Albin satte i halsen så illa att han efter ett tag svimmade av. Jag såg till min förtvivlan hur hans fötter vände sig innåt och ögonen försvann och sedan blev han som en trasa i mina armar, medan jag försökte få ut det han hade satt i halsen.
När inget fungerade stannade jag upp och så tänkte jag OK, hur var det man gjorde när man gör heimlich manöver nu igen. Jag har bara lärt mig göra den på vuxna och det är inte riktigt samma sak att göra det på en liten trasa som hänger i ens armar...
Jag tog mina armar runt hans mage så gott det gick så han nästan hängde upp och ner och ruskade honom och då började han andas igen. Jag ringde 112 och de sa att om han andas och inte är påverkad på något annat sätt så behövde vi inte komma in. Han skrek som en besatt så de hörde att han var vid liv kan man säga... VARFÖR drabbar alltid sådant här våra barn?
Jag grät mig till söms inatt med armarna runt min lille gosse. Tänk att han klarade sig! Tänk att jag klarade det!!! Han kunde lika gärna vara död...
Har ni inte lärt er första hjälpen för både barn och vuxna, GÖR DET NU! Man vet aldrig när det händer och att då stå hjälplös måste vara fruktansvärt. Jag kände mig självklart hjälplös i situationen men eftersom jag är utbildad sjuksköterska har jag grunderna att luta mig tillbaka på. På måndag ska jag anmäla mig till första bästa kurs i första hjälpen för barn...
Ta hand om er!
Kram
Anna
Så otäckt, fruktansvärt!
SvaraRaderaSå glad att det slutade lyckligt. Man kan ju inte veta hur man reagerar i en sån situation, men det gäller väl att inte få panik. Så ditt tips på första hjälpen för barn är väldigt bra
Många kramar
Usch det är ju fruktansvärt när sådant där händer! Vi har fått utbildning i heimlich och hjärt/lungräddning på barn genom jobbet och det är nog den bästa mest användbara fortbildning jag någonsin fått. Jag tror inte ens att jag innan dess hade klart för mig att man kan/bör göra andningshjälp på barn som satt i halsen om man ej får upp föremålet. Tror jag hade tänkt att det var omöjligt eftersom det sitter något i halsen.
SvaraRaderaPå vår förskola erbjöds liknande utbildning som gratskurs via röda korset på en söndag. Men den ställdes in pga för få anmälda (!!!) så intresserade var folk av det. Tror inte man vill tro att det kan hända en förrän den dag det händer.
Vilken lycka att allt gick bra! Det finns inget så otäckt, som när något drabbar ens barn, oavsett hur gamla de är.
SvaraRaderaHLR-utbildningarna är verkligen kanonbra - jag har dessutom sån tur att min arbetsgivare tycker likadant och vi får dem vartannat åt.
Ha de gott. Catarina
Usch, vilken hemsk upplevelse. Tur du klarade av det själv och att allt slutade lyckligt. Har själv varit med om samma sak när jag jobbade på förskola och ett barn satt en bit äpple i halsen..det slutade också bra eftersom jag lärt mig första hjälpen..men hemskt under tiden det sker.
SvaraRaderaHoppas gossen mår bra och att du kan lämna det som skett bakom dig.. Vackra bilder du bjuder på idag...
Ha en skön lördag....med familjen.
Kram Anneli
Fy tusan så otäckt !!
SvaraRaderaVilken tur att allt gick väl !!
Mååånga kramar till er alla !
Hoppas ni får en fin dag idag ! Helen :0)
Usch och fy! Vad skönt att du hade sinnesro att hjälpa din lille pojk! Jag har gått förstahjälpen för barn vilket jag är glad över även om man funderar på om man kommer på hur man ska göra om man hamnar i en sådan situation.Krama honom extra mkt idag med!
SvaraRaderaÅh herre gud, jag ryser och får panik bara av att läsa! Jag hoppas verkligen att jag slipper att vara med om något liknande. Men jag håller med dig om att det kan vara skönt att ha en utbildning att luta sig tillbaka på. Jag har ju min uska utb. Men man vet ju aldrig hur man skulle reagera iallafall då situationen infaller. Så skönt att det gick bra iallafall! Bra jobbat av mamma där!!
SvaraRaderaKram Dessie
Å fy vilken hemsk upplevelse. Stackars er.
SvaraRaderaDet är ju lite konstigt det där...Man har lärt sig hur man ska agera i nödsituationer, men man tycker sig inte komma ihåg ett dugg av det. Men, så uppstår en paniksituation och då gör man rätt. Jag tror att det sitter nånstans i bakhuvudet på nåt vis. Men det är ju viktigt att uppdatera sig, i vilket fall som helst.
Ha en bra lördag nu min vän!
Kram Åsa.
Så fruktansvärt hemskt, jag blir skraj bara av och läsa. Gudskelov att du klarade det, man vågar inte tänka tanken på något annat. Förstår att det far i huvudet på dig hela tiden. Vi har utbildning på detta 2 ggr/år på jobbet, och jag har använt det i gång.
SvaraRaderaKramar till er allihop i massor
AnnaMaria
Oh, usch!! Vilken fruktansvärd upplevelse!! Vilken himla tur, och skicklighet, att du lyckades!! Lille killen... Förstår att det fortfarande far runt i huvudet på dig med tankar, tänk om, osv. Usch! Kommer ihåg mig själv som liten hängandes upp och ned i min dagmammas mans nävar efter att ha satt en stor, rund och platt karamell i halsen. Till slut ploppade den ut. Han kunde nog inte Heimlich manöver...
SvaraRaderaSköt nu om den lille killen och dig själv!
Ha en skön helg! Oj, nu åskar det här!!
Kram!
Men... sitter med ögonen fyllda av tårar!!! Gud att man AGERAR i alla fall, som förälder och inte blir förlamat!! Bra gjort, Anna!!!! Gud vad man tänker EFTERÅT!!! Då när man försöker hjälpa barnet finns inga tankar utan EN - JAG MÅSTE GÖRA NÅT!!!
SvaraRaderaMin lilla svimmar vid blod, spruta osv... Väldigt otäckt att hålla en livlös kropp i sina armar!! Nähä... det vill jag inte se...
kram och ta hand om er
Hu, vilken fasansfull upplevelse, men tack och lov att du agerade så beskedligt och redde ut situationen. Mina tankar till dig och lillkillen och jag kan bara hålla med om att Första Hjälpen är förmodligen det bästa man kan lära sig som förälder. Allt annat löser sig! Stora kramar från Mimmi
SvaraRaderaHej Anna!
SvaraRaderaFy va hemskt.Det är en fruktansvärt maktlös känsla man har när man upplever något sådant.
jag har vart med om det på mitt jobb som usk!
Förfärligt när det händer ens barn! Underbart att det gick så bra!
Stor Kram till dig!!
Ps.Du har mail!!
kram Anna mylovelythings
Hemska tanke och tack gode gud att det gick så bra!!
SvaraRaderaDu som är ssk borde fått denna del av hlr på jobbet kan man tycka... vi kommer få det från nästa år och det ingick på vårt bvc efter första barnet...
MEN... det gäller ju att man klarar av att tackla situationen när man väl är där oxå...
Tack för en fin blogg för övrigt! Precis börjat snoka runt här och gillar gillar gillar...
Men usch så hemskt tur att du visste hur man skall göra. Det gäller att hålla sig lugn så man inte bara irrar runt i panik.
SvaraRaderaDet är så mycket fokus när man är gravid det borde vara med en första hjälpen kurs redan då och en uppdatering i mamma gruppen.
Kramisar Mia
Bra gjort Anna! En av mina fobier! Vänder upp och ner på mina barn i tid och otid:-/ men egentligen har de nog aldrig satt allvarligt i halsen.
SvaraRaderaFörstår att du njuter dina barn en smula extra idag!
Stor kram!
A
Usch vad otäckt, fick rysningar när jag läste det. Mina barn har också satt i halsen men inte så allvarligt som din Albin. Även om man vet hur man ska göra så får man panik. Han måste blivit riktigt rädd, eller. Skönt att det gick bra. Jag har kursen i bakhuvudet och klarar nog men det är alltid bra att färska upp kunskaperna och så kommer det ibland lite nytt.
SvaraRaderaKram Anna
Usch så otäckt! Så bra att du visste vad du skulle göra och att allt gick bra. Förstår att du är skakad. Både jag och min man har gått Röda Korsets barnolycksfallkurs. Den var bra och det känns skönt att ha den i bakfickan om något skulle hända.
SvaraRadera/Mia
Fy vilken gräslig upplevelse..Jag vet inte vad jag hade gjort..Jag har gått första hjälpen kurs,,men man glömmer så lätt..Jag hoppas att jag slipper den hemska upplevelse du haft men om nått händer hoppas jag att jag minns...Så skönt att det gick bra..Många kramar Susanne
SvaraRaderaFy sjutton vilken grej....
SvaraRaderaJag blir alldeles kall bara vid tanken på att uppleva det. Vilken tur att allt gick bra och att du klarade ut situationen så bra. Det gäller verkligen att hålla huvudet kallt i en sådan sitution - å hur lätt är det när det gäller ens barn....
Ha en fin helg o ta hand om dig!
Kram Marie
Usch vad hemskt!!! Men vad duktig du va som klarade situationen:)
SvaraRaderaDet värsta är verkligen när det händer ens barn något. Jag glömmer aldrig när min pojk ramlade ner 2 meter rätt i asfalten.
Sen verkar det vara vissa barn som råkar ut för mycket, så är det i allafall med min pojk, en riktig oturs unge:(
Kram Susanne
Men var otroligt fasansfullt...
SvaraRaderaVilken fruktansvärd upplevelse för dig!
Fantastiskt bra gjort av dig Anna att du hade sinnesnärvaro nog att lösa situationen du är min vardags hjälte
Ta hand om dig och de dina nu och sköt om er
Kramar Anna W
Usch fy!!! Tur du visste vad du skulle göra. Men från det till att göra det är ett stort steg! Bra gjort! I en sån situation är det lätt att allt låser sig och man "glömmer" vad man ska göra! Så BRA GJORT ANNA! Sen att chocken kommer efteråt när man hinner tänka är helt naturligt!
SvaraRaderaHa det bäst och ta hand om varandra! Åse
Har varit med om det en gång med ett av mina barn. Glömmer aldrig känslan av maktlöshet och skräcken. Men precis som för dig, gick allt bra, men man glömmer det aldrig.
SvaraRaderaKram Pia
Hej vännen!
SvaraRaderaVilken fruktansvärd händelse, stackars er. Tur att du agerade rätt så att allt gick bra med lille A. Förstår att du känner dig skakad.
Hoppas att ni får en mysig söndag tillsammans!
Kram Lotta
Men fy så fruktansvärt! Det är en av mina värsta mardrömmar att något av mina barn ska sätta i halsen. Vilken tur att det slutade lyckligt!
SvaraRaderaStackars, stackars er! Så otroligt svårt när olyckan är framme, får ont i magen av att läsa din berättelse:-(
SvaraRaderaTur att du fick loss det som fastnat själv, så han snabbt fick luft igen.
En kurs är aldrig fel, har gått den för barn 2 gånger, men skulle kunna gå den igen.
Nu får ni ha en riktig myssöndag, bara ta vara på varandra! (Fast det tror jag ni är bra på annars med)
Massor av kramar, Emma
Man blir riktigt kall inombords när man läser om händelsen. Tycker också det är viktigt att alla bör lära sig Heimlich manöver plus HLR. Jag har "utbildat" alla i min familj både i HLR och Heimlich manöver för man vet aldrig när olyckan är framme....
SvaraRaderaHa det så gott.
Hälsningar Pia
bakformen@gmail.com