Nämen titta!

Snälla var inte död, snälla var inte död, snälla var inte död... Så gick mina tankar när jag tog in mitt lilla fikon från torpet för någon vecka sedan. Jag fick den förra året från goda vänner och till historien hör att T har förökat den själv från sitt eget "träd". Huuuur snäll som helst som gav mig den efter allt pyssel med att få den att ta sig. Igår såg jag att det fanns liv! Kan man få annat än vårkänslor när man ser det här?





Även mitt vackra olivträd som jag fyndade för 70 kr förra hösten verkar ha klarat sig utan större men efter sin vinterförvaring. Den har till och med skjutit nya skott. Känns fint att ha dem hos mig här inne igen. Har lixom saknat dem hela låååånga vintern...



Just nu tror jag inte att jag skulle kunna överleva om jag inte fick min kopp kaffe vid lunch varje dag. Hela kroppen skriker, ta en kopp och slappna av i några minuter människa! Vem är jag att inte lyda vad min egen kropp säger åt mig? *hihi* När jag ser den här kaffekvarnen, som är så sliten, kan jag fantisera mig bort i hur det var förr. Där satt någon med kaffesug och först var tvungen att mala lite bönor, för hand dessutom, därefter göra upp en eld för att sen kunna koka sin kopp... Den koppen måste ha smakat såååå bra. Men jag vet inte om jag hade varit så trevlig under tiden jag gjorde allt det där, för när jag känner kaffesug så vill jag ha mitt kaffe NU! Tålamod har aldrig varit min grej...





Se nu till att njuta av dagen i morgon och gör något som är extra kul. Det behöver man då och då! Själv ska jag försöka hinna sy lite. Har så mycket inspiration efter att ha tittat runt på era bloggar. Det är så kul att skapa. Tack för att ni delar med er!
Kram