Välkomna in i min syatelje!

Det är en sådan befriande känsla för mig att kunna knata över till torpet när jag ska sy. Där får jag oftast vara i lugn och ro, men då och då slinker en liten besökare in.

Lilla Bo kommer och sätter sig på pallen och pillar på lapparna och pratar med mig. Tja, eller pratar och pratar han upprepar samma ord gång på gång tills jag svarar och sedan upprepar han dem några gånger till bara för att vara helt säker på att jag förstod vad han menade. Mammor kan ju vara lite tröga ibland *ler*.



Jag tycker så mycket om tapeten vi har här inne. När vi satte upp den i Matildas rum inne i stora huset såg den inte alls likadan ut. Märkligt, men den gör sig nog bäst på en mindre yta där den delas upp av fönster och dörrar.



Självklart måste man ha gamla kopparsaker i ett gammalt torp... Hur skulle det annars se ut?!



I köket ser det precis ut som när vi bodde här, innan vi byggde vårt nya hus. Den enda förändringen är att vi tog bort den gamla kylen för att få plats med en öppen hylla där jag kan förvara mina tyger. Idag kan jag inte förstå hur vi fick plats med två barn och två vuxna i ett litet torp på 30kvm. Men det var inga problem! Vi till och med trivdes utmärkt. :0)

Det finns en övervåning i torpet med sovloft men man kan inte stå rakryggad där. Tänk er att vara höggravid och behöva gå hukad flera gånger per natt för att komma till toaletten på nedervåningen. Det här är den första graviditeten jag bara behöver resa mig ur sängen och gå några steg för att komma dit. Men då klagade jag inte, när vi köpte torpet hade vi bara utedass så det var en klar förbättring att kunna gå på en toalett inomhus. ;0)


Den gamla spisen fungerar utmärkt och jag har bakat bröd mer än en gång i bakugnen. Det är därför den är så sotig... Tunnbröd blir såååå bra i en hederlig gammal bakugn. Blir det någonsin ett långt strömmavbrott kommer det i alla fall inte gå någon nöd på oss. Vi har både värme och möjlighet att laga mat...

Det var min syatelje det...

Ta hand om er!

Kram

Anna