvaraRadera
  17. Första gången här! Ville bara säga att du har en finfin blogg!

    Ta hand om dig!

    Kram Jes ♥

    SvaraRadera
  18. Ohh så sorgligt förstår hur du tänker.
    Man fäster sig liksom.
    Fint namn...

    Snart dags för gardiner. Har fått nya fönster.

    Annika

    SvaraRadera
  19. Klart man är fjantig när det gäller de små liven annars tror jag inte dom skulle trivas så bra... Så gulliga små sitt pinnar de har..
    Lägg mogna tomater ihop med omogna men de har du väl provat innan....

    Har en skön höst dag & njut av lilla livet i magen...Grattis om jag glömde de sist

    Kram wivi

    SvaraRadera
  20. Hej Anna,

    Jag förstår att ni är ledsna. Höns är precis som vilka husdjur som helst, och man kan ju inte bara rycka på axlarna. Det var ett liv det med...

    Låt sorgen få komma, den är stärkande.

    Ha det fint! kram H.

    SvaraRadera